Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter Nisse kom den äldsta av ungarna ocli
sedan den därnäst och så vidare. De höllo ett
visst mellanrum, så det såg ut som en hel liten
folkvandring, ty vi ska betänka alt ungarna voro
tio och sist i raden kom toffelmakarens gumma,
så de voro tolv personer.
På fruntimmersvis gick gumman och förmanade.
— Ta nu i hand och hälsa hövligt. Nig och
bocka och snyt er inte inne. Spring inte fram
till bordet som om ni vore svultna och säg alllid
nej tack om dorn trugar er. Dä ä inte fint att
vara angelägen. Stora först och bytingar sedan.
Och så ålade den långa raden fram över stigen
och när de kommo till Tuns avtagsväg så kom
det en liknande rad från det hållet. Det var då
först Tun, som gänglade i väg på sina långa ben
och efter honom kom nio ungar och sist mor
Tun, även hon förmanande och ivrig att allt
skulle gå slädat till.
— Om vi vore där snart, sa Tuns äldsta flicka,
för jag är så hungrig så jag kan dö. Vi ha inte
fått någon mat på hela dan.
— Hut unge, sa Tun. Om du inte har magen
full jämt så lever du nog ändå.
Nu bar det så till att Tuns kommo ut på vägen
så tidigt att de fingo gå i täten. Det var alltså
en karavan på elva personer och så en på tolv,
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
