Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sköld, Sven - Sköld, Yngve - Sköldbrosk - Sköldebrev - Sköldemärke - Sköldhållare - Sköldinge (Skyllinge) - Sköldkörteln - Sköldlöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Sköld—Sköldlöss
528
sånger och c:a 150 ”radiorapsodier” för orkester,
soli, kör och orkester o. a. besättningar.
Sköld, Karl Yngve, tonsättare (f. 1899 29/4),
var 1915—18 elev av Richard Andersson (piano)
och H. Fryklöf (komposition) i Stockholm och
studerade 1920—22 vid konservatorierna i Brünn
och Prag (pianistdiplom 1922). S. var 1923—
38 organist hos Svensk filmindustri och är sedan
1938 bibliotekarie hos Fören. Svenska tonsättare.
Vid sidan av de för vår tid typiska stilarterna
har S. skapat sitt eget karakteristiska tonspråk,
utmärkt av gedigen kompositionsteknik och i
någon mån nationella tonfall. Han har
komponerat 3 symfonier, ”Sinfonia da chiesa”, den
symfoniska dikten ”Nåjden Nischergurgjes
vandring”, sviter o. a. orkesterverk, pianokonserter,
violinkonsert, violoncellkonsert, konsert för violin,
violoncell och orkester, Gustav Adolf-kantat o. a.
körverk, piano- och orgelverk, kammarmusik,
sånger m. m.
Sköldbrosk, anat., se Struphuvud.
Sköldebrev, öppet brev av ett lands regent,
varigenom han förlänar något slag av adlig
värdighet (under medeltiden ”sköld och hjälm”) åt
en person; dennes heraldiska vapen bestämmes
i s. Det äldsta kända svenska s. utfärdades av
Erik av Pommern 1420.
Sköldemärke, her., se Sköld.
Sköldhållare, her., vid en sköld, på postament
placerade människo- el. djurbilder, som
framställas hållande, stödjande el. vaktande skölden.
Sköldinge (S k y 11 i n g e), sn i
Södermanlands län, Oppunda hd, ö. om Katrineholm, vid
Valdemaren m. fl. sjöar; 88,56 km2, 3,166 inv.
(1954). Småkuperad skogs- och jordbruksbygd
vid Harpsundssjön m. fl. vattendrag. 2,609
har åker. Vid V. stambanan Valla
municipal-samhälle, Kantorps (se d. o.) gruvor samt i
närheten Åsa folkhögskola. Tätort: Sköldinge (910
inv. 1951; tills, m. Kantorp). Egendom:
Hol-bonäs. Kyrkan härstammar från noo-talet.
Pastorat i Strängnäs stift, Oppunda ö. kontrakt.
Utgör tills, m. Lerbo storkommunen
Sköldinge; 152 km2, 3,910 inv. (1954); i Oppunda
och Villåttinge domsaga.
Sköldkörteln (lat. gla’ndula thyreoide’a),
belägen på halsen på ömse sidor om sköldbrosket,
består av två halvor, som framför de översta
luftstrupsringarna äro sammanbundna med ett
tunnare stycke (se bild vid Bisköldkörtlarna).
S. saknar utförsgång och är en körtel med
inre sekretion. Den består av epitelklädda
rum, som innehålla en kolloid massa. S. är
ett livsviktigt organ, i det att dess fullständiga
borttagande medför döden. Kvarlämnas en del
av s. el. inläkes (transplanteras) s. i bukhålan
före avlägsnandet från halsen, kunna de
karakteristiska rubbningarna helt utebli. I andra fall,
beroende på mängden kvarlämnad s., kunna
symtom av myxödem med nedsatt omsättning
uppträda. Utvecklas motsv. nedsättning i
insöndringen från s. under första levnadsåren, uppträder
kretinism. Insprutning av extrakt på s. och
förtäring av sköldkörtelsubstans kunna ersätta
förlusten av körteln själv. S. innehåller jod samt
Citronsköldlöss.
thyroxin, som funnits vara bäraren av dess
specifika verkningar. S:s viktigaste uppgift synes
vara att reglera kroppens förbränningsprocesser.
Särskilt under utvecklingsperioden utövar s. ett
viktigt inflytande. Kroppens längdtillväxt regleras
i viss mån av s. Varje patologiskt förstorad s.
benämnes struma. Basedowska
sjukdomen står i samband med en ökning av s:s
verksamhet.
Sköldlöss, Co’ccidae, familj, tillhörande
under-ordn. växtlöss av ordn. skinnbaggar. S.
representera den högsta kända graden av ett på
växter parasiterande levnadssätt och utmärkas
därjämte genom sin mycket långt drivna
könsdimor-fism. Hannarna, som äro mycket sällsynta och
hos flera arter, t. ex. b 0 k s k ö 1 d 1 u s e 11
(Cryptococcus fagi), fullständigt saknas, ha ett
främre par vingar; de ha väl utvecklade
antenner och ögon
men sakna mun,
tarm och
analöppning. Honorna sakna
vingar och ofta
även ben och
äro starkt
degenererade till
kroppsformen,
säck- el.
sköldlika men ha
monstruöst
utvecklade mun-stickborst, varmed de suga sig
fast vid sin näringsväxt, och äro alltid klädda med
någon vaxlik massa, som antingen kan bilda en
sköld bakom djuret, t. ex. hos
sälgsköldlu-s e n (Chionaspis saHds), el. också en ullig massa
runt om detsamma, t. ex. b 0 k s k ö 1 d 1 u s e n, el.
ett hårt, fast, ibland mycket tjockt pansar, t. ex.
gummilackasköldlusen (Coccus lacca).
S. lägga ägg, ofta i stort antal, ända till 2,000,
vilka aldrig läggas fritt på växterna utan
skyddas på ett el. annat sätt, t. ex. under en särskild
vaxsköld el. inuti moderdjurets deformerade
kropp, där de stanna, tills larverna kläckas och
krypa ut, el. i en ullig vaxmassa. Larverna ha
kraftiga ben och väl utvecklade antenner. De
uppsöka nya kvarter på moderväxten och
stanna där, om det är honor, resten av sitt liv;
larverna kunna även spridas med vinden. S. höra
till människans för många viktiga kulturväxter
farligaste fiender. De förekomma företrädesvis
i de varma länderna, där flera arter, t. ex. San
Josésköldlusen (Aspidiotus perniciosus’),
gjort sig kända genom svåra härjningar på äpple
och en annan art, citron sköldlusen, the
cottony cushion scale (Icerya purchasi), hotade
att ödelägga hela Kaliforniens apelsin- och
citronodlingar, tills den bekämpades genom införsel
av en nyckelpigart. I Nya och Gamla världens
tempererade zoner förekommer
kommasköld-lusen (Lepidosaphes ulmi) med kommaliknande,
brun ryggsköld. Den skadar äppel- och
päronträd. I Sverige vanliga arter äro: på boken bok-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
