Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - §. 5. Förklaring öfver fall och stigande samt huru de undersökas - §. 6. De olika justeringssätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luftblåsan helt obetydligt, t. ex. 1/2 linie, flyttat sig öfver märket åt
sidan, och punkten E på stången anmärkes, hvilken nu täckes af
den horizontela tråden. Sedermera mätas DC och DE, deraf
vinkeln ECD beräknas, som bestämmer liniens CE lutning. I
triangeln ECD, som är rätvinklig, förhåller sig nemligen CD : DE =
R : tang. för vinkeln ECD, hvadan tang. ECD = (R . DE) / CD, eller, med
logarithmer, log. tang. ECD = log. R + log. DE — log. CD. Om
nu DE vore = 3’" och CD = 600’ (60000’"), så blifver vinkeln
ECD omkring 10 sekunder, och följaktligen vattenpasset så
känsligt, eller blåsan så liflig, att när denna sednare flyttar sig 1/2
linie, vattenpasset då anger lutning om 10 sekunder. För en sådan
undersökning, som den ifrågavarande, torde lämpligaste afståndet
mellan instrumentet och stången vara 200 à 300 alnar. Tuben —
med tillhörande vattenpass — har tvänne stöd, i hvilka han med
sina cylinderformigt böjda hylsor ligger. Som på detta sätt, de inre
sidorna af berörde båda stöd bilda liksom tangenter till de i dem
liggande hylsorna af tuben, och beröringspunkterna således äro högst
få, så uppkommer derigenom ganska obetydlig gnidning vid tubens
omvridning kring axeln, såsom också nödvändigt är vid den justering
af instrumentet, som i det följande kommer att omnämnas. Tuben
omgifves invid stödena af tvänne ringar S och T, som hindra den från
att under begagnandet glida fram eller tillbaka. Den öfre,
cirkelformiga delen af stödet kan medelst på sidan befintliga skrufvar
öppnas och åter tillslutas för att inlägga, uttaga eller qvarhålla
tuben. Vid det instrument, som här är i fråga, göres öfre delen af
ettdera stödet U ej cirkelformig, utan oval, då ofvanpå densamma
en skruf är applicerad för att höja eller sänka tuben vid
justeringen. Vidare hörer till detta instrument en messingsskifva L (fig.
15), understundom äfven en gradbåge N — indelad i hela och
fjerdedels grader —, en mikrometerskruf O för att vertikalt höja eller
sänka skifvan L, en ytterligare messingsskifva (eller en af träd med
en tunn messingsplåt uppå) W, med ställskrufvarne R (4 till antalet),
skrufvarne eller naglarne P[1] (likaledes 4 st.), som fasthålla
instrumentets öfre del med den undre, en skruf under skifvan X för att
vid instrumentets flyttning fasthålla detsamma vid stativet,
ytterligare en mikrometerskruf för instrumentets finare horizontela
rörelse o. s. v.
I sednare tider har man dock lyckats att konstruera mindre
komplicerade instrumenter utan att de derföre äro mindre
användbara. De förekomma nu af väsendtligt olika konstruktion och
priser. De billigaste fås numera för 50 R:dr B:ko, förfärdigade enligt
Engelsk modell.
De sednast uppfunne instrumenterne äro särdeles
äudamålsenlige, såsom den s. k. "spegel-niveau’n", hvars förtjenst mest består
i den enkla justeringen; det förbättrade nivellerings-instrumentet,
som är försedt med en mikrometerskruf för att dermed gifva tuben
en finare rörelse i vertikal riktning, samt nivellerings-instrument
för att utsticka vertikal-planer i bergstrakter och angifva
riktningen af en tunnel etc., men hvilkas närmare beskrifning och
användande tills vidare här utelemnas, emedan i vissa fall
operationerna dermed äro helt olika mot de hitintills hos oss brukliga,
såsom understundom erfordrande afvägningsstänger af oföränderlig
längd med tvänne brickor och beräknade på vinkel-observationer
o. d., hvilket allt skulle leda till större utförlighet än som nu anses
böra äga rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
