Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49 I VÅRSTORMARNAS TID
Sverige, och nu skull vi till Hernösand och sälja
fårkroppar och svinkroppar och smör och potatis,
men int är det väl nå kvar nu, mera.
— Det var visst fem kroppar, vi tog hem,
sade någon. Men dom får han väl gräfva i backen,
tänk jag.
— Var det int mera, alls?
— Det var väl ett par byttor och tomlådor
och en kagge med lite brännvin och en med
svagdricka, men det var hafsvatten i, så det smaka då
bara fan.
— Int fann ni nån blå kavaj? frågade finnen
tyst.
— Inga kläer såg vi.
Finnen sänkte hufvudet och sade halfhögt:
— Då är jag en fattig karl igen!
Efter en lång tystnad, som ingen af fiskrarna
velat bryta, berättade han långsamt:
— Jo, vi kom nog från Vasa och hadd en fin
resa genom skärgårdin och ända till vi kom så
långt, så vi såg fyrin, som ligg norrut, men jag
minns int namne.
— Skags fyr —
— Jo, så var det, Skags fyr. Men då blef
vindin nordlig, förut hadd han vari mer på ostlig,
och i förrgår kväll blef det en storm, och det
börja snöa och regna, och drifisin kom från Kvarken,
och det var förskräckligt mycket is. Int kund vi
vänd heller, för det var mörkt omkring oss, och
vi såg bara isin, hur vi titta åt alla håll och
kanter. Vi bärga nog allt yji hadd oppe, men
klyf-varn lät vi sitta, så vi skull kunna styra båtin, och
Fiskare. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
