Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rams - Ramsay, ätt - Ramsay, 1. August - Ramsay, 2. Wilhelm - Ramsay, 3. Henrik - Ramsay, 4. Sir William - Ramsay, Sir Bertram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
741
Ramsay
742
vecken. I Sverige finnas tre arter. Vanligast är
getrams, P. odoratum. På den tjocka,
horisontella jordstammen synas ärr efter föreg. års
stjälkar (”Salomos sigill”).
Ramsay [ra’mse], svensk-finländsk adlig ätt
av skotsk uradel, naturaliserad 1633 i Sverige och
introducerad 1818 på Finlands riddarhus. En
finländsk gren blev friherrlig 1856. Till ätten hörde
de av Geijer och Runeberg (i ”Främlingens
syn”) besjungna bröderna R., majoren Anders
Wilhelm R. (1777—1808) och
premiärlöjtnanten Carl Gustaf R. (.1783—1808), båda
tappra deltagare i finska kriget, vilka stupade
med några veckors mellanrum, den förre vid
Lemo, den senare vid Lappo.
1) August R., finländsk industri- och
finansman (1859—1943), blev efter studier, bl. a.
i Berlin, fil. dr i matematik 1882, var lärare
vid Nya svenska lärov. i Helsingfors från 1882
och dess rektor 1883—95. R. var
försäkringsin-spektör 1892—1901 och dir. för Städernas i
Finland hypotekskassa 1895—1901. Han blev
senator och chef för handels- och industriexp. 1901
men avgick s. å. vid promulgationen av det
olagliga värnpliktsreskriptet. I lantdagen deltog han
1885—1906 i ridderskapets och adelns
förhandlingar och tillhörde riksdagen 1919—21. R. var
april—aug. 1919 finansminister och febr. 1923—
jan. 1924 t. f. chef för Finlands bank. Inom
näringslivet gjorde han en betydande insats och
var även banbrytare för Finlands turistväsen.
Han bedrev på äldre dagar betydelsefulla
ekonomisk-historiska forskningar. — Hans maka, Julia
(J u 11 y) Maria R., f. Ekström (1865—1919),
utgav det värdefulla genealogiska arbetet
”Frälse-släkter i Finland intill Stora ofreden”, 1—4
(1909—16).
2) Wilhelm R., den föreg :s bror, geolog
och mineralog (1865—1928), doc. 1888 och prof.
1899 i mineralogi och geologi vid univ. i
Helsingfors. R. gjorde vidsträckta resor i
Finland och till trakterna mellan Vita havet och
Kaninhalvön och studerade därvid såväl den
fasta berggrunden som de lösa jordlagren samt
ägnade särsk. Kolahalvön sitt arbete under inalles
sex somrar. R. framhöll, att Skandinavien med
Finland bildade en geologisk och geografisk
enhet, för vilken han valde namnet Fennoskandia.
Under det sista skedet av R:s liv tog hans
geologiska arbete en bestämd inriktning mot
kvartärgeologien, där han framhåller betydelsen av
en eustatisk höjning av havets yta, förorsakad
genom inlandsisens avsmältning. Ett arbete av
R., som förtjänar särskild uppmärksamhet, är
”Orogenesis und Klima” (i ”öfversikt af Finska
vetenskapssocietetens förhandlingar”, 52, 1910),
där han påvisar sambandet mellan klimatet och
bergskedjebildningen under de geologiska
perioderna. Som lärare ägde R. framstående
egenskaper, vilket bäst framgår av hans lärobok
”Geologins grunder” (1909, 3æ uppl. 1931, utg. av
P. Eskola m. fl.).
3) Carl Henrik Wolter R., son till R.i),
skeppsredare och politiker (1886—1951). R. blev
fil. dr i kemi 1909, var v. dir. för Tölö
soc
kerbruk 1911—14, dir. för Sandvikens
sockerbruk 1916—19 och chef för Utrikesministeriets
handelspolitiska avd. 1918. Han blev 1919 v. dir.
och 1920 dir. för Finska ångfartygs-ab., vilket
under hans ledning starkt utvecklades. R. var
1929—40 ordf, i Ekonomiska försvarsrådet. Han
tillhörde Svenska folkpartiet. R. inträdde 1941
i Rangells regering som minister för vissa
försörj ningsfrågor, blev i juli 1942
folkförsörj-ningsminister och var mars 1943—aug. 1944
utrikesminister i Linkomies’ regering. R.
anklagades 1945 enl. den omstridda retroaktiva
krigs-ansvarighetslagen för vissa av sina
ämbetsåtgär-der som utrikesminister, dömdes i febr. 1946 till
2V2 års fängelse men frigavs i dec. 1947. Han
var känd som segelsportsman. R. utg. bl. a.
”Huvudlinjerna i den finska industrins
utveckling” (1915), ”Sommar och segel” (1946), ”1
kamp med Östersjöns isar” (1948) och
”Nordenskiöld Sjöfararen” (1950).
Medl. av den skotska ättegrenen Ramsay
[rä’mzi].
4) Sir William R., engelsk naturforskare
(1852—1916), prof, i kemi vid University
College i Bristol 1880, vid University College i
London 1887—1902, R.
har varit verksam
framför allt inom
oorganisk och fysikalisk
kemi. Särsk. bör
nämnas hans jämte Lord
Rayleigh gjorda
upptäckt av ädelgasen
ar-gon i atmosfären
(1894) och hans egna
arbeten att framställa
de övriga ädelgaserna.
Ett beundransvärt
arbete utförde R., då
han lyckades
bestämma täthet och
atom
vikt hos radiums emanation (senare kallad
radon). Jämte Soddy gjorde R. den viktiga
upptäckten, att helium produceras av radon i
samband med dess radioaktiva strålning. För
upptäckten av ädelgaserna erhöll R. 1904 års
nobelpris i kemi.
Ramsay [rä’mzi], Sir Ber tram Home,
brittisk sjömilitär (1883—1945), officer 1902. R.
blev konteramiral och stabschef på Home Fleet
1935 men avpolletterades efter kort tid på egen
begäran på gr. av svårighet att samarbeta med
sin chef och försattes i disponibilitet. Han
återkallades i aktiv tjänst 1938, blev viceamiral och
placerades i Dover, vars försvarsanstalter han
genom energiskt ingripande iståndsatte. Efter
krigsutbrottet 1939 ledde han spärrskyddet över
Engelska kanalen, evakueringen av Dunkerque
1940 samt det intensiva småkriget mot de tyska
sjöförbindelserna utefter franska kusten. Från
1942 hade R. uppdraget att i de kombinerade
högsta staberna planlägga den sjömilitära delen
av de stora landstigningsföretagen mot
Nordafrika i nov. 1942, Sicilien i juli 1943 och
Nor-mandie i juni 1944. I de två senare företagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
