Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Televerket (telegrafverket) - Television
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
889
Television
890
av chefen för radiobyrån, omfattar kuststationer,
markstationer, radiopej Istationer, fasta stationer
för ombesörjande av radiotrafik med andra
länder, rundradiostationer samt radioexpeditioner för
uppförande och underhåll av radioanläggningar
för kust- och markstationer samt fartyg. V e r
k-s t adsa vdelningen, som förestås av chefen
för verkstadsbyrån, omfattar förutom
verkstads-byrån i Nynäshamn televerkstäderna, av vilka
huvudverkstaden ligger i Nynäshamn.
T:s telefonnät omfattade vid 1952 års slut
121 centralstationer, 7,049 växelstationer och 292
s. k. fristående samtalsstationer, de senare i allm.
inrättade i ödebygderna i Norrland. Antalet
telefonapparater uppgick till 1,888,492 el. 268 per
1,000 inv. Telefonförbindelserna hade en längd
av 3,853,196 km, varjämte funnos 1,163,418 km
fantomledningar och bärfrekvensförbindelser.
Antalet utväxlade telefonsamtal var budgetåret
1952/53 2,190 mill., varav 2,068 mill. samtal utan
periodavgift och 122 mill. mot periodavgift
(därav 2,3 mill. utländska).
Antalet telegrafstationer var vid 1952
års slut 121 centralstationer, 16
filialtelegrafstationer, 2,197 telegramexp. (som regel inrättade
på växelstationer) och 89
telegraminlämningsstäl-len. Telegraf ledningarna hade en längd av 1,380
km, och därutöver funnos 278,086 km
telegraf-transformeringar på telefonledningar. Antalet
taxerade telegram uppgick under budgetåret
I952/53 till 4,4 mill. inländska, 3 mill. avsända el.
ankomna från utlandet samt 0,57 mill. transiterade.
Av de inländska telegrammen voro 83,3% på
lyxblankett.
Antalet radiostationer var vid 1952 års
slut 6 kuststationer för trafik med fartyg på
havet, 4 markstationer (tillhörande
Luftfartsverket) för trafik med luftfartyg, 42 radiofyrar
samt 3 fasta radiostationer för trafik med andra
länder. Antalet av t. uthyrda
fartygsradiostatio-ner utgjorde 840. över kust- och
markstationerna utväxlades budgetåret 1952/53 143,211
telegram med fartyg och över de fasta
radiostationerna 1,151,461 telegram med utlandet. T. ägde
dessutom 30 rundradiostationer.
Vid slutet av 1952 funnos därjämte i landet 3
enskilda telefonstationer, 25,323 telefonapparater,
tillhörande enskilda telefonnät el. järnvägar, 1,557
järnvägstelegrafstationer, öppna för allmän
korrespondens, samt t. ej tillhöriga 7 kust- och 22
fyrskeppsradiostationer, 32 radiofyrar och 624
fartygs- och luftfartygsradiostationer samt 4
mindre rundradiostationer (relästationer),
tillhörande enskilda sammanslutningar.
Hela antalet anställda i t:s tjänst var Vi 1953
35,977, varav 17,367 ord. och e. o. tjänstemän
och 9,117 arb. — Litt.: ”Svenska telegrafverket
1853—1903” (1903); ”Svenska telegrafverket.
Historisk framställning” (hittills 4 bd, 1931—53);
T. Althin, ”Telelandet Sverige” (1953).
Television (av grek, tèle, fjärran, och lat.
visio, syn), förk. TV, elektrisk överföring av
rörliga bilder (med el. utan beledsagande ljud),
per tråd el. trådlöst, från en sändaranläggning
till en el. flera mottagningsapparater.
Bilden uppdelas vid sändningen i ett stort antal
bildelement, som ordnas i ett antal horisontella linjer
med början i bildens övre vänstra hörn. Uppdelningen,
avsökningen, sker i t.-kameran på elektronisk
väg i kameraröret; informationer betr, elementets läge
i bilden, koordinaterna, och dess belysning överföras
i form av växelströmmar med olika frekvens och
amplitud från kameran till sändaren för
vidarebefordran till mottagningsapparaterna. Bildelementen
överföras i tur och ordning till mottagarens bildskärm, där
de erhålla samma koordinater och samma
belysnings-valörer som i kamerabilden. T.-bildens kvalitet beror
i hög grad på det antal informationer, som
bildöverföringen medger. Detaljrikedomen i bilden växer med
antalet bildelement, och kontrastrikedomen växer med
antalet belysningsvalörer, d. v. s. m o d u 1 a t i o n s u
t-r y m m e t. I de moderna t.-systemen uppdelas bilden
i flera hundra tusen bildelement. Fyra olika t.-system
ha kommit till användning, och de karakteriseras
huvudsakligast av det antal horisontella linjer, som
ligga till grund för uppdelningen i bildelementen. I
England uppdelas bilden i 405 linjer, i U.S.A. m. fl.
