Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Polen
352
konstitutionellt kungarike, och representanter för
dess folk samlades till en riksdag. Slitningar
mellan polackerna och centralmakterna uppstodo
emellertid inom kort, Pilsudski fördes i tyskt
fängelse, endast formellt omhänderhade ett av
höga polska potentater sammansatt regentskap,
som centralmakterna utnämnt, landets regering.
Efter Rysslands sammanbrott 1917 voro för alla
polacker centralmakterna de enda fienderna.
Polska politiker och emigranter upprättade en
polsk nationalkommitté i Paris’ under ledning av
Dmowski och I. J. Paderewski. Dessa lyckades
genom sin agitation i Västeuropa och U.S.A.
vinna ententen för P:s sak. Efter Tysklands
nederlag kunde det av centralmakterna tillsatta
regentskapet proklamera hela P:s oavhängighet.
Kort därefter övertog Josef Pilsudski,
som frigivits, högsta regeringsmakten i landet
och utnämnde 1919 Paderewski till
ministerpresident. Val till en konstituerande församling
utlystes s. å. för de områden, som då räknades
till P., och sedan den sammanträtt, godkändes
t. v. det provisoriska regeringssystemet.
Utrikespolitiskt kvarstodo många svårlösta
problem. Visserligen erhöll P. genom Polska
korridoren tillgång till Östersjön, men Danzig
gjordes till en fristad i tullunion med P.
Vidare bestämdes i strid med P:s önskemål, att
folkomröstningar skulle anställas i
Allenstein-Marienwerder, Oberschlesien och Teschenområdet.
Befolkningen i de två förstn. områdena uttalade
sig mot anslutning till P., som dock, sedan
polska frikårer under W. Korfanty gripit till vapen
i Oberschlesien, erhöll i ekonomiskt avseende
viktiga delar av detta land. Teschenområdet
delades slutl. utan folkomröstning mellan
Tjeckoslovakien och P. En annan stridsfråga gällde
Wilno-området, som P. ivrigt åtrådde men som
enl. fredskonferensens beslut skulle tillfalla
Litauen. I okt. 1920 bemäktigade sig emellertid
den polske generalen L. Zeligowski genom en
kupp staden och utropade där republiken
Central-Litauen, som därefter införlivades med P.
Stormakterna godkände denna inkorporering, men
Litauen vägrade att erkänna fait accompli och
bröt alla förbindelser med P. Blodigare voro P:s
strider för sin ö. gräns. Redan 1918 ryckte den
polska armén, som organiserats av Pilsudski och
J. Haller von Hallenburg, in i ö. Galizien, som
innehades av Ukraina, och framtvingade 1919 en
fred, vari det för 25 år tillförsäkrades
besittningen av detta område (1923 fick P. full
suveränitet över området). Efter hand som de vita
arméerna i Ryssland sattes ur spel,
uppmarscherade ryska trupper vid ”gränsen”, och i april
1920 inleddes det polsk-ryska kriget. De
polska trupperna, vilkas överbefälhavare var
Pilsudski, fingo till att börja med ge vika. 11 h
avlät på polsk anmodan Lord Curzon i engelska
regeringens namn ett förslag till Sovjetunionen
om vapenstillestånd, i huvudsak innebärande, att
de polska trupperna på n. fronten skulle dragas
tillbaka till i stort sett Buglinjen (Cur
zonlinjen, efter förslagsställaren). Detta ledde
dock icke till något resultat. Under hotet från
den ryska offensiven strömmade mängder av
polska frivilliga till fanorna. Även Västeuropa sågs
hotat av den ryska revolutionsarmén. General
M. Weygand med över 1,000 franska officerare
sändes till Polen. Vapen, ammunition m. m.
anlände. En allmän förstärkning av polska armén
blev följden. Då den ryska offensiven
tillfälligtvis hejdades vid Buglinjen, fick Pilsudski
andrum att utarbeta den anfallsplan, som ledde till
segern i ”slaget vid Warszawa” 16/s.
Operationerna upphörde 18/io. Därmed hade Polen —
visserligen med hjälp från Västeuropa — hejdat
den ryska revolutionens utbredning åt v. I
freden i Riga 1921 fastställdes den polsk-ryska
gränsen på för P. fördelaktiga villkor, varvid
stora av vit- och lillryssar befolkade områden
införlivades i P.
Under den närmaste tiden därefter präglas P:s
politiska liv av stark partisplittring. Pilsudski
— då regeringens högste chef — var dock en
så betydande person, att han redan från början
framträdde som en självständig faktor vid
sidan av partierna. Hans önskemål var en stark
regeringsmakt; högerpartierna, som fruktade hans
radikalism, verkade emellertid för ökad makt
åt parlamentet och kunde i denna fråga
samarbeta med åtskilliga vänstergrupper. Så kom
1921 års klart parlamentariska författning till
stånd. Harmsen drog sig Pilsudski tillbaka 1922,
och president blev, sedan den först valde G.
Narutowicz mördats s. å., S. W o j c i
e-c h o w s k i. Den verkliga exekutivmakten låg
emellertid hos ministären. Den starka
partisplittringen skapade snart nog parlamentariskt
vanskliga förhållanden. Ministerkriser voro icke
endast många utan även svårlösta. Efter en dylik
regeringskris ingrep Pilsudski. I spetsen för ett
antal honom tillgivna trupper genomförde han
12/s 1926 en blodig statskupp, president och
ministär gåvo avkall på makten, varefter I.
Mos-c i c k i blev president, den radikale bondeledaren
Bartel ministerpresident; Pilsudski själv blev
krigsminister och den verklige regenten. De
närmast följ, åren voro rätt brydsamma för
Pilsudski, och 1930 lät han utnämna sig till
ministerpresident, häktade ett antal av de främsta
oppositionsledarna och upplöste riksdagen.
President Moscicki omvaldes för en ny 7-årsperiod
1933. Genom överrumpling uppnåddes 1934
kvalificerad majoritet i sejmen för en ny
författning, som blev lag 1935. Enl. denna utnämnde
och avskedade statsöverhuvudet
konseljpresidenten och arméns överbefälhavare samt hade makt
att upplösa parlamentet. Folkrepresentationens
befogenheter voro snävt begränsade. Pilsudski
efterträddes vid sin död 1935 av marskalk E.
Smigly-Rydz som överbefälhavare. Denne erhöll
1936 rang näst efter presidenten. Han ägde dock
icke Pilsudskis stora personliga auktoritet.
Makten utövades av en grupp militärer
(”överstarna”). Trots de inre politiska svårigheterna
utvecklades landets ekonomi, särsk. på industriens
områden. — Under de första 6 åren av Pilsudskis
regim byggde P:s utrikespolitik på alliansen med
Frankrike. 1932 inleddes under utrikesminister J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
