Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sparre, 3. Axel - Sparre, 4. Erik (af Sundby) - Sparre, 5. Carl - Sparre, 6. Fredrik - Sparre, 7. Vive (af Söfdeborg) - Sparre, 8. Erik (af Söfdeborg) - Sparre, 9. Gustaf (af Söfdeborg) - Sparre, 10. Louis (af Söfdeborg) - Sparre, 11. Birgit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771 Sparre 772
Sverige. Rapporter och brev från S. äro tryckta
i A. Quennerstedt, ”Karolinska krigares
dagböcker”, 12 (1918), och i Hist. Tidskr. 1900.
4) E r i k S. (af S u n d b y), den föreg:s
halvbror, greve, militär, diplomat (1665—1726). Han
gick redan 1683 i fransk krigstjänst och blev
överste 1694. S. infann sig 1703 hos Karl XII
i Polen, blev svensk infanteriöverste och
utmärkte sig vid Thorns belägring. Han återvände dock
till Frankrike och blev 1707 generallöjtnant. S.
blev 1712 generallöjtnant i svensk tjänst och
sändes av rådet till Frankrike för att utverka
penninghjälp, vilket lyckades. Efter Karls
hemkomst sändes S. med instruktion av dec. 1714
som ambassadör till Paris och avslöt 1715 en
förmånlig subsidietraktat där. Förhandlingarna
med jakobiterna gingo genom S., även sedan han
1717 hemkallats. 1719 ledde S. som riks- och
kansliråd en tid den svenska utrikespolitiken. Han
blev s. å. greve och fältmarskalk samt sändes
på rundresa till Wien, Paris, Hannover och
Dresden för att söka hjälp mot Ryssland men
lyckades ej häri. Efter Nystadfreden 1721 drog
han sig från politiken men kvarstod i rådet. —
Litt.: Sigrid Leijonhufvud, ”E. S. och Stina
Lillie” (1911).
5) Carl S., frih., riksråd (1723—91). Efter
utländsk krigstjänst blev S. under pommerska
kriget chef för krigskommissariatet samt 1763
landshövding i Gävleborgs län. Här verkade han
med nit och erkänd framgång för vägbyggen,
vattenregleringar, förbättrad skogshushållning
m. m. Från 1773 till sin död överståthållare i
Stockholm, utvecklade han i huvudstaden en
storartad nydanande verksamhet, särskilt på
stadsplaneringens område. Han lät ordna Gustav Adolfs
torg med omgivningar; ett flertal offentliga
byggnader, broar och monument tillkom. S., som från
1755 deltagit i riksdagspolitiken och blivit en av
hattarnas ledare, blev 1775 riksråd och var från
1776 den ledande kraften i krigskonseljen. De
stora gustavianska försvarsreformerna, ss.
omorganisation av krigsledningen och det finska
försvarets upphjälpande, genomfördes helt el. till
stor del under hans energiska ledning. Mångsidigt
begåvad, framför allt som organisatör, var han
emellertid även ytlig och egennyttig. Efter att
ha åtföljt konungen på dennes utlandsresa 1783
—84 fann han sig vid hemkomsten undanträngd
av sin medhjälpare J. C. Toll. Från 1776 var
han kansler för Åbo univ.
6) FredrikS., den föreg:s halvbror, greve,
rikskansler (1731—1803). S., som var systerson
till C. G. Tessin, ingick i kanslitjänst och blev
1773 hovkansler samt var 1781—88 guvernör för
kronprinsen (sedan Gustav IV Adolf) och 1781
—89 riksråd. S., som stod G. A. Reuterholm
nära, utsågs 1792 till förmyndarregeringens
högste ämbetsman med den återupplivade titeln
rikskansler. Uppgiften att maskera den
Reuter-holmska gunstlingsregimen kunde han trots stor
undfallenhet ej utan många slitningar och
förödmjukelser bemästra. Hans brist på smidighet
bragte ofta honom själv och regeringen i
trångmål, utan att S. lyckades i sina strävanden att
dämpa de bryska metoderna i Reuterholms
utrikespolitik. 1796 förvisades S. till sitt lantgods,
det Tessinska Åkerö. S., som 1797 blivit greve,
nedlade formligen rikskanslersämbetet dec. s. å.
— Litt: Monogr. av C. Forsstrand (1927);
Sigrid Leijonhufvud, ”Carl Gustaf Tessin och hans
Åkerökrets” (2 bd, 1931—33).
7) Gustaf Adolf V i v e S. (af S ö f d
e-borg), greve, ämbetsman (1802—86). S. blev
redan 1840 justitiexåd och 1847 president i
Kammarkollegium. Vid 1847—48 års riksdag var S.
lantmarskalk och inträdde vid riksdagens slut
som justitiestatsminister i en konservativ-liberal
koalitionsministär, där han representerade det rent
reaktionära elementet. 1856 lämnade S.
regeringen, var därefter till 1867 president i Svea
hovrätt samt universitetskansler 1859—71. Han
deltog i alla ståndsriksdagar 1834—66, vid 1859—60
års riksdag åter som lantmarskalk, och var 1867
—75 led. av F. K. Från 1864 var han
riksmarskalk. S. var en dugande genealogisk forskare.
8) Erik Josias Filip S. (af Söfdeborg),
den föreg:s sysslings son, greve, ämbetsman,
politiker (1816—86). S. blev 1850 assessor i Svea
hovrätt och redan 1858 landshövding i Älvsborgs
län, på vilken post han till sin död utvecklade
en mångsidig och betydelsefull verksamhet, bl. a.
för j ärnvägsbyggandet inom länet. S., som
deltagit i samtliga ståndsriksdagar 1844—66, var
1866—69 led. av F. K. och 1870—86 av A. K.
Som politiker var S. starkt konservativ, ivrig
protektionist och f. ö. en av riksdagens
hänsynslösaste polemiker.
9) Nils Gustaf Alexander S. (af
Söfdeborg), brorson till S.7), greve, politiker (1834
—1914). S. blev 1859 ryttmästare vid Livgardet
till häst men tog avsked 1861 och ägnade sig åt
jordbruk, från 1888 på den av honom då inköpta
gården Mariedal i Skaraborgs län. Han satt i
landsting, deltog i ståndsriksdagar och var från
1870 led. av F. K. 1875—95 satt S. i
statsutskottet (ordf. 1883—95), där han gjorde sig
känd för stor medlingsförmåga. Han var vice
talman i F. K. 1891—95 och talman 1896—1908.
Han användes flitigt även i kommittéer, bl. a. i
1895—98 års unionskommitté. S. var
sparsamhets- och försvarsvän, i tullfrågor frihandlare.
10) Louis Pehr S. (af Söfdeborg),
greve, målare och grafiker (f. 1863 3/s). Han
studerade i Paris, begav sig 1890 till Finland,
grundläde 1897 i Borgå ab. Iris för
konstindu-striell verksamhet och flyttade 1905 till
Helsingfors, där han upprättade en ritbyrå. Han utförde
dels porträtt, dels motiv ur allmogelivet, dels
landskapsstämningar från Finland o. a. länder,
dels stadsbilder från Borgå och Helsingfors. 1909
överflyttade S. till Stockholm, där han utfört
porträtt av ett stort antal framstående personer.
Till denna tid höra även bilder från Visby och
från Stockholm. 1898 utgav han ”Det gamla
Borgå” (text och teckningar), som bidrog till
gamla stadens räddning från hotande
banalise-ring, och 1930 ”Bland Kalevalafolkets ättlingar”.
11) Signe Birgit Julia Fredrika Thomæus
S., fosterdotter till greve Carl Georg S. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