länder i 525 linjer, i ett antal kontinentaleuropeiska
länder, däribland Sverige, i 625 linjer och i Frankrike
och s. Belgien i 8ig linjer. Bildfrekvensen,
d. v. s. antalet överförda bilder per sek., är 25 för 405-,
625- och 819-linjersystemen och 30 för
525-linjersyste-met. Den behövliga informationsmängden för
överföring av t.-bilder blir således mycket stor. Antalet
överförda bildelement uppgår till flera millioner per
sek., varför frekvenserna hos de växelströmmar, som
äro bärare av informationen, kunna bli mycket höga,
milliontals perioder per sek. (p/s). — Informationerna
betr, bildelementens koordinater behöva ej överföras
för varje enskilt element. I såväl kameraanläggningen
som mottagaren finnas två elektroniska oscillatorer,
linjeoscillatorn och bildoscillatorn,
som dirigera avsökningen i kameran, resp,
bilduppbyggnaden på skärmen i mottagaren. Om oscillatorerna
på mottagarsidan kunde arbeta synkront med dem i
kameraanläggningen, skulle det ej vara nödvändigt att
överföra några informationer om bildelementens
koordinater. Det är emellertid icke möjligt att helt
utesluta sådana informationer, men man kan inskränka
dem avsevärt. Genom att i slutet av varje linje
utesluta 5—8 °/o av antalet bildelement och i stället
överföra en pulssignal kan man kontrollera synkronismen
hos mottagarens linjeoscillator, och genom att ersätta
ett antal hela linjer i bildens underkant med
ytterligare pulser kan man kontrollera synkronismen hos
mottagarens bildoscillator. Den från kameran utgående
videosignalen är således sammansatt av
informationer om bildelementens belysning jämte ett antal
synkroniseringspulser (se fig. 1 å nästa
sida). — Bildfrekvenser om 25 el. 30 bilder per sek. äro
för låga för att ge flimnrerfria bilder. Biograffilmen har
bildfrekvensen 24 bilder per sek. För att eliminera
flimmer i biografbilden avbländas ljuset 1 el. ofta 2 gånger,
under det bildrutan befinner sig framför objektivet i
pro-jektionsapparaten. Härigenom blir
flimmerfrekvensen 48 el. 72 flimringar per sek. En ökning av
bildfrekvensen i en t.-sändning till 50 å 60 bilder per sek.
ger tillräckligt hög flimmerfrekvens men detta skulle
också betyda, att bandbredden fördubblades, något som
man ej önskar. För att fördubbla flimmerfrekyensen
utan att fördubbla bandbredden använder man 1 i n
je-språng (eng. interlacing) i förhållandet 2:1.
Linjesprång innebär, att varje bild uppdelas i två delbilder:
den första delbilden innehåller endast linjer med udda
nummer, 1, 3, 5 o. s. v., och den andra innehåller
linjerna med jämna nummer, 2, 4, 6 o. s. v. På ögats
näthinna superponeras de båda ofullständiga bilderna, och
åskådaren märker ej bedrägeriet. Flimmerfrekvensen
blir nu lika med delbildfrekvensen men dubbelt så hög
som frekvensen hos totalbilderna. — För distribution
av t.-programmen till sändarna är det nödvändigt att
anlägga koaxialförbindelser el. radiolänkar
(TV-län-kar).
T V-k a m e r a n. Den betydelsefullaste delen i
t.-kameran är kameraröret, som överför den
optiska bilden till en elektrisk laddningsbild, vilken, då
den avsökes av en elektronstråle, överför bilden till de
växelspänningar, som skola" modulera t.-sändaren.
Principen för ett kamerarör framgår av fig. 2. O anger
kamerans optiska objektiv. Objektivet projicerar bilden
på plattan M, som är innesluten i en evakuerad glas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
