Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spindelgift - Spindelskivling - Spindelsteklar - Spindelvävshinnan - Spindlar - Spinell - Spinello, Aretino - Spinett - Spinnare (fiskeri) - Spinnare (fjärilar) - Spinnarsteklar - Spinnfiske - Spinnhus - Spinning, spånad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Spindelskivling—Spinning
816
Alla svenska spindlar äro ofarliga. Om
fågelspindlar se d. o.
Spindelskivling, Cortinärius, mycket artrikt
och variabelt släkte av fam. Agaricaceae bland
hymenomyceterna, kännetecknat av rost- till
ka-nelbrunt sporpulver, av vilket skivorna äro
pudrade, och ett spindelvävslikt, av fria trådar bildat
hylle. De likna i övrigt musseronerna. Inga s.
äro kända som giftsvampar.
Spindelsteklar, Muti’llidae, fam. av ordn.
gaddsteklar, omfattande arter med vinglösa,
myrlika honor men bevingade hannar. S. äro artrika
i de tropiska länderna, men i Sverige förekomma
endast sällsynt två arter, Mutilla europaeus och
M. rufipes.
Spindelvävshinnan, anat., se Hjärnhinnor.
Spindlar, zool., se Spindeldjur.
Spine’ll, i vidare bemärkelse benämning på
mineral, tillhörande s.-gruppen. S.-gruppens
mineral äro kemiskt sett av typen RURHI2O4, där
Rn vanl. representeras av något av elementen
magnesium, tvåvärt järn, mangan el. zink och
Rni av trevärt järn, aluminium el. krom.
Samtliga s. kristallisera reguljärt, äga hög
ljusbrytning och täml. stor hårdhet. Färgen varierar
starkt med sammansättningen. De flesta s. kunna
med varandra bilda isomorfa blandningar. Några
vanliga s. äro: 1) Spinell (i inskränkt
bemärkelse), kemisk sammansättning varierande,
dock huvudsaki. MgAhO4. Av varieteter märkas:
pleonast, ceylonit (el. ceylanit) och h e
r-c y n i t, svarta el. gröna, järnrika, p i c o t i t
(pikotit), svart, kromhaltig. S. är ibland klar
och genomskinlig samt vackert färgad, i vilka
fall den är högt skattad som ädelsten:
balas-rubinen är rosa till ljusröd,
rubinspi-n e 11 e n mörkröd, r u b i c e 11 e n gulröd och
almandinspinellen blåröd. 2) M a g n
e-t i t, FeFe2O4, är den vanligaste av s. I
densamma finnas ofta inblandningar av mangan
(manganmagnetit), bly (p 1 u m b o f e
r-r i t) el. titan (titanomagnetit). 3)
Franklinit, (Zn, Mn) Fe2O4, nästan opak.
4) J a k o b s i t, MnFe3O4. 5) G a h n i t, ZnAhCh,
täml. sällsynt typ, påträffas inom vissa metamorfa
skiffrar. 6) K r o m i t, FeCr2O4, viktig
krommalm. — S. uppträder dels som primärt mineral
i vissa eruptivbergarter och pegmatiter, dels som
sekundär omvandlingsprodukt i gnejser och
kristallina skiffrar.
Spinello [-nä’lå], Ar et ino, florentinsk
målare (omkr. 1346—1410), en av Italiens främsta
konstnärer omkr. 1400. Uppväxt i Giottoskolans
traditioner, har han tillika tagit intryck av det
sienesiska måleriet. En flödande berättarglädje
utmärker hans stil. Från hans senare tid finnas
bl. a. två freskoserier i San Miniato vid Florens
och i Palazzo pubblico i Siena.
Spine’tt, mus., se Klaver.
Spinnare, fisk., se Drag 3).
Spinnare, Bombycidae, den kollektiva
benämningen på en grupp nattfjärilar, som utmärkas
av tjock, luden kropp, vingar, som i vila äro
platt utbredda el. takformigt lagda, förkrympt
el. felande sugsnabel och trådformiga el. tandade,
hos hannarna kammade antenner. Larverna äro
vanl. håriga el. borstiga och spinna kokong, vari
förpuppningen sker. Numera är gruppen
uppdelad i ett antal fam.; bl. a. märkas s i 1 k e s f j
ä-rilar, påfågelspinnare (se Saturniidae)
med bl. a. atlasspinnaren och bj ö r
n-spinnare, vilkas släktskap med s. dock är
osäker. Dit räknas vidare tandspinnare
(N otodontidae), av vilka lindspinnaren
(Phalera bucephala) lever som polyfag på
lövträd och ibland uppträder med massförökning.
Till tandspinnarna höra bl. a. släktena
Noto-donta, C erur a (se Gaffelsvansar) och Stauropus.
Egentliga s. (Lasiocampidae) omfatta bl. a.
tallspinnaren, björkspinnaren och
ringspinnaren (Malacosoma neustria), en
gul till gulbrun (ofta med röd anstrykning)
fjäril med 30—40 mm vingbredd (se Fruktträdens
skadeinsekter). Till s. höra även n u n n e f j
ä-r i 1 a r och aprikosspinnaren (Orgyia
antiqua).
Spinnarsteklar, Lydidae, fam. av
växtstek-larna. Trots saknaden av bakkroppsfötter
klättra larverna med lätthet i trädens kronor
tack vare sin väl utvecklade spinnförmåga. De
spinna glesa rör, vari de bruka uppehålla sig.
Bland spinnarsteklarna finnas flera arter, som
leva på gran och tall och ibland uppträda som
allmänna skadegörare. Till de för fruktträden
skadliga arterna höra bl. a. p ä r o n s p i n n a
r-s t e k e 1 n, en 11—14 mm lång art med svart
mellankropp och bred, platt, hos hannen gulröd,
hos honan fläckig bakkropp. Larverna leva
tillsammans i kolonier, bl. a. på päronträd, och
spinna gemensamma glesa men sega bon i trädens
grenar.
Spinnfiske, se Sportfiske.
Spinnhus, se Rasp- och spinnhus.
Spinning, s p å n a d, sätt att framställa garn
av fibrer medelst snodd. Konsten att spinna garn
var känd av alla forntidens kulturfolk. Det äldsta
kända verktyget för s. är s 1 ä n d a n, en åt båda
ändar avsmalnande träpinne (spindel), på vars
tjockaste del
sitter en rund
skiva, vilken vid
spindelns
rotation verkar som
svänghjul. Ur
fibermaterialet
(t. ex. ull, lin)
utdrages en
trådlängd, som
snos för hand
och fästes vid
sländan (se bild
n å pl. vid
Egyptisk konst
och bild vid
Jugoslavien, sp.
614). Denna
bringas sedan i
rotation,
hängande i
fibersträngen, och
Spinnrock av vanlig typ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
