Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tell, Wilhelm - Tell-Aviv - Tell Brak (Tell Ibraq) - Tell el-Amarna - Tell el-Kadi - Tell el-Obêd, Tell el-Obeid - Téllez, Gabriel (Tirso de Molina) - Tell Halaf - Tell Hassuna - Tello - Tellsagan - Tellur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Tell—Tellur
896
Tell, Wilhelm, se Tellsagan.
Tell-Aviv, staten Israels näst (efter Haifa)
viktigaste hamnstad, urspr. endast villaförstad till
Jaffa, vilken stad den växt förbi och sedan 1949
sammanslagits med; totalt c:a 350,000 inv. (1951).
— T. har från början anlagts som en modern
stad med breda, trädbevuxna gator och höga
byggnader, utrustade med alla nutida tekniska
moderniteter. T. har många stora
affärsbyggnader, hotell, teatrar, konsertsal och konstinst. Det
är det nya Israels kommersiella och finansiella
centrum, medelpunkt för den växande israeliska
pressen och för konst-, musik- och teaterlivet.
Frånsett de stora diamantsliperierna, kända över
hela världen, finns här nästan ingen industri. T.
har järnvägsförbindelse med den israeliska
längdbanan vid Lydda, där även flygplatsen
ligger. Hamnen är underlägsen Haifas. — Se bild
3 å pl. vid Israel och bild å sp. 738 vid
Palestina.
Tell Brak (Tell I b r a q), ruinkulle i n.
Mesopotamien, c :a 45 km s. om Nisibin, undersökt
av engelska arkeologer på 1930-talet. Bland
fynden, som sträcka sig från 4:e till 2:a årtusendet
f. Kr., märkas bl. a. ett tempel från
Djemdet-Nasrtid (omkr. 2800 f. Kr.). Litt.: M. E. L.
Mal-lowan, ”Excavations at Brak” (i ”Iraq”, 9, 1947).
Tell el-Amarna, ort i Egypten, se Amarna.
Tell el-Kadi, se Dan.
Tell el-Obéd, T e 11 e 1-0 b e i d, ruinkulle i s.
Irak, se Obèd.
Téllez [tä’ljät>l, Gabriel, spansk munk och
författare, pseud. Tirso de M olina (1571
—1648). T. har sin förnämsta betydelse som
dramatiker och byggde vidare på den grund, som
lagts av Lope de Vega. Näst denne är T. sin
samtids produktivaste författare i Spanien; 1626
hade han författat omkr. 400 skådespel, av vilka
dock endast ett 80-tal finnas i beliåll. T.
överträffade alla samtida i originalitet och diktionens
glans. Ett starkt frivolt drag genomgår hans
diktning. Litteraturhistoriskt märkligast av
skådespelen är ”El Burlador de Sevilla, ö convidado de
piedra” (sv. övers., ”Förföraren från Sevilla
eller stengästen”, av K. A. Hagberg, med biogr.,
1924), den första sceniska framställningen av Don
Juansagan. Bland T :s övriga skådespel må
nämnas det märkliga teologiska dramat ”El
condena-do por desconfiado”, det historiska ”La
pruden-cia en la mujer”, lustspelet ”Don Gil de las calzas
verdes”, ”El vergonzoso en palacio” och en
föregångare till Molières ”Tartuffe”, ”Marta la
pia-dosa”, m. fl. Ett antal av T :s mera kända
skådespel har utgivits av J. E. Hartzenbusch (1848)
och av E. Cotarelo y Mori (”Nueva biblioteca
de autores espanoles”, bd 4, 9, 1906—07; med
biogr. och bibliogr.).
Tell Halaf, berömd utgrävningsplats i n.
Syrien, vid floden Chabur, nära gränsen till
Turkiet, c:a 65 km s. v. om Nisibin, undersökt 1911
—13 och 1927—29 av den tyske arkeologen M.
v. Oppenheim. Bebyggelsen går tillbaka till den
yngre stenåldern (4:e årtusendet f. Kr.), och T.
