Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marksmotiv med forsar och måleriska kvarnar gingo igen hos Markus
Larson och Edvard Bergh. Den sistnämnde påminner i sina vidsträckta
utsikter öfver skog och berg om sin schweiziske lärare Calame. Gudes
björkmotiv flyttas till Mälaren, liksom Cappelens och andra norrmäns
högfjällsbilder få sin motsvarighet i svenska landskap från bergslagen
och Lappland med klara sjöar och långsträckta, låga fjäll i
bakgrunden. Våra dusseldorfare lära sig att ta vara på landskapets effekt, natur-
Fig. 31. Markus Larson: Vattenfall i Småland. (1856.)
känsla fatlas dem ej, men det gäller om mera än en ibland dem, att man
i de omsorgsfullt utarbetade ateljétaflorna ej återfinner deras förstudiers
omedelbarhet och friskhet. Och den svenska naturens egenart i karaktär
och i stämningar har ännu ej blifvit fastslagen i konsten. Z. Topelius
nämner i ett bref från Dusseldorf 1857 de målare, som försökt sig på
att måla nordisk vinter. Men — tillägger han — »dess säregnaste och
praktfullaste taflor ha, förunderligt nog, ännu aldrig inspirerat en målares
pensel». Exempelvis »en af våra täta högstammiga barrskogar i klart
månljus», ett landskap i rimfrost, soluppgång i smällkall vinter, »när röken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
