Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ninives och Babylons kilskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att bekämpa. Man egde här en ännu yppigare mångfald af
tecken: omkring fyra gånger så många som i den andra
skriftarten, omkring tio gånger så många som i den första. Och
i användningen af dem syntes ett obegripligt godtycke råda.
Vissa nomina propria och andra ord, som flera gånger
återkommo och genom jämförelse med den persiska texten kunde
identifieras, funnos skrifna än på ett sätt, än på ett annat.
Den slutsats, man häraf helt naturligt drog, var att skriften
egde en mängd liktydiga tecken, eller som man säger
homofoner. I den egyptiska hieroglyfskriften äro homofoner
vanliga; antagandet var därför rimligt nog. Dock skulle det falla
vid fortsatt och grundligare pröfning.
År 1845 nåddes Europa af ryktet om märkvärdiga fynd,
hvilka den franske konsuln Botta skulle hafva gjort i det
forna Ninive. Man erfor, att här i de assyriska konungarnes
palats jämte många underbara bildverk anträffats massor af
inskrifter, affattade i en stilart, som öfverensstämde med den
man redan kände från tredje kolumnen af Akhämenid-skrifterna.
Och ej blott skriften, äfven själfva språket tyktes vara
detsamma. Botta hade nämligen iakttagit, att vissa teckenföljder
— d. v. s. ord — förekommo lika på båda ställena, och att
de förändringar i slutet — d. v. s. böjningar — som dessa
teckenföljder undergingo, äfvenledes voro i öfverensstämmelse
med hvarandra. Hvarken han eller någon annan förmådde då
ännu att läsa en rad af dessa texter eller ens att bestämdt
säga till hvilket språk de hörde.
Då man ej kunde betvifla, att tydningen af dessa
inskrifter skulle öppna nya, glänsande utsigter för historieforskningen,
vände man sig med ifver till studiet af Akhämenidtexterna,
som tydligtvis måste bilda utgångspunkten för undersökningen.
Löwenstern var den förste som läste något ord utanför nomina
propria. Detta ord var rabu och syntes hafva betydelsen stor.
Botta själf fann, att det persiska pronomen adam, jag,
återgafs med ett ord, som innehöll bokstäfverna a—n—k; vi
veta numera, att det läses anaku. Genom dessa båda fakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
