Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spor - Sporaderna, Norra och Södra - Sporaderna, Centralpolynesiska - Sporadisk - Sporangium, sporgömme - Sporofyll - Sporofyt - Sporogon - Sporokarp - Sporozoa - Sporre - Sporreblomma - Sporrgräs - Sporrong & co., Metallfabriksab. C. C. - Sporsäck - Sport - Sportfiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
833
Sporaderna—Sportfiske
834
sporerna ge upphov till honliga protallier,
småsporerna till hanliga. Ormbunkssporer äro vanl.
tjockväggiga med väggen uppdelad i ett yttre
skikt, s. k. e x o s p o r i u m, och ett inre, e
n-d o sp o r i u m.
Alla fröväxter äro heterospora, men deras
småsporer benämnas pollenkorn, och deras
storspor kallas embryosäck. S. äro således organ,
som förekomma icke endast hos kryptogamerna,
som man fordom benämnde sporväxter,
utan de kunna spåras inom alla växtgrupper.
Sporaderna, två grekiska ögrupper i Egeiska
havet. Bland de N o r r a S. (c:a 500 km2, 15,000
inv.) utanför Eubea märkas Skopelos (96 km2),
Chiliodromia (82 km2) och Skiathos (62 km2)
samt den största, Skyros. Bland Södra S.
mellan Samos och Rhodos märkas Kos, Kalymnos,
Leros och Patmos. Denna grupp tillhör Tolvöarna.
Stundom räknas till S. även Nikaria och Samos.
Sporaderna, Centralpolynesiska S.,
spridda atoller i Stilla havet, kring ekvatorn s.
om Hawaii. Hit höra Fanning Islands, Malden
Island (91 km2) m. fl. De flesta S. tillhöra den
brittiska Gilbert and Ellice Islands Colony.
Sporadisk, enstaka; tillfälligt förekommande.
Spora’ngium, sporgömme, bot., cell el.
cellkomplex, som innehåller sporer.
Sporofy’ll, de sporalstrande bladen hos
orm-bunksväxterna, särskilt när dessa genom form
och storlek avvika från de sterila bladen.
Sporofyt, bot., se Gametofyt.
Sporogon [-gå’n] kallas sporofyten hos
mossorna. Den utvecklas ur det befruktade ägget
och har olika byggnad hos lever- och bladmossor.
S e t a (se Bladmossor, sp. 194) är hos vissa
mossor (Splanchnum) i sin översta del starkt
utvidgat till ett kragformigt, vackert gult el. rött
färgat parti, a p o f y s, som är betydligt större
än själva kapseln. Hos sotmossorna (fam.
Andreaeaceae) och vitmossorna (fam.
Sphagna-ceae) utbildar ej s. något eget skaft, utan foten
är insänkt i den övre delen av ett från
gamo-fyten utvecklat förlängt stamparti, ett s. k.
falskt skaft, pseudopodium.
Sporoka’rp (av grek. spo’ros, frö, och
kar-po’s, frukt), sporfrukt, rundade,
sammansatta sporgömmesamlingar hos vattenormbunkarna.
Sporozoa [-(t)s|’a], zool., se Urdjur.
Sporre. 1) (Ridk.) Ett instrument, fäst vid
en ryttares häl för att öka benets inverkan på
hästen. S. består av en bygel el. platta, som med
remmar el. nitar fästes vid fotbeklädnaden, ett
skaft (hals) och en spets el. trissa (klinga). Den
äldsta nordiska typen var fäst vid fotbeklädnaden
genom nitning. Dessa äldsta typer med endast en
spets avlöstes omkr. 1300 av typen med trissa,
som i början hade mycket långa spetsar, vilka
från slutet av 1400-talet blevo mindre. Halsen
var under 1400- och intill slutet av 1500-talet
mycket lång, beroende på att såväl ryttarens egen
som hästens rustning eljest ej medgåvo ryttaren
att med s. nå hästen. Svenska arméns nuv.
sporr-modell (spännsporren) är fastställd 1895. Till
långbyxor nyttjas en på klacken fastnitad s.
(klacksporren). — Se bild vid Skodon, sp. 383.
NF XIX — 27
2) (Bot.) Se bild 17 å pl. vid Blomma. —
Fruktsporre dets. som fruktved.
3) (Zool.) Spetsigt, hornbeklätt utskott på
baksidan av tarsen hos hannarna av många
hönsfåglar. Den begagnas som vapen i striderna om
honorna. En dylik s., genomborrad av en i
förbindelse med en hudkörtel stående kanal, finnes
även på vristen hos näbbdjurets hanne.
4) (Jaktv.) Den rudimentära första (innersta)
tån på bakfoten hos vissa hundar.
5) (Flygv.) Den del av ett flygplan, som vid
rullning på marken uppbär flygplanets bakre
del. På större flygplan har s. utformats som ett
sporrhjul, se Flygplan, sp. 685 f.
Sporreblomma, bot., se Linaria.
Sporrgäss, Plectropterinae, underfam. av
gåsfåglarna, omfattande några släkten av täml.
växlande utseende. Sporrgåsen, Plectropterus
gambensis, från det inre av Afrika, liknar en gås
med täml. långa ben och en knöl vid näbbroten.
Myskanden el. bisamanden, Cairina
moschata, har naket huvud men erinrar f. ö. om
en and. Hannen avger en stark mysklukt. Den är
hemmahörande i det tropiska Amerika.
Sporrong & co. [-å’xj]. Metallfabrik
s-ab. C. C., Stockholm, tillverkar och försäljer
hu-vudsakl. präglade artiklar, ss. uniformseffekter av
metall, medaljer, plaketter, förenings- och
min-nesnålar samt ordensdekorationer, till ett
fabrika-tionsvärde av c:a 6 mkr. per år. S. har c:a 400
anställda, till en del vid en filialfabrik i
Norrtälje. S:s rörelse går tillbaka till skråtiden och
en av mäster Henrik Grau 1666 inrättad gördel
-makarverkstad i Staden mellan broarna.
Firmanamnet åsyftar gördelmakarämbetets siste
ålderman i Stockholm, Carl Claes Sporrong (1816
—64), som blev mästare 1842 och då övertog
den av Grau grundade verkstaden vid
Skoma-kargatan. Företaget erhöll ab.-form 1891. —
Litt.: I. Simonsson,”Från mäster Henrik
gördel-makare till S.” (minnesskrift, 1942).
Sporsäck, bot., se Askomyceter, sp. 899.
Sport, se Idrott.
Sportfiske, sportmässigt bedrivet fiske, varvid
den fiskande ”strider” med fisken. Fisken bör
således vara av den art, att den kan bjuda
fiskaren visst motstånd, och redskapen sådana, att
fisken har möjlighet att undkomma. Skicklighet
fordras därför vid hanterandet av redskapen,
ävensom blick för fiskens uppträdande under
olika förhållanden. — De ur sportsynpunkt
intressantaste fiskmetoderna äro flugfiske och
spinnfiske el. spinning. Vid bägge användes spö,
men av olika slag (se Metspö), jämte rev och
agn. Vid flugfiske utgöres agnet av fluga
av många olika typer, växlande alltefter fiskslag,
väderlek, tid på dagen o. s. v. Flugorna fästas
med tafs vid en särskild kastlina och denna vid
reven. De kastas ut i vattnet, ända till 30 å 40
m, med kastlinan och det långa, smäckra, elastiska
spöet. Många olika former av kast särskiljas.
När fisken nappat, vevar fiskaren in reven, men
är fisken stor, måste den först tröttas ut, genom
att man omväxlande släpper efter och halar in
på reven. Fisken tages in med håv. Spöredskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
