Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöberg, 2. Birger - Sjöberg, Knut - Sjöbjörnar el. pälssälar - Sjöbo - Sjöborg, Erik - Sjöborg, Nils Henrik - Sjöborrar - Sjöbring, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273 Sjöberg—Sjöbring 274
turnéer. Småningom insåg man den estetiska
fulländningen i denna av mild ironi genomandade
småstadsskildring; här funnos gestaltskapande
fantasi, fina naturmålningar och ett lyriskt behag,
vars älskvärda humor ej uteslöt ett mörkare
patos. En ny överraskning beredde S. med
små-stadsromanen ”Kvartetten som sprängdes” (1924),
som trots kompositionens löshet med sitt rika
känsloliv och sitt delvis redan klassiska
figurgalleri är en av svenska litteraturens yppersta
berättelser. Hans nästa diktsamling, ”Kriser och
kransar” (1926), blottade ett överkänsligt
disharmoniskt sinnestillstånd men når i vissa dikter
mycket högt genom sin känslas värme och patos
och den lyriska fantasiens genialitet. Efter hans
död ha utgivits ”Fridas andra bok” (1929) och
”Minnen från jorden” (1940). — Jfr J.
Landquist, ”B. S.” (i ”Humanism”, 1931); A.
Peterson, ”Vänersborg i B. S:s diktning” (1940), ”B.
S. den okände” (1944); G.-A. Nilsson, ”Skånsk
palett” (1942), ”B. S. och Frida” (1943); G.
Helén, ”B. S:s Kriser och kransar i stilhistorisk
belysning” (1946).
Sjöberg, Karl Oskar Knut, kemist (f. 1896
24/4), fil. dr 1923, doc. i biokemi vid Stockholms
högsk. 1927—46, prof, i kemi vid Veterinärhögsk.
1946. S. har utg. ett 80-tal skrifter i biokemi
och fysiologisk kemi.
Sjöbjörnar el. p ä 1 s s ä 1 a r, Arctoce’phalus
(Callotäria), släkte av fam. öronsälar av
säl-dj urens ordning, med ytteröron, hårlösa fotsulor,
tydligt avsatt hals och långa extremiteter, som
kunna böjas under kroppen. De förekomma i
Antarktis, men en art bebor n. delen av Stilla havet
Det är den från sina yngelplatser på
Pribylov-öarna bekanta s j ö b j ö r n e n, A. ursinus. På
grund av pälsen äro s. de värdefullaste
jaktdjuren bland sälama, och hjordarna på öama i
Be-ringssund, som under 1800-talet starkt
minskades, ha efter fridlysning åter ansenligt ökats.
Sjöbo, köping i Färs hd, i Malmöhus län, s. ö.
om Vombsjön; 49,33 km2, 3,573 inv. (1954). S.
är häradets gamla huvudort. Municipalsamhället
Sjöbo upprättades 1898 och upphävdes Vt 1952,
då köpingen bildades genom sammanslagning av
socknarna Björka, Ilstorp och Södra Äsum
(28,33 km2, med 3,310 inv.). Församlingarna S.
Äsum och Ilstorp utgöra ett pastorat i Färs
kontrakt av Lunds stift. Köpingens område är i
stort sett en mager, plan sandslätt; österut är
mera kuperat (Spjällabacken). 2,860 har åker.
Egendomar: Äsum och Lillås. S. har tingshus,
epidemisjukhus, apotek, provinsialläkare och
distriktsveterinär. Valskvarn, flera gjuterier och
mekaniska verkstäder, det största företaget
tillhörande Ankarsrums Skåne ab. (90 arb.),
snickerifabriker m. m. Konsthantverk i textil och
keramik. S. Åsums gamla, romanska kyrka är från
1100—1200-talen. Nya kyrkan är uppf. 1900—02.
