Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra äro representativa för vårt måleris växt och
vilja under de senaste årtiondena. De representera
olika temperament och de karaktärisera hvar på sitt
område vår konst vid öfvergången till 1900-talet.
Zorn och Larsson äro virtuoserna,
mångfre-starna ibland dem, Bergh är den reflekterande
sökaren, Nordström landskapslyrikern, Liljefors
naturensamhetens färgskald.
Anders Zorn (f. 1860) har varit den mest
rörlige bland våra samtida målare och den ibland
dem, som tycktes mest kosmopolitiskt anlagd. Hans
rykte har också trängt längre än någon annan
svensk konstnärs. Han började uteslutande som
akvarellist, målade porträtt, typer, stämningar, allt
som intresserade honom, hvart han kom,
målade än flott och lekfullt (hans spanska studier),
än åter med största omsorg detaljeradt (engelska
porträtt och badortsbilder, sommarstämningen
»Vårt dagliga bröd» från Dalarna). Från London,
som varit hans hufvudkvarter, flyttade han 1888
till Paris, slog där igenom med sin första
oljemålning »En fiskare» (Luxembourggalleriet), målade —
där och under sommarvistelser hemma —
frilufts-motiv eller invecklade belysningsstudier, dem han
löste med en lätthet och en säkerhet, som funnes
tekniska svårigheter ej till. Han har målat svenska
skärgårdsbilder, nakna figurer ute och inne,
stämningar från Dalarna i sommarsol och i
midsommar-nattsskymning, effekter af elektriskt ljus på
boulevarder, i balsalonger, i spårvagnar, i bryggerier.
Alltid visar han en förbluffande skicklighet, största
skärpa i blicken, förmåga att återgifva ögonblickets
lif, rörelse, uttryck och ögonblickets spel af ljus och halftoner, att äfven
med det minsta antal färger, tack vare valörstudiets säkerhet och
känslighet, ge ett lifligt koloristiskt intryck och i sina raderingar att med de allra
enklaste medel, med få och liksom på måfå hopraspade linjer ge
porträttlikhet, rörelse, ljusverkan.
Raderingen är den konstart, där Zorn vinner de allra mest helgjutna
resultat, där uppfattning och utförande helast och fullast täcka hvarandra.
Äfven i raderingen är det ljusets verkan, han söker, konturerna äro ofta
en bisak, ibland kan han helt och hållet utelämna dem. Som porträttör
är Zorn en briljant fysionomist med stor förmåga att kvickt och fyndigt
karaktärisera genom personens ställning och rörelse ej mindre än genom
lefvande uttryck. Hans porträtt från 80-talet af mondaina damer och barn
Fig. 51. G. Larsson: Lilla
Susanne. (1885.) Göteborgs
museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
