Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkstad i Stockholm och gjorde fina maskiner
och tjänade pengar, så de hade det bra alla.
Fem barn stodo på egna ben och stodo bra.
Nu var det bara gumman och han hemma och
de hade det bra de också. Mat hade aldrig fattats
och skulle aldrig fattas så länge han, Anders
Petter, kunde bruka sitt torp. En oxe och två kor,
får och höns hade han och varje jul kunde de
slakta en stor gris. De voro ju som storfolk nästan.
Ja det var bra alltsammans, men nu var det
ju sjukan som kommit. Skulle han bli sämre
och sämre och sedan dö bort från torpet? Ja det
var ju den vanliga gången, men någon brådska
var det väl inte, för han kände andra gubbar som
blivit nittio och över. Ja ville det sig väl så
kunde han ju ha en femton år till att leva på
och femton år är en lång tid. Han skulle ju
också odla lite till och lägga nytt tak på stugan.
Det gamla spåntaket var bra illa faret nu.
Nästa dag låg han där. Nu kunde han inte
komma upp och minnet krånglade så att han
inte mindes vad han gjorde i går. Det var för
galet och potatisen skulle kupas.
— Om vi skulle ta hit doktorn, undrade
gumman.
— Ä, dä går väl över, men gå till byn å skaffa
lite honung, dä lenar i bröstet.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
