Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pollen, ståndarmjöl, frömjöl - Pollenanalys - Pollenblomma - Pollendiagram - Pollenkorn - Pollenslang - Pollett - Pollettera - Pollination, pollinering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
Pollenanalys—Pollination
366
s p o r i u m, är en tunn cellulosahinna. De
hålig-heter, i vilka det mogna p. ligger, kallas
pollensäckar. Hos angiospermerna klyves
pollenkornens innehåll i en vegetativ och en generativ
cell, vilken sistnämnda delar sig i två hanliga
spermaceller. Då ett pollenkorn fastnat, buktar
intinet ut sig genom en por i exinet till en p
ol-l e n s 1 a n g, som innehåller spermakärnorna och
växer ned till fröämnenas embryosäck, där
befruktning sker. De i pollenkornen bildade
cellerna motsvara en ytterst reducerad hanlig
köns-generation. I barrträdens pollenkorn uppstå
jämte spermacellerna några vegetativa s. k.
pro-tallieceller, och hos Cycadales och Gingko bildas
rörliga spermatozoider i st. f. spermaceller.
Genom att de fyra pollenkornen från en
pollen-modercell hänga ihop, uppkommer tetradpollen,
och då alla pollenkorn i en pollensäck klibba
ihop till en massa, bildas ett pollinium. Jfr
Befruktning 2), Pollination och Ståndare.
Pollenanalys, en geologisk-botanisk
undersökningsmetod för tidsbestämning samt skogs- och
klimathistoriska undersökningar, huvudsaki. inom
de kvartära avlagringarna. Metoden är i allt
väsentligt lanserad av Lennart v. Post (1916).
Sedan dess har metoden undan för undan
utarbetats och förfinats. Från mitten av 1920-talet
har p. blivit den viktigaste metoden för studium
av vegetations- och klimathistoria och därmed
sammanhängande problem, och den har därigenom
blivit en av arkeologiens viktigaste
hjälpveten-skaper, t. ex. för datering av eljest icke daterbara
fornfynd. Metoden bygger på det förhållandet, att
pollenkornen, frömjölskornen, besitta en mycket
stor resistens, varigenom de, om de inlagras i
lera, gyttja el. torv, bevaras oförstörda genom
årtusenden. Ett pollenkoms yttersta lager, exinet,
utgöres av ett av de motståndskraftigaste
organiska material, som över huvud taget kännes.
Exinet är utformat på olika sätt hos olika växter.
Dels varierar antalet av de porer, genom vilka
pollenslangen skall tränga ut vid befruktningen,
dels har exinet olika veck, ytskulptur, form,
storlek, olika tjocklek och olika byggnad. Tack vare
dessa olikheter kan man i mikroskop särskilja de
olika trädens och örternas pollenkorn. En annan
viktig betingelse för p. äro pollenkornens stora
antal och jämna förekomst i avlagringarna.
Det pollenanalytiska arbetet utföres i två skilda
arbetsmoment, fältarbetet och laboratoriearbetet.
Fältarbetets uppgift är dels att samla in
prov från t. ex. torvmossens olika lager, dels att
noggrant beskriva de makrofossila iakttagelserna
betr, lager följ den. Det är mycket viktigt, att
proven tas absolut ”rena”, d. v. s. att icke några
pollenkorn från andra lager, än det provet avser,
komma med, och att icke heller recent pollen
inblandas i provet. Laboratoriearbetet
består däri, att man med hjälp av korsbord genom
räkning under mikroskopet fastställer den
pro-centiska sammansättningen av den ”fossila
pollen-floran” (”p o 11 e n s p e k t r e t”). I främsta
rummet inriktar sig p. på skogsträdens pollen.
Vid trädens blomning virvlas de av dem bildade
frömjölsmassorna upp i luften, spridas över
trak
ten och falla sedermera till marken i form av ett
jämnt fördelat pollenregn. På torvmossar och
i sjöar och vattendrag kommer detta pollenregn
att ingå i de avlagringar, som där bildas, och ger,
skikt för skikt genom dessa, en registrering av
skogens ungefärliga sammansättning och av
växlingarna däri under avlagringarnas tillkomsttid.
Dessa växlingar uttryckas i pollendiagram
för lagerserierna, i vilka de olika p o 11 e n s 1
a-g e n s riklighetstal avsättas mitt för de nivåer,
på vilka p. utförts, och sammanbindas till kurvor.
I dessa pollenkurvors gång har man en tydlig
bild av förloppet vid skogens allmänna utveckling
inom trakten kring den plats, vars lager följd
genomanalyserats. Om man på detta sätt
undersöker ett tillräckligt antal platser inom ett större
område, kunna de regionala skiftningarna i
skogens sammansättning inom detta följas från tid
till tid samt uttryckas på pollenkartor, som
var och en för sitt skede angiver de olika
skogsträdens utbredning och riklighet.
Kurvgången inom pollendiagram från
närbelägna undersökningsplatser ger vidare en möjlighet
att från den ena platsen till den andra, oberoende
av jordlagrens beskaffenhet och
bildningshastig-het, igenkänna samtidiga nivåer inom
lagerserierna, och om man i någon av dessa finner
forn-saker av känd ålder el. andra utgångspunkter för
tidsbestämningar, kunna dessa tidsbestämningar
överföras till alla de lagerserier, vilkas
tidssam-band kan fastställas medelst pollendiagrammen. —
Ett institut för pollenforskning i Statens
naturvetenskapliga forskningsråds regi drives i
Stockholm sedan slutet av 1940-talet under ledning av
fil. dr O. Erdtman. — Litt.: L. v. Post, ”Den
svenska skogen efter istiden” (1933); K. Fægri,
”P.” (i Viking, 9, 1945); K. Fægri och J.
Iversen, ”Textbook of modern pollen analysis” (1950).
Pollenblomma, bot., se Pollination.
Pollendiagram, se Pollenanalys.
Pollenkorn, bot., se Pollen.
Pollenslang, bot., se Befruktning, sp. 549, och
Pollen.
PolleTt (av ä. ty. bollet, ett slags mynt; jfr.
ä. fr. bullet(t)e, biljett), i Sverige benämning på
föremål av olika material, använda som 1) mynt,
mynt-p., 2) kvitton på erlagda avgifter el. på
utförd prestation av olika art, 3) tecken,
utvisande innehavarens rättigheter till vissa förmåner
el. nyttigheter.
Pollettera, mot kvitto inlämna resgods för
befordran på järnväg.
Pollination, p o 11 i n é r i n g, hos fröväxterna
överförandet av pollen till honorganen. P. är den
nödvändiga förutsättningen för fröväxternas
befruktning och fröbildning. Man skiljer på s j ä 1
v-pollination el. autogami, då p. sker
mellan ståndare och pistiller i samma blomma, och
korspollination el. allogami, då p.
äger rum mellan skilda blommor; tillhöra dessa
samma individ, talar man om
grannpollina-tion el. geitonogami, i annat fall om äkta
korspollination el. xenogami. P.
mellan olika arter el. varieteter kallas korsning,
bastardering el. hybridisering och kan leda till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
