Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•274 FÖLJDEN AF ATT RAMLA FRÅN ETT TAK
sades på logen, och musiken stod som en rök ur
luckorna.
Natten blef så stilla. Denna underliga
midsommarnatt, därhemma.
Husen stodo rakt upp från marken, men gick
du runde dem, såg du ändå ingen skugga på någon
sida. Ty ljuset kom ej från sol, måne eller
stjärnor, utan ljuset var där och kom rätt uppifrån, så
att ingen skugga kunde bli.
Inte heller träden, inte grässtråna, inte den
minsta blomma kastade någon skugga, ty ljuset
låg så tätt till marken, att det sken uppåt lika
bra som luften neråt.
Inte heller människorna kastade någon skugga.
De stodo på markon med samma bleka ljus på alla
sidor, och lika mycket, och det var underligt att se-
Allting var ljus, allting var därför också, som
om man skulle kunna se tvärs genom det; och det
var, som om himlen var öppen och man gick i dess
glans, fastän man var på jorden.
Och denna stillhet! Det var bara trasten, som
sjöng. Han sjöng inne i skogen.
Men hur han sjöng! Han sjöng, som om han
skulle dö och ville samla all kraft, all röst, allt
ljud i en sista ljummande sång; som om han höjde
sig ur sig själf; som om han velat breda ut och
svinga hän hvarje ton långt öfver de svarta
skogarna och de hvita vatten, som blänkte fram på alla
kanter; som om han skrikit af smärta att inte få
styrka att fylla hela rymden och sedan i den högsta
gälla tonen dö som ekot af sig själf och till sist.
försvinna och bli stillhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
