Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sin-kiang - Sinking, Hsinking, Sing-king, Changchun - Sinking fund - Sinne - Sinnebild - Sinnesanalogier, sensations- el. förnimmelseanalogier - Sinnesceller - Sinnesepitel - Sinnesorgan, perceptionsorgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217 Sinking—Sinnesorgan 218
som nomader, dels som bofasta jordbrukare vid
bergens fot, där floderna möjliggöra oaskultur.
Sinking, H sinking, Sing-king, nu off.
C h angc hun, huvudstad i prov. Kirin i
Man-churiet; 544,202 inv. (1940). Här förenas
östkinesiska och Sydmanchuriska banorna samt
utgår järnväg till staden Kirin. 1932—45 var S.
Manchukuos huvudstad och utbyggdes av
japanerna efter en gigantisk plan till modern storstad.
Sinking fund [si^kip fa’nd], eng., fond för
sänkande (d. v. s. minskande), näml, av
statsskulden, amorteringsfond. Tanken var, att ett
mindre belopp (t. ex. 1 °/o för varje år) skulle
avsättas till s. Med detta belopp skulle
obligationer inköpas och den årliga avkastningen av dessa
på samma sätt användas. Efter kortare el. längre
tid, beroende på räntefoten, skulle s. efter
principen ränta på ränta uppgå till 100 °/o av lånet,
som därmed vore avbetalat. Förslaget
framfördes 1771, och Pitt d. y. införde den första s.
1786. S. inrättades i flera andra länder men har
överallt övergivits.
Sinne, psyk., en individs förmåga att genom
nervretning erhålla förnimmelser. Man skiljer
mellan yttre s. (se Sinnesorgan) och inre s.,
genom vilket t. ex. smärta, vällust, hunger och
törst uppfattas.
Sinnebild (ty. Sinnbild), emblem, symbol.
Sinnesanalogier, sensations- el.
förnimmelseanalogier, äro de märkliga
förbindelser, som kunna ingås mellan förnimmelser från
helt olika sinnesområden, ss. när en djup ton
förefaller mörk, en hög ton ljus, en färg varm
el. kall, en stämma mjuk el. hård. I många fall
kommer förbindelsen otvivelaktigt till stånd
genom att de olikartade förnimmelserna framkalla
samma el. besläktade känslor och därför tyckas
likna varandra inbördes, i andra däremot genom
vissa rent formella (tidsliga, rytmiska,
dynamiska) överensstämmelser mellan de med
varandra förknippade sinnesintrycken. Hos några
människor stiftas t. o. m. fasta förbindelser mellan
vissa vokaler, namn, tal o. s. v. och bestämda
färger el. figurer (”synestesier”), så att de t. ex.
böra vokalen i som ”blå”, e som ”gul”. — Litt.:
H. Larsson, ”Poesiens logik” (4:e uppl. 1922);
A. Nyman, ”Nya vägar inom psykologien” (5:e
uppl. 1951).
Sinnesceller, sådana celler, som uppta utifrån
kommande retningar och överföra dem till det
centrala nervsystemet. Man särskiljer primära
och sekundära s. De p r i m ä r a s. ligga alltid
perifert och övergå direkt i en inåt ledande
nervbana — sålunda utgörande verkliga neuron. De
sekundära s., som kunna ligga såväl perifert
i epitel el. djupare ned, stå endast genom en
kontaktförbindelse i samband med inåtledande
nervtrådar, vilka utgå från nervceller (neuron)
i det centrala nervsystemet. Se Sinnesorgan.
Sinnesepitèl, sådant epitel, som vanl. består
av höga, cylinderformade celler, av vilka en del
äro indifferenta s. k. stödjeceller och de andra
sinnesceller.
Sinnesorgan, perceptionsorgan, fysiol.
S., genom vilka d j uren mottaga retningar från
omgivningen, indelas efter de olika energiformer,
som utgöra deras adekvata retmedel, i mekaniska,
kemiska, termiska och fotiska s. De viktigaste
delarna i s. äro sinnescellerna, vilka som hos de
ryggradslösa djuren utgöras av primära el. som
hos ryggradsdjuren av antingen primära (i
luktorganen) el. sekundära sinnesceller. De bilda
re-ceptorer för el. mottagare av retningarna och
överföra dem genom sinnesnerver till de i det
centrala nervsystemet belägna sinnescentra, där
den specifika sinnesenergien utlöses, och förorsaka
bestämda reaktioner el., som hos de högre djuren
bestämda förnimmelser. Hos de djur, ss.
kavitets-djuren, där ett centralt nervsystem saknas, är det
sannolikt, att, om över huvud någon specifik
sin-nesenergi förekommer, den utlöses i s. själva. —
De mekaniska s. förekomma i mycket olika
former, beroende på anpassning till de olika
mekaniska retningar, som träffa de levande
organismerna. Så percipiera känselorganen (se d. o. och
Hudsinnen) växlingar i det yttre trycket,
beröring och strömningar i det omgivande mediet,
luft el. vatten, under det att ändringar i kroppens
läge i rummet inverka på de statiska organen
och vågrörelser i luften percipieras som ljud
av hörselorganen. — Kemiska s. finnas hos
alla flercelliga djur och ha hos de på land
levande djuren samt en del vattendjur (fiskar)
differentierats i två riktningar, smak- och
luktorganen. Den strålande energien, värme och ljus,
påverkar de termiska och fotiska s. Beträffande
de termiska s. (temperatur-s., se Hudsinnen)
är vår kännedom täml. begränsad. Bland
everte-braterna ha de ännu med säkerhet påvisats endast
hos maskar och leddjur. Vad åter ryggradsdjuren
och sär sk. människan angår, finnas de däremot
väl utbildade; man särskiljer dem i två grupper:
de som äro känsliga för stigande temp.,
värmepunkterna, och de som reagera för en fallande
temp., köldpunkterna. De fotiska s. el.
synorganen påverkas av de ljusa strålarna med
en våglängd av 397—760 pp och erbjuda en
mycket växlande utveckling inom olika djurklasser.
Växterna sakna i stort sett särskilda o
r-gan för uppfångandet av yttre retningar; dessa
mottagas i allm. i celler, som även fylla andra
funktioner; känsligheten är dock mycket olika
hos olika celler; motsvarigheten till djurens s.
kan sägas vara cellbeståndsdelar, som
uppfånga yttre impulser: 1) Ljusretning, som
framkallar fototropiska el. fototaktiska rörelser,
uppfångas genom ljusets absorption i gula
färgämnen, möjl. i karotinoider, som förekomma i
plastider el. i ögonfläckar hos vissa fritt rörliga,
lägre alger, el. i flaviner. Ljusretningen anses
kunna förstärkas genom linsverkan hos som
oceller utbildade celler el. cellväggar i epidermis av
blad. 2) Tyngdkraftretning uppfångas i växande
skott och rotspetsar förmodligen genom den
geo-elektriska effekten i cellernas membraner. 3)
Känsel- (tryck-, stöt-, kontakt-) retning är oftast
strängt lokaliserad till vissa punkter på organ,
som utföra seismonastiska, thigmonastiska el.
thig-motropiska rörelser, ss. klängen, tryckkänsliga
blad och ståndarsträngar. Retningen uppfångas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
