Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja hoppas det, sa Pelle, men jag känner
hur det är jag. Jag brukar ju aldrig vara sjuk å
då begriper du ju att det är något galet. Jag
vill ju inte ut i ån, så inte är det mitt fel, men
dä var nu detsamma. Jag förlåter dej, förlåter dej
för att du varit hård och vrång, förlåter dej för
att du körde ner mej till ån och så . . .
— Nä, nä Pellelilla, kom det så milt som
Amanda kunde, tänk om vi skulle koka lite varmt
kaffe och slå konjak i.
Nu plirade Pelle med ena ögat, men han sa
ingenting.
— Hörde du va ja sa, ska du ha kaffe å konjak?
Du ska si att det lenar.
— Ja, en kunde ju försöka, medgav Pelle, till
synes likgiltig för anbudet.
Och med detta flög Amanda ut i köket ocli
lick på kalfehurran och länge stod det inte på
förrän kasken var färdig.
— Men jag vet inte, konstrade Pelle. Skulle
jag dö och ha sprit i kroppen så gick det väl
aldrig väl, eller va säjer du Amanda, som kan
skrifterna?
— Dä gör ingenting, tyckte Amanda. Ta’t som
medicin.
— Ja men, ta lite du också, bad Pelle. Ta en
kopp du också, så syndar vi i lag.
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
