Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
DET VÄLSIGNADE ARBETET
han hade blifvit så liten, men allt annat hade
blifvit så stort.
Se, där kom staden fram igen!
Men på taken, i de hvita träden, på gatorna,
öfverallt dessa hvita väsen. Och rymden full af
spindelnätets glittrande damm.
Mannen kände inte igen den stad, där han
lef t sitt lif. Han tyckte, att själfva husen fått lif.
De öppnade en väg för honom men slöto sig åter
bakom honom, och en sakta jämmer bördes.
Bedöfvad gick han vägen fram och tänkte bara
på att komma hem. Han glömde allt för den fasa,
han kände, och när han ändtligen kom in i sitt
rum, darrade han och tyckte, att utanför fönstret
hotade alla de hvita skarorna; och tvärs öfver
sängen gick månskenet likt en hvit pil, som borrat
sig in i väggen.
III.
Mannen har vaknat, plötsligt, och när han
slår upp ögonen, är rummet ljust.
Månen! säger han högt och ryser. Men han
bemannar sig och tänder ljuset.
Men hvad är detta för ett ljus? Lågan är
grå, skenet är grått, lakan, täcke, kuddar, allt
är grått.
Då känner han, att hufvudet är tungt som
sten, armarna äro tunga, bröstet är hårdt och
tungt. En tanke lyser som en aflägsen liten låga
inom honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
