Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade snyggt men oerhört fattigt. På väggen hängde en
mandolin.
— Vad gör han? frågade jag.
— Ingenting.
— Har han aldrig gjort något?
— Han har visst varit på sjön.
— Vad lever han på?
— Folkpensionen.
Det var resans rekordbostad.
Och ur en stuga intill kom en gammal ofärdig gumma
ullinkande, då hon upptäckt, att hälsovårdsnämndens
ordförande fanns i farvattnen. Hon stannade vid stengärsgården
och ropade genom vindens sus och vågornas sjåsande nere
vid stranden intill:
— Jag vill ha nytt tak! Ni får ge mig nytt tak!
— Ja, ja, kära mor, ni ska få! vinkade ordföranden, och,
vänd till mig:
— Jag vågar inte visa mig i samhällena! Då vill alla ha.
Och det värsta är, att nästan alla behöver.
Men enslingen i det hoprasade huset hade noga tillstängt
dörren, det blåste isigt från det vårgröna havet.
Och så hade jag fått se körsbärsträdet, som blommar i
Blekinges förfallna stugor.
§ 11. Flickan, som trampade på ...!
Vi körde vidare, till ett stort fiskläge. En betongpir,
bländ-vit i den skarpa vårsolen, vit sand med uppdragna kraftiga,
olikfärgade båtar, fiskekostrar med stadiga master och sotiga
avgasningsrör, en båge hus av olika typer, röda envånings
trähus, vitrappade tvåvåningshus, magasin av gråsten med
vita murbruksfogar. Och så det gröna havet ut mot fri
horisont med brytande sjö och vårhimlen, oändlig med snabba
vita moln, som trillande ärter i rad. Kraftiga, seniga,
brunbrända fiskartyper.
En idyll, en riktigt prima svensk idyll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
