Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl 52
DEN FÖRSTE
stri, ocli landet skulle förbli deras egendom, som
det varit deras förfäders. Men bönderna hade icke
följt honom, de hade stannat vid det gamla, och
ensam, sviken af de sina fann han sig nu midt
ibland främlingar med ansikten, hvilkas uttryck han
ej förmådde tyda, med synpunkter, som förlamade
honom, med tillvägagångssätt, som kommo honom
att ana landets och böndernas undergång.
Med en känsla af att ha hellre misslyckats
än lyckats i sitt lifsverk betraktade han denna
ångsåg, som han byggt; han kände, att han, troende
sig ledd af Gud, framkallat en vändning i
landskapets öde, hvars vidd det var omöjligt att
öfverskåda, och han hade satt i gång krafter, som nu
förde honom med i hvirfveln, i stället för att han
ledde dem.
Han hade länge tvekat att bygga denna såg,
men när han märkte, hur man planerade nya
anläggningar öfverallt, och hur alla dessa voro i
händerna på främlingar, då kände han sig skyldig den
bondestam, han tillhörde, att, i mån af förmåga,
bemäktiga sig primatet, bevaka de urgamla
intressena och i sin person samla allt, som hade
anor i denna bygd.
Och han förlitade på att Gud, hvars verktyg
han varit, haft en afsikt med detta händelsernas
förlopp; han ödmjukade sig därför och
misströstade ej.
Men där han nu stod halft skymd af de gula
grenarna, halft belyst af solen, en gammal
svartklädd man med böjd näsa, isgrå ögon och bleka
läppar, liknade han en uppenbarelse af tanke, dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
