Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjömätning - Sjönöt - Sjöofficer - Sjöofficersföreningen - Sjöofficerssällskapet - Sjöormen, stora sjö- el. havsormen - Sjöorre el. havsorre - Sjöpanträtt - Sjöpennor - Sjöpungar - Sjöqvist, 1. John - Sjöqvist, 2. Olof - Sjöqvist, 3. Erik - Sjöradiotjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Sjönöt—Sjöradiotjänst
294
Sjönöt, Trapa natans.
tivt lösts genom under 2:a världskriget
konstruerade instrument för radionavigering. Allteftersom
mätningstekniken utvecklats, ha i Sverige liksom i
andra länder farvattnen uppmätts ett flertal gånger.
Sjönöt, Träpa, släkte med tre i sött vatten
(grunda sjöar, dammar m. m.) växande arter,
vilket ensamt bildar fam. Hydrocaryaceae. De
små, vita blommorna sitta ensamma i de övre
bladvecken, höja sig över vattnet och äro
fyr-taliga, med 4
ståndare och 2
fruktblad. Frukten är
en enfröig
stenfrukt med 4 el. 2
tornar. De övre
bladen likna
rut-formiga björklöv
och flyta på
vattnet. På den
nedsänkta, ända till 2
m långa delen av
stammen äro
bladen små och falla
snart av; från
ledknutarna utväxa
sedan fjäderlikt
förgrenade
birötter. En art, T.
natans, har förr
vuxit även i
Sverige, ända upp till
Uppland och Västmanland. Till följd av den vid
järnålderns början inträdande klimatförsämringen
dog den småningom ut. Dock växte den ännu till
omkr. 1917 i sjön Immeln i n. ö. Skåne. De
stärkelserika fröna av s. erinra i smaken om
kastanjer och ätas råa el. kokade. Växten odlas därför
i vissa trakter. Detsamma är i Kina förhållandet
med T. chinensis och i Indien med T. bicornis.
Sjöofficer, officer på stat vid örlogsflottan,
dock ej marinintendent. Jfr Sjökrigsskolan.
Sjöofficersföreningen, uppdelad på tre kretsar,
i Karlskrona och Stockholm bildade 1930, i
Göteborg 1944, sammanslutning för tillvaratagande
av sjöofficerarnas inom resp, kretsar intressen.
S. är ansluten till Svenska officersförbundet.
Sjöofficerssällskapet, i Karlskrona och i
Stockholm, stiftat 1819, resp. 1849, för
officerare och civilmilitära tjänstemän vid marinen. S.
å varje örlogsstation står under ledning av en
direktion samt disponerar egna klubblokaler
(mässar) och bibi., i Karlskrona
örlogsmanna-sällskapets.
Sjöormen, stora sjö- el. havsormen,
en fabelaktig varelse, stundom beskriven såsom
oerhört stor och försedd med långsträckt
huvud, man på halsen o. s. v. Många olika
berättelser om denna varelse ha framkommit från
äldsta tider till helt sent. Till grund för dessa
får man antaga flera olika föremål, delvis i
samband med på havet ej sällsynta optiska
villor, och en ohejdad fantasi. Efter varandra
simmande större valdjur ha tolkats som s:s bukter,
som enl. beskrivning äro vertikala och sålunda
utesluta verkliga ormar. I andra fall ha trol.
andra djur av olika slag, t. o. m.
havssköldpad-dor, med fantasiens hjälp givit upphov till
berättelserna. På havsstranden uppkastade rester av
s. ha visat sig vara småhuvude näbbvalar,
brygdhajar, sillkungar, stora bläckfiskar o. s. v. Jfr R.
T. Gould, ”The case for the seaserpent” (1930).
Sjöorre el. havsorre, Oidémia ni’gra,
tillhör underfam. dykänder bland andfåglarna.
Hannen är helsvart med blåviolett glans, honan
mörkbrun. Den blir 52 cm lång och häckar i sjöar
i fjällens vide- och björkbälte.
Sjöpanträtt, se Sjöfordringar.
Sjöpennor, Pennatu’lidae, koralldjur,
bestående av ett skaft med tvåsidigt anordnade grenar,
varpå korallpolyperna sitta. Vid Sveriges
västkust förekomma bl. a. den självlysande lilla
Pennatula phosphorea (se bild 5 å pl. vid
Koralldjur), den halvmeterlånga Pir gularia mirabilis
och de intill 1,5 m långa piprensarna,
Funi-culina quadrangularis.
Sjöpungar, zool., se Ascidier och bild vid
Mantel djur, sp. 511.
Sjöqvist. 1) John August S., läkare, kemist
(1863—1934), med. dr 1895, doc. i medicinsk
kemi vid Karolinska inst. 1895—1918, prof. 1918
—1928. S:s vetenskapliga undersökningar gällde
huvudsaki. den fysikaliska kemins tillämpning på
fysiologiska förhållanden; hans viktigaste insats
var påvisandet av äggviteämnenas amfotera natur.
2) Carl Olof S., den föreg:s son, läkare (1901
—54), med. lic. i Stockholm 1928, med. dr
där 1939, doc. i neurokirurgi vid Karolinska inst.
1938, konsulterande läkare för neurokirurgiska
sjukdomar vid S:t Eriks sjukhus 1942, vid
Södersjukhuset 1943, överläkare vid neurokirurgiska
avd. där sedan 1947. S. åtnjöt anseende som en
av Sveriges främsta neurokirurger. I sin dr-avh.
1938 lade han fram en ny metod för operativ
behandling av trigeminusneuralgi genom
avskärning av trigeminusnervens smärtbanor i
förlängda märgen. S. har f. ö. i ett stort antal arbeten
meddelat rön ang. den operativa behandlingen
av psykiska sjukdomar, behandlingen av
hjärn-aneurysm m. m.
3) Erik S., den föreg:s bror, arkeolog (f.
1903 W7), fil. lic. 1932, amanuens vid Kungl.
bibi. 1933, 2:e bibliotekarie där 1936, fil. dr och
doc. vid Stockholms högsk. 1940, föreståndare
för Svenska inst. i Rom 1940—48, H. M.
Konungens handsekr. och bibliotekarie 1950—51,
prof, i klassisk arkeologi vid Princeton Univ.,
N. J., 1951. S. deltog i de svenska
utgrävningarna i Asine och Dendra 1926 och var 1927—31
medl. av Cypernexpeditionen under E. Gjerstads
ledning. Bland hans skrifter märkas ”Problems
of the late Cypriote Bronze Age” (dr-avh., 1940),
flera avsnitt i Cypernexpeditionens stora
publikation, ”The Swedish Cyprus expedition”, och
nybearbetningen av H. Schück, ”Rom. En vandring
genom seklerna”, 1 (1949).
Sjöradiotjänst, radioverksamhet till hjälp för
fartygs navigering och de ombordvarandes
säkerhet. S. finnes över hela världen och
omfattar radiopej Istationer, cirkulära, riktade och
roterande radiofyrar, consolfyrar, radarfyrar samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