är en av de viktigaste fyndplatserna för den
äldsta bondekulturen i Främre Asien på
över
gången från ren stenålder till begynnande
metalltid (kopparstenålder, chalkoliticum). T.-kultur är
numera den vedertagna benämningen på ett av
den tidigaste kopparstenålderns kulturstadier (c:a
4000 f. Kr.) med rikt utbildad målad keramik
och begynnande arkitektur. I andra årtusendet
f. Kr. tillhörde T. det hurritiska området och
var omkr. 1000 f. Kr. under namnet Guzana
huvudort i ett arameiskt furstendöme. 808 f. Kr.
blev T. (Guzana) assyrisk provinshuvudstad.
Fynden från T. kommo dels till Aleppo, dels till
Berlin, där v. Oppenheim uppförde ett särskilt
Tell Halaf-Museum, vilket emellertid förstördes
genom ett flygangrepp 1943. — Litt.: M. v.
Oppenheim, ”Der T.” (1931).
Tell Hassuna, utgrävningsplats i Irak, några
kilometer s. om Mosul, undersökt under det
senaste decenniet av amerikanska arkeologer.
Fynden i T. äro av synnerligen stor betydelse för
den yngre stenålderns kulturhistora och ha
givit namn åt en särskild kulturfas, Hassuna-kultur,
en av de tidigaste åkerbrukskulturerna i Orienten
(före 4000 f. Kr.). — Litt.: A. Scharff och A.
Moortgat, Ӏgypten und Vorderasien im
Alter-tum” (1950).
Tellö, se Lagas.
Tellsagan handlar om en man från Uri, W i
1-h e 1 m Tell, som vägrade att lyda den
habs-burgske fogden Gesslers befallning att blotta sitt
huvud för den på en stång uppsatta hatt, som
symboliserade ätten Habsburg, då härskande över
en stor del av Schweiz. Gessler tvang Tell att
söka skjuta ett äpple från sin sons huvud; i
annat fall skulle han straffas. Skottet lyckades,
men Tell fängslades ändå, sedan han förklprat,
att den andra pil han bar i bältet varit avsedd
för Gessler, om första skottet misslyckats. Tell
lyckades rymma och dödade sedan Gessler. —
Både Tell och Gessler äro — liksom W. Fürst,
A. Melchthal och W. Stauffacher, vilka berättas
ha bildat förbundet på Rütli — sägengestalter
utan historisk motsvarighet, vilka omtalas först i
en folkvisa från 1477 och en krönika 1482; den
gängse formen av T. härrör från Ægidius
Tschu-di och vann världsrykte genom Schillers
skådespel ”Wilhelm Tell”. Äppelskottsmotivet är känt
från många håll, bl. a. Vilkinasagan, där Egil
är skytten, och sagan om Palna-Toke.
Tellür (av lat. te’llus, jorden), icke-metalliskt
grundämne. Det förekommer täml. sparsamt och
särskilt i guldmineral från Transsylvanien; till
framställning av t. användas mineralen sylvanit
och nagyagit. T. är silvervit, metallglänsande och
mycket spröd, dess spec. v. är 6,2, smpt 4520.
Dess kem. tecken är Te, atomvikt 127,6,
atomnummer 52, atomvärden 2, 4 och 6. I amorft
tillstånd är t. ett svart pulver, vilket vid smältning
övergår till en vackert metallglänsande substans
med god ledningsförmåga för värme och
elektricitet. T. förenar sig med flertalet andra
grundämnen; i luft förbrinner den vid antändning till
färglösa kristaller av tellurdioxid, TeOa, som är
anhydrid till tellursyrlighet, H2TeOa. En högre
oxid, tellurtrioxid, TeOa, är gul och motsvarar
tellursyra, HeTeOe, en mycket svag syra, vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
