Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vuxit högt över jordens småaktigheter, i
ensamhetens stora lugn, vindarna hade viftat och viskat
i dess krona, stormarna hade berättat det
fasansfulla ting, solen hade överströmmat det med hela
sin värme och regnskurarna hade gråtit sina sorger
över det.
Om natten hade det sett mer av stjärnhimmeln
än alla de andra träden i skogen; — det kunde
se ända bort till havet. De första solstrålarna,
som stego upp, och de sista, som släcktes som
blod i vågorna, hälsade det med en sakta susning
i grenarna. Många århundraden hade gått fram
över städerna där nere på slätten, medan det stod
och tänkte och drömde där uppe på höjden,
beständigt sträckande sig högre och högre upp emot
den eterklara himmeln.
Så föll det, och då det blev fört till Cremona
och violinbyggaren såg det, tänkte han:
— Det är ett träd, varav jag skall kunna skapa
en riktig violin!
Och han började arbetet med all den kunskap
och visdom, varav han var i besittning. Det
berodde på en hårsmån, om välvningen skulle få den
rätta klangen, om ljudhålen skulle släppa ut den i
hela dess fyllighet, om tonen skulle kunna bliva
både varm och klingande.
Då äntligen violinen var färdig och han satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
