Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SKALTIDEN
37
tades ut af hafvet, som lekte med honom likt en katt
med en råtta.
Plötsligt tog han ett språng och höjde armarna
öfver sig:
— Mor...! Hjälp!
Det hördes ju knappast en meter omkring
honom i dånet af krossad is på gång för strömmen.
Strax sedan han ropat, reste sig blocket på ända,
han halkade och föll, slog ansiktet mot kanten, så
att blod flöt ur näsa och mun, sjönk ihop som ett
dragspel, sögs ner, vältes rundt, medvetslös
tydligen.
En arm stack opp mellan två isstycken, veks,
vreds till och försvann.
Isen gick, som den gått i tusentals år,
flaken samlades, det suckade och klingade en stund,
och plötsligt, som det börjat, stod allting stilla igen
— ty det var vana så — och månen lyste på den
omkomnes spår, på bössan och skälskinnet. Och
ljudet hördes som ett svagt sus långt fjärran från
hafvet, där det gick öppet utanför drifisbandet.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
