Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
ETT SKÄRFISKARMAL
Pärs vid sin dörrstolpe och såg på Per Gustaf,
som stod och tittade ut öfver viken. — Och en hör
fäll bätter, når en dra sine egna sköt än når en dra
andras.
— Ha du pröfva att dra andras så pass myttje
då? frågade Per Gustaf lugnt, och det blef fnitter
i bosvalan. Men då talade hamnfogden.
— Hör ji! sade han med höjd röst. I gett
tänke på, att når I ha hamnrätten när ji, så är det
kungliga majestätet och kronan och landsens lag,
som I ha komme i la vä. Det dug int att prata
dynje och vära jussom bån, I gett vära allvarlin
och anstöflin, annars kan det hitte på hände, att
det komina surt bakette. Så myttje I vet, att det var
jag som sa’t.
Nu fråga jag engång te: ha I refve Perssons
sköta på grunne, Asplund?
— Hva kosta boten då? Kosta det myttje mer,
äsch jag ta på mej?
— Det är int frågan om, hva det kosta, det
är frågan om, äsch I ha gjorfet eller inte!
— Int ha jag gjorfet, men äsch det int kosta nå,
så nog kan jag ta på mej, äsch det val na bätter
vä det.
— I neka. Då fråga jag till sist: ha I tjyfnämnt
Persson ?
— Vi ha nog tjyfnämnt hveraen, så jag tyss
det va fäll int nå till vära långsint för.
— Är det sant, det, Persson?
Anstöflin = ordentliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
