Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla stammen
157
— Kan du förstå, Munther, sade hon, att jag
rakt inte kan låta bli att tänka på Johan hela dan!
— Kvarngrunna-Johan?
— Kvarngrunna-Johan, ja. —
— Du tör väl ha ångrat, att han int fick som
han ville, tänk jag.
— Nog kunde jag det med, så hade Gud
sluppit straffa honom kanske och straffat mig i stället.
— Gud? utropade plåtslagaren, som mest hela
lifvet igenom lagt nya tak på ruttna kyrkor och
därigenom fått en öfverlägsen syn på religionen.
— Straffade Gud Kvarngrunna-Johan ?
frågade han och lade ner knif och gaffel och skrattade,
— den som hört en plåtslagare skratta, förstår hur.
— Ja, det vet du, Johansson, sade moster
Munther och i sin ifver slickade hon vispen, så att
hvarje strå blef skinande, som hade aldrig någon
hvitgröt varit på den vispen. Men du vet inte,
hvad Kvarngrunna-Johan gjorde! Han syndade mot
Guds heliga bud, och därför fick han straff. Och
det är bara af nåd, som inte alla få straff, för stora
syndare är vi ju alla, säger bibeln. Och bibeln är
böckernas bok.
Men du vet, Johansson, att jag och Johan for
ut till Kvarngrunna, skäret norrut här, längst ut,
och Munther hade farit till lands efter
kaggbands-virke. Då sa jag åt Johan, som var dräng när oss:
Johan, sa jag, nu tar vi lillbåten och ror ut och
plockar mossa åt gettren, sa jag. Och så gjorde vi
det. Vi for till Gråbuten först och sen till
Kvarngrunna, och mens vi var där, så blef det så fali
en storm, att vi måste rakt dra opp båten ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
