Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stensholm - Stenshuvud, Stora - Stensiö, Erik - Stenskvätta - Stenskvättesläktet - Stensnitt, litotomi - Stensopp - Stenstil - Stenstorp - Stensättning - Stensö - Stensöta - Stentando - Stentor - Stentryck - Stentång - Stenull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Stenshuvud—Stenull
12
(275 arb.); mekanisk verkstad, gjuteri och
emal-jeringsverk tillhöra Ebeverken ab. (55 arb.).
Stensholms säteri är en gammal egendom, nämnd
redan i början av 1400-talet.
Stenshüvud, Stora S., i S. Mellby sn i
Skåne, vid Hanöbukten 12 km n. n. v. om
Simrishamn, kan betraktas som Linderödsåsens s. ö.
utlöpare. Det är uppbyggt av en rödaktig,
finkornig granit och når c:a 150 m ö. h. S. stupar
brant i havet och är med sin karakteristiska
profil synligt vida omkring (se bild 7 å pl. vid
Skåne). S. utgör tills, m. det i v. liggande Lilla
S. (121 m ö. h.) naturskyddat område. — Litt.:
R. Sernander, ”S. och dess natur” (i Skånes
natur. 1926—27).
Stensiö [-/ö], Erik Helge Oswald Andersson,
paleontolog (f. 1891 2/io), fil. dr och doc. i
pale-ontologi i Uppsala 1921, prof, och föreståndare
för Riksmuseets
paleo-zoologiska avd. 1923,
prof, i paleontologi
och historisk geologi
i Uppsala 1933 samt
åter prof, och
föreståndare för
Riksmuseets paleozoologiska
avd. 1935; han har
lett flera
paleontolo-giska exp. till
Spetsbergen. S. har ägnat
sin forskning åt
primitiva verteb rater och
utfört epokgörande
undersökningar rörande
käklösa ryggradsdjur och fiskar, över vilkas
byggnad och systematik han kastat ljus. De
utomordentliga resultat, bl. a. minutiös
rekonstruktion av kranialanatomien, som S. avvunnit sitt
material, ha till en del möjliggjorts genom
förfinade prepareringsförfaranden, särsk. genom W.
J. Sollas’ av S. vidare utformade slipmetod. S:s
forskningar ha tillfört diskussionen om
ryggradsdjurens fyloge-ni och
systematik viktiga
synpunkter.
Stenskvätta,
Saxi’c 0 la oe-
na’nthe, tillhör [-stenskvättesläk-tet.-]
{+stenskvättesläk-
tet.+} Hannen är
ovan grå, under
vit, honan ovan
gråbrun, under
Ij usbrun. Hos
båda äro stjärt,
vingar och ett
band över ögat
svarta.
Längden är 15—16
cm. Den finnes på öppna, steniga platser över
hela landet.
Stenskvättesläktet, Saxi’cola, av fam.
trastfåglar bland tättingarna, omfattar talrika
insektätande arter i Gamla världen. De äro livliga fåglar
med långa tarser. Enda svenska arten är
sten-skvättan.
Stensnitt, 1 i t o t o m i, med., insnitt i
medellinjen genom bukväggens nedersta del in i
urin-blåsan, som i fyllt tillstånd befinner sig
omedelbart bakom och intill denna del av kroppsväggen.
Känt av gamla tiders läkare, begagnades s. urspr.
för att ur blåsan avlägsna stenar; användes nu
även för andra syften, ss. vid operation av
blås-tumör.
Stensopp, bot., se Rörsopp.
Stenstil, se Lapidarstil.
Stenstorp. 1) Sn i Skaraborgs län, Gudhems
hd, n. ö. om Falköping; 19,41 km2, 1,377 inv.
(1954). Tillhör Falbygden. 753 har åker. Vid
V. stambanan S:s municipalsamhälle. Den nuv.
kyrkan är byggd 1817. Ingår i S:s, Brunnhems,
S. Kyrketorps, Segerstads, Valtorps och
Håkan-torps pastorat i Skara stift, Falköpings kontrakt.
Utgör tills, m. Högstena, Dala, Borgunda,
Brunnhem, Segerstad, S. Kyrketorp, Valtorp och
Håkantorp storkummunen Stenstorp; 145,70
km2, 3,709 inv. (1954) ; i Skövde domsaga.
2) Municipalsamhälle (sedan 1923) i S.i), vid
V. stambanan mittemellan Skövde och Falköping;
i,06 km2, 1,053 inv. (1954). S. är ändpunkt för
statsbanelinjerna Lidköping—Skara—S. och Hjo
—S. Det är ett gammalt bygdecentrum, förr
tings- och marknadsplats, och hyste 1878—1923
Skaraborgs läns folkhögsk. I dess park finns en
minnessten över G. C. v. Döbeln. 1950 uppsattes
en minnestavla på nobelpristagaren G. Dahléns
födelsehus på Skräddargården. I S. finnas ett
Svenska mejeriernas riksfören:s lagerhus,
slakteri m. fl. industrier.
Stensättning. 1) (Arkeol.) Benämning på
minnesmärken från förhistorisk tid, bildade av
ohuggna, resta el. lagda, vanl. i rader el. kretsar
ordnade stenar. Sådana minnesmärken äro i allm.
uppförda på någon grav el. ett gravfält. En för
Skandinavien och östersjöländerna egendomlig art
är skeppsformig s.
2) (Tekn.) Se Väg.
Stensö, udde inom s. v. delen av Kalmar stads
område.
Stensöta, bot., se Polypodiaceae.
Stenta’ndo [-då] och stenta’to [-tå], it.,
mus., dröjande.
Stentor [ste’ntår], grekisk härold, omnämnd
i Iliadens skildring av Tröjas belägring. Hans
stämma var lika stark som 50 mäns (därav
stentorsstämma).
Stentryck, se Litografi.
Stentång, med., instrument för krossning och
avlägsnande av stenar i urinblåsan.
Stenull, en vaddliknande produkt, vilken
mark-nadsföres som lös ull el. i form av mattor och
användes som brandsäkert isolationsmaterial. S.
framställes vanl. genom smältning av kalksten
el. mesa tills, m. kiselsyrerik sand el. vissa
skifferarter, varvid den så erhållna glasmassan blåses
med högtrycksånga, så att den sönderdelas till
fibrer. — Som råmaterial för s. användes även
smält masugnsslagg från träkolsbeskickade
masugnar, då produkten ofta benämnes s 1 a g g u 11.
Stenskvätta, hanne. Ur ”Våra
fåglar i Norden”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
