Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tarmkanalen - Tarmkatarr - Tarmkäx - Tarmperistaltik - Tarmresektion - Tarmsaft - Tarmsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tarmkatarr—Tarmsjukdomar
811
(plicae circulares Kerkringi; fig. 3). Inotn
tunntarmen avsöndra de Lieberkiihnska körtlarna utom
slem även tarmsaft (succus entericus), som
omsätter stärkelse och inverterar rörsocker.
Tarmslemhinnans bindväv är synnerligen rik på vita
blodkroppar. Som bildningshärdar för dessa äro
att anse de många folliklar, som enstaka el. i
stora grupper (Peyers plaques) förekomma i
tarmväggen. Vita blodkroppar vandra genom
slemhinnan in i tarmlumen, där de upplösas och
bidraga till bildningen av matsmältningssafterna
samt till skydd mot bakterier. Tarmluddet
innehåller centralt rötterna till tarmväggens lymfkärl
el. chyluskärl och i sin periferi blodkapillärer. De
ur näringen extraherade beståndsdelarna
resorbe-ras av villis epitelceller och överföras till
blod-och chyluskärlen, varifrån de övergå i
cirkulationen. Under digestionen äro chyluskärlen fyllda
av mjölkvit chylus, under pauserna innehålla
tarmväggens lymfkärl endast en vattenklar lymfa.
Uttömmandet av chylus ur villis chyluskärl
befordras genom sammandragningen av de glatta
muskelceller, som från lamina muscularis
muco-sae instråla i villi.
Tarmväggen består dessutom av två skilda
muskellager, ett inre cirkulärt och ett yttre
längs-löpande. De cirkulära vecken mellan
grovtarmens haustra coli äro veck av hela tarmväggen.
De innehålla således även tunica muscularis,
särskilt dennas inre cirkulära lager, som inom dessa
klaff liknande veck bilda snörmuskler. Inom
tunntarmen drives genom tarmmuskulaturens
peristaltiska rörelser t:s innehåll oavlåtligt
framåt i riktning mot grovtarmen, varjämte de
enskilda tarmslyngorna utföra en pendlande,
svängande rörelse, avsedd att framkalla en
omskvalp-ning av t:s innehåll. I grovtarmens haustra
försiggår dels en peristaltisk rörelse, dels en
rörelse i motsatt riktning, varigenom tarmens
innehåll drives fram och tillbaka inom samma
haustrum. Uppsugningen av tarminnehållets
vatten blir härvid fullständig och fastare
exkre-menter bildas. Inom ändtarmen är muskulaturen
likformigt fördelad, och tarminnehållet drives
endast i riktning mot analmynningen.
De artärer, som förse t. med blod,
utmärkas genom rikliga ömsesidiga förbindelser, som
börja redan innan de nå tarmväggen, varigenom,
vid ett partiellt hinder i kretsloppet, ostörd
tillströmning av blod säker ställes. Venerna
samla sig i den till levern gående portådern. De
nerver, som förse tarmväggens olika lager,
bilda jämte ganglieceller två kraftiga nätverk,
av vilka det ena, Auerbachs nervplexus,
ligger mellan de båda lagren av tunica
muscularis och det andra, Meissners nervplexus,
i tela submucosa.
Tarmkatarr, med., se Tarmsjukdomar.
Tarmkäx, anat., se Mesenterium.
Tarmperistaltik, se Tarmkanalen.
Tarmresektiön, operativt avlägsnande av del
av tarm.
Tarmsaft, en av matsmältningsvätskorna,
avsöndras av de s. k. Brunnerska och
Lieberkiihnska körtlarna i tarmslemhinnan. Den innehåller
812
flera enzym, främst erepsin, invertin, laktas och
maltas.
Tarmsjukdomar. T. bedömas lättast av
avföringarna, deras frekvens, konsistens, färg och
övriga beskaffenhet. Normalt tager födans
passage genom tunntarmen 3—5 tim., genom
tjocktarmens första hälft 10—14 tim., i den
senare omkr. 10 tim. I den sistnämnda äger den
vattenresorption rum, som ger avföringen dess
formade konsistens. I tunntarmen göres födan
användbar för organismen genom tillkomsten av
galla, pankreassaft och tarmsaft. Där sker även
resorptionen av den intagna näringen, dels genom
blodkärl, för vatten, salter, glykos och de
ny-uppbyggda äggviteämnena, dels genom
lymfkärlen, för näringens fettbeståndsdelar.
Omsättningen i tjocktarmen beror mycket på
tarminnehållet ovanifrån medföljande ferment; eljest
domineras resorptionsverkan där av bakterier på
äggviteämnen och cellulosa, av vattenresorption
samt av utsöndring av vissa mineralämnen.
Liksom i kroppens övriga slemhinnor är även
i tarmen inflammationen den vanligaste
sjukliga förändringen (enteritlis], tarmkatarr);
den anses vara den vanligaste sjukdomen, i
synnerhet hos barn, där den utgör V3 av alla
sjukdomsfall. Tarmkatarr orsakas vanl. av sjuklig
retning av tarminnehållet på slemhinnan och
beror ofta på att födan, på grund av sjukdomar
i magsäcken, ej förarbetats på det för en
normal matsmältning lämpligaste sättet. Även
tox-iska el. infektiösa moment spela ofta stor roll.
Rubbningar i blodcirkulationen vid hjärt-,
njur-och lungsjukdomar äro ofta den primära orsaken
till tarmkatarr (framför allt genom den
förminskade vattenresorptionen). Rent
patologiskt-ana-tomiskt likna förändringarna vid tarmkatarr dem
i andra inflammerade slemhinnor. Det vanligaste
tecknet på katarr är diarré, vilket symtom dock
kan vara uttryck även för andra sjukliga
tillstånd. Då vattenresorptionen och sålunda det
viktigaste momentet för avföringens konsistens
äger rum i tjocktarmen (och drager omkr. 1
dygn), är det klart, att framför allt en ökad
peristaltik i den sistnämnda är utslagsgivande för
avföringens konsistens. Utom av diarré
karakteriseras tarmkatarr av (kolik-) smärtor. Har
katarren sitt säte i ändtarmen (proctitis), kunna
dessa taga sig uttryck i våldsamt avföringstvång
(tenesmer). Allmäntillståndet är ofta oberört,
temp. vanl. ej högre än 38°—390. Beroende
på vilken del av tarmen, som huvudsakl. är
angripen, kan det ena el. andra symtomet vara
mera framträdande; så t. ex. är inflammation
i duodenum ofta åtföljd av gulsot; inflammation
i jejuno-ileum beror framför allt på dålig
diges-tion i ventrikeln, förekommer således mest i
samband med sjukdomar i magsäcken, vilka
framför allt återverka på de närmast magsäcken
belägna delarna av tarmen. Man talar då om
gastroenterit (mag-tarmkatarr,
intestinal-katarr) liksom om enterokolit
(tunn-tjock-tarmskatarr) längre ned. Utom genom
undersökning av avföringarna kunna tidpunkten för
smärtors uppträdande i förhållande till måltiden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
