Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
notdrägten
Nu fick man se följande: Joel satt på sin troa
och Skräddar-Anders dref ner mot honom. Och
så stannade han med händerna i byxfickorna och
slog ihop bena och bugade sig, på lidlighet
förstås.
Och så sköt en fin, fin stråle emot honom ur
Joels mustasch. Och det sneda hufvudet nickade.
Och så såg man, att Anders talade, och så, att
Joel svarade. Och han svängde med bena och
knyckte ideligen med hufvudet och gjorde med sitt
spottande tankestreck mellan hvart tionde ord.
Och så lyfte Anders på mössan och bugade sig
igen, på lidlighet förstås, och kom sakta drifvande
tillbaka. Och redan på långt håll hissade han upp
ögonbryn och mustascher och gjorde en hånfull
gest med axlarna och log med ansiktet, ty han hade
ju fått rätt, naturligtvis.
Men Joel kom också. Axlarna voro nu
ofvanför öronen och hakan nere på bröstet och
mössan på nacken, och ögonen hade vuxit och stigit
fram och öppnat sig och frusit till is.
Han hade börjat på troan, när han steg ner
från den.
— Lathunna — jag ska lära dom vära ovettin
och sturk — jag ska lära dom — min not — tocka
fattiglöss — som inte ha falkvett — nej, gossar, int
mej då! Int mej då! — Nä då, det går int, det
— nä då! Aldrin! — Int född i natt, jag; nä då!
— Lathunna dän — var minner sturk —
Och nu var Joel — allmänt känd och erkänd
som hamnens lättjefullaste karl — på tio stegs
afstånd och stannade där, och så spottade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
