Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sillsläktet - Silltunna - Sillvrakning - Silo - Silo (ort) - Siloadammen - Siloainskriften - Silone, Ignazio (Secondo Tranquillo)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Silltunna—Silone
182
Sillens utbredning i n. Atlanten.
områdena. Under en lång följd av år har man
runt Sveriges kuster kunnat följa växlingarna i
årsklassernas styrka hos både sill och strömming.
Därigenom har man även fått en möjlighet att
ett el. annat år i förväg kunna förutsäga,
huru-dant fisket blir. Ett betydelsefullt moment till
förklaringen av sillfiskets växlingar äro de
hydrografiska förhållandena.
Sillen är en sällskaplig fisk, som lever i stim.
Sillens föda består huvudsaki. av planktondjur,
särskilt kräftdjur av grupperna copepoder och
schizopoder, norska fiskares åt, svenska fiskares
ganeskar. — Sillens lek försiggår helt nära
bottnen, och romkornen klibba fast på grus, stenar
och alger. Den efter en vecka till några veckor
(beroende på temp.) kläckta sillungen är mycket
långsträckt (5—8 mm lång) och glasklar. Vid
omkr. 5 cm längd får den fjäll och antar sillens
utseende. Den utlekta sillen, s. k. t o m s i 11, är
mycket mager. Den äter sig dock snart fet igen
och är till kvaliteten bäst, innan könsorganen
åter hunnit starkare utveckla sig, och kallas då
ofta s 1 o s i 11. Sill med utvecklade rom- och
mjölkesäckar kallas full- el. in ma t sill.
Innan den nått lekstadiet, är den fet och av god
kvalitet, men då den uppnått detta, har den blivit
mager och är ej avsevärt bättre än tomsillen.
Synnerligen god är den ännu omogna sillen med svagt
utvecklade könsorgan. Den är rikligt försedd
med fett el. ister och kallas ofta i s t e r s i 11.
Skarpsillen el. vassbuken, C.
sprat-tus, saknar åsar på gällocken och har i regel ej
tänder på plogbenet. Ryggkotornas antal är 46
—49. Bukfenorna äro fästa framom el. under
ryggfenans främre kant. Bukfjällen äro starkt
kölade och göra därigenom bukkanten betydligt
skarpare än hos sillen. Skarpsillen är allmän i
Nordsjön och Östersjön; på Europas västkust går
den i n. till Lofoten och i s. ung. till Garonnes
mynning; den är vanlig vid Färöarna.
Skarpsillen påminner i sitt levnadssätt mycket om sillen.
Rommen fäster sig dock ej vid bottnen utan är
flytande. Vid Sveriges västkust fångas den juni
—jan. Den inlägges med kryddor i bleckburkar
och går i handeln under namnet ansjovis. I
Norge och Sverige inlägges den även såsom
sardiner.
Sardinen el. pilcharden, C. pilchar-
dus, har tydliga strålformiga åsar på gällocken
och 28—30 fjäll i raden längs kroppssidans mitt.
Den är sällsynt vid Skandinaviens v. kuster men
förekommer rikligt i Engelska kanalen, vid
Frankrikes och Portugals kuster och i
Medelhavet.
M a j f i s k e n, C. al osa, har 70—80 fjäll i
raden längs kroppssidans mitt men s t a m s i 11 e n
el. s t a k s i 11 e n, C. finta, blott 60—65. Båda
ha tydliga strålformiga åsar på gällocken. Båda
arterna, som i Sverige äro ganska ovanliga, gå
upp i floder för att leka.
Till s. räknas stundom den vid Nordamerikas
östkust rikligt förekommande menhaden,
Bre-voortia (Clupea) tyrannus. Den går stimvis in i
vikarna och stiger även upp i floderna.
Menha-dens huvud och käkar äro korta. Kroppens höjd
är omkr. en tredjedel av dess längd. Fjällen äro
medelstora, starkt sågtandade. Till färgen är den
vackert silverglänsande, på ryggsidan skimrande
i blått och purpur. Medelstorleken är 30—35 cm,
de största bli något över 50 cm långa. Numera
användes den i stor skala till beredning av tran
och guano.
Silltunna. F. n. finnas icke några
bestämmelser i Sverige om s:s storlek. Bestämmelser ang.
exportkontroll av saltsill föreskriva blott, att
tunnorna skola vara väl bandade och omsorgsfullt
rengjorda. Kärl av trä, innehållande
strömming och avsedda för försäljning inom landet,
skola enl. k. k. 3% 1949 ha en rymd av 12 V2,
25, 50 el. 100 1.
Sillvrakning, offentlig granskning, som avser
att utröna, om sill, saltad i tunnor, är av behörig
beskaffenhet, och att med vissa märken på
tunnorna ange denna.
Silo, se Pressfoder och Spannmålslagring samt
bild å sp. 81 vid Kvarn.
Silö var en ort inom Josefs stamland, där
arken till en tid stod i en för den upprest
helgedom, vid vilken Eli fungerade som präst och den
unge Samuel växte upp. När arken förlorades
till filistéerna, förstörde dessa förmodligen
helgedomen. Detta antagande bekräftas genom
utgrävningar på platsen.
SiJoadammen, damm i Jerusalem. På konung
Hiskias tid, omkr. 700 f. Kr., leddes vattnet från
den utanför Jerusalems ö. mur liggande källan
Gihon genom en i berget uthuggen, mer än 500
m lång tunnel in i staden till S. 1880 upptäcktes
i tunneln en märklig inskrift (se Siloainskriften).
Si’loainskriften, en fornhebreisk inskrift på
den ena väggen i tunneln till Siloadammen (se
d. o.), som torde härstamma från konung Hiskias
tid (omkr. 700 f. Kr.). Däri omtalas, hur
arbetarna, som möttes mitt i kanalen, hörde ljudet
av varandras hackor, då det ännu var tre alnar
kvar att genombryta.
Silone [-å’-], I g n a z i o, pseud. för S e c o
n-do Tranquillo, italiensk författare och
politiker (f. 1900). S. tog intryck av den
socialistiska politiska och fackliga rörelsen, framträdde
som företrädare för den vänsterorienterade
oppositionen mot Italiens deltagande i 1 :a världskriget
och deltog vid organiserandet av det kommunis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
