Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skottsberg, Carl - Skottspole, skyttel - Skottvidd - Skottår - Skouboe, Else - Skougum - Skovelhjul - Skovgaard, 1. Peter Christian - Skovgaard, 2. Joakim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Skottspole—Skovgaard
434
i bl. a. ”Antarctic. Två år
bland Sydpolens isar” (2 bd,
1904; tills, m. O.
Norden-skjöld, J. G. Andersson och
C. A. Larsen; övers, till
flera språk), ”Båtfärder och
vildmarksridter. Minnen från
en forskningsfärd genom
Patagonien och Eldslandet”
(1909), ”The wilds of
Pata-gonia” (1911) och ”Till
Ro-binson-ön och världens ände”
(1918). Sedan 1919 är han
medarbetare i Göteborgs
Handels- och Sjöfartstidning.
Skottspole, skyttel, den
båtliknande anordning, som i
en vävstol slås (el. trädes)
fram och tillbaka genom
skälet i varpen och som från en
invändig trådspole levererar
inslagsgarnet. — Den
analoga anordning, som i en
symaskin levererar
undertråden, benämnes endast skyttel.
Skottvidd, avståndet från
ett eldvapens mynning till
projektilens nedslagspunkt på
vågplanet genom mynningen, v å g r ä t s., resp, till
ett mål över el. under detta plan, lutande s. el.
”s. längs terränglinjen (siktlinjen)”. S. kan ökas
genom ökning av elevationen (upp till 400 å 50°)
el. av utgångshastigheten el. genom förbättring
av projektilens form el. ökning av dess
belastning. Största s. (Dmax) har sedan 1914 nära
fördubblats vid de flesta slag av fältpjäser. Största
hittills uppnådda s. med art.-projektiler, drivna
av krutgas endast under eldrörstiden, är c:a 150
km.
Skottår, se Kronologi, sp. 886 f.
Skouboe [sgåu’bo], El se Johanne Louise,
dansk skådespelerska (1898—1950). Hon
verkade vid flera av de köpenhamnska teatrarna, bl. a.
Det kongelige teater och Betty-Nansenteatret.
Bland det stora antal roller, där S:s starkt
personliga typgestaltning kunnat göra sig gällande,
märkas Desdemona i ”Othello”, Julia i ”Romeo
och Julia”, Célimène i ”Misantropen”, Nora i
”Ett dockhem”, Hedvig i ”Vildanden”, Aude i
”Graven under triumfbågen”, Lady Teazle i
”Skandalskolan”, Fröken Schmidt i "Han sitter
vid smältdegeln” samt Maria Stuart (Schiller),
Sankta Johanna (Shaw) och Judith (Abell).
Skougum, se Skaugum.
Skovelhjul, det el. de motoriska organen i
vatten- och ångturbiner etc. samt i centrifugal- och
härmed besläktade typer av pumpar och fläktar.
Bl. a. vid vattenturbiner och centrifugalpumpar
användes i stället ofta benämningen 1 ö p h j u 1.
Skovgaard [sgåu’går]. 1) Peter
Christian Thamsen S., dansk målare (1817—75). Han
var elev av konstakad. i Köpenhamn och av J.
L. Lund men tog huvudsaki. intryck av Höyen
som rådgivare och av sin kamrat Lundbye. Med
”Skogsparti vid Jægerspris” (1843), som inköptes
Joakim Skovgaard: Yttersta dagen. Mosaik i Lunds domkyrkas absid, 1924—27.
Se även bild 5 å pl. vid Lunds domkyrka och bild 17 å pl. vid Dansk konst.
för kungl. målerisamlingen, framträdde S. som
en betydande skildrare av dansk natur. 1854 och
1869 besökte han Italien. Han fick professors
titel 1860. I återgivandet av bokskogens karaktär
stod S. främst bland de samtida danska målarna.
Måleriskt stå S:s studier högre än hans
genomarbetade tavlor. Den sista större tavla han
fullbordade (1875) skildrade en ”Sommardag i
Dyre-haven” (konstmuseum). S. är representerad i
Köpenhamns konstmuseum av ett 20-tal landskap,
dessutom av prov på sitt interiör- och
porträttmåleri (det förträffliga porträttet av skulptören
Freunds hustru, 1861), i Hirschsprungs museum,
i Glyptoteket och i Nasjonalgalleriet i Oslo samt
i Nationalmuseum i Stockholm. — Litt.: K.
Mad-sen, ”P. C. S. og hans sönner” (1918); H.
Bram-sen, ”Målerier af P. C. S.” (1938).
2) Joakim Frederik S., den föreg:s son,
konstnär (1856—1933), fick sin utbildning hos
fadern samt vid konstakad., biträdde F. C. Lund
med takmålningen i Viborgs domkyrka, studerade
1880—81 hos Bonnat i Paris. S. framträdde först
med några mindre figurbilder samt liksom
brodern S.3) med landskap från Halland. Hans
konst fick en stark lyftning, särsk. vad färg-,
luft- och ljusbehandling beträffar, genom resor
i Grekland och Italien. Såväl antiken som den
tidiga italienska renässansen blevo från denna tid
bestämmande för S:s konst. Figurmåleriet blev
mer och mer hans egentliga område. I den typiskt
danska interiörgenren gav han många vackra,
intimt stämda bilder (”Moder med sina barn”,
1890, ”Eline skall ut”, 1901 m. fl.). På den
religiösa konstens område framträdde han 1888
med den stora tavlan ”Ängeln rör vattnet i
Be-tesda damm” (Nasjonalgalleriet, Oslo). Denna
följdes av ”Kristus för rövaren in i paradiset”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
