Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cyaxares höjde sig till rangen af en eröfrande stormakt, att då
historien åter dagas, Babylonien är den stat, som finnes hafva
tagit arf efter Assyrien — se där de fakta, på hvilka vi hafva
att grunda våra slutledningar. Vi kunna ej här inlåta oss
vidare på detta ämne.
I Babylon började de mesopotamiska folkens historia. Efter
ett halft årtusendes förlopp vänder den nu åter tillbaka dit.
I ruinkullarne vid den lilla arabiska staden Hillah hafva vi
att söka vår kunskap om det nya verldsriket, om »det stora
Babel», »konungarikenas prydnad», det väldiga »som gjorde
verlden skälfvande och konungariken bäfvande», till dess också
det i sin ordning föll, som en »morgonstjärna» från himlen och
»sopades bort med förödelsens kvast»
[1]
De historiska urkunder, som Rich’s, Layards och
Opperts utgräfningar i dessa trakter kunnat framskaffa, äro
dock ytterst sparsamma, om de jämföras med hvad som blifvit
funnet i Assyriens hufvudstäder. Till en stor del
sammanhänger detta med det sätt, på hvilket de babyloniska byggnaderna
uppfördes. Kaldéens förut omnämnda brist på sten gjorde att
Babels konungar ej så lätt som Ninives kunde smycka sina
salar med bild- och inskrift-bärande hällar. I stället för den
plastiska konst, som i Assyrien nådde en så hög grad af utbildning,
trädde här, framkallad genom naturförhållandena, en annan:
tegel-emaljeringens. Palats-murarne kläddes här med glaseradt
tegel, på hvilket bilderna voro inbrända i lysande och brokiga
färger. Äfven inskrifter buro dessa murar; det var ej blott
den hemlighetsfulla handen vid Belsazars gästabud som nyttjade
väggen såsom skriftafla. Vi hafva funnit tegel med
kilskrifttecken, emaljerade i hvitt på blå grund.
Det är naturligt, att denna utsmyckning ej kunnat hinna
oss i så gagnbart skick som de assyriska sten-taflorna. Då
väggarne sammanföllo, skildes tegelstenarne åt, kastades om
hvarandra, sönderbrötos eller fingo åtminstone sin emaljering
förderfvad. Dels på lertaflor, dels på lerprismor ega vi dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