Sjöborg, Axel Erik Mathias, jurist,
diplomat (f. 1878 21/s), jur. kand. 1901, exp.-chef i
Jordbruksdep. 1912—13, led. av blandade
domstolarna i Egypten 1913—18, hovrättsråd 1914,
re-visionssekr. 1916, legationssekr. i U.S.A. 1918—
19, ministerresident 1920, kabinettssekr. i
Utrikes-dep. 1922—28, envoyé 1928—37 i Rom samt 1937
—44 i Haag (vid nederländska regeringen i
London 1940—44). S. har sedan 1926 varit svenskt
ombud vid ett stort antal internationella
konferenser i Genève el. Haag och är sedan 1947
ombud i FN:s kommitté för internationell rätt.
Sjöborg, Nils Henrik, fornforskare (1767
—1838). Han blev 1787 fil. mag. i Lund och
tjänstgjorde 1799—1814 som prof, i historia där.
1814 blev S. förordnad att ha ”tillsyn och vård
över rikets antikviteter”. Hans största förtjänst
ligger i de impulser till fortsatt forskning han
såsom universitetslärare gav, i hans strävanden
att skydda fornminnen samt i stiftandet av Lunds
univ:s historiska museum. Av hans arbeten
märkas ”Blekings historia och beskrifning” (1792—
93), ”Samlingar til Skånes historia och
beskrifning” (3 h., 1801—14; ofullb.) samt ”Samlingar
för Nordens fomälskare” (3 bd, 1822—30).
Sjöborrar, Echinoidea, klass av prov,
tagg-hudingar. Kroppen är vanl. mer el. mindre
klotrund, hos vissa former skivlik, besatt med
rörliga, vassa taggar. Kroppsväggen är bildad av
fast hopfogade, i regelbundna rader ordnade
kalkplåtar, genomborrade av hål, genom vilka de
långa sugfötterna stå i förbindelse med
vatten-kärlsystemet (se Tagghudingar). Djuren
förflytta sig vanl. krypande med sugfötterna,
former med långa taggar även med dessa. Mellan
taggarna sitta i huden rörliga, treuddiga,
tång-liknande organ, pedicellarier, som dels tjänstgöra
som försvarsorgan, dels stå i näringsupptagandets
tjänst. Mitt på buksidan av den
radiärsymmetris-ka kroppen ligger munnen, som är beväpnad med
en komplicerad tuggapparat (”Aristoteles’ lykta”),
innehållande fem mejselformade tänder. Alla s.
leva på havsbottnen på ringa el. måttligt djup
och livnära sig av alger, några även av rov. Ovan
angivna drag utmärka framför allt de s. k.
reguljära s. (bild 1 och 2). Den största svenska
arten är den vanliga s j ö b o r r e n el. h a v
s-igeln, Echinus esculentus, från 20—50 m djup
Den är skär el. ljust blåviolett. På bandtång är
den mindre, grönaktiga tångborren,
Pare-chinus miliaris, allmän. I Medelhavet förekomma
den allmänna, algätande stenborren,
Para-centrotus lividus, vars könskörtlar, liksom den
vanliga sjöborrens, ätas i Sydeuropa, och den med
utomordentligt långa taggar försedda
spjutborren el. havsturbanen, Cidaris cidaris,
vilken liksom föreg. art även finnes i n. v.
Atlanten. Hos de irreguljära s. är kroppen mer el.
mindre platt, och analöppningen, hos vissa
former även munnen, ligger excentriskt. Vid
västkusten finnes den i slambotten grävande,
tillplattat ägglika hjärtsjöborren, Echinocardium
cordatum, som saknar tuggapparat. Skivlik kropp
finnes hos det till fam. Clypeastridae hörande
släktet Clypeaster. — Se bilder å pl. vid sp. 269.
Sjöbring, Per Henrik Nils, psykiater (f.
1879 “A), med. dr 1913, doc. i psykiatri i
Uppsala 1920, t. f. prof, där och t. f. överläkare
vid Uppsala hospital 1920—29, prof, i psykiatri
i Lund 1930—44. S :s vetenskapliga produktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
