Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naumann, 1. Christian - Naumann, 2. Einar - Naumann, Friedrich - Naumann, 1. Johann Gottlieb - Naumann, 2. Carl Friedrich - Naumburg - Naunyn, Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
N aumann—N aunyn
688
tal av rättsvetenskapens fält, främst i den av
honom utg. Tidskr. för lagstiftning, lagskipning
etc. (25 bd, 1864—88). Fristående arbeten av
honom äro ”Om landsköp” (1838), ”De delictis
publicis” (1845) samt den stora landboken
”Sveriges statsförfattningsrätt” (4 bd, 1844—73, ny
uppl. 1879—84) och ”Svenska statsförfattningens
historiska utveckling” (1864; 3æ uppl. 1875).
2) Einar Christian Leonard N., limnolog
(1891—1934.), fil. kand. 1913, fil. lic. 1915, fil. dr
1917, allt vid Lunds univ. 1929 erhöll N.
personlig professur i limnologi vid Lunds univ.
Därmed blev det av honom tidigare skapade
Limno-logiska laboratoriet i Aneboda en mycket
betydelsefull del av univ:s
nybildade limnologiska
inst. N:s
sötvattens-ekologiska forskning
omfattar främst
mikroorganismerna, därvid särsk.
planktonorganismerna, och
berör såväl naturliga
som experimentellt
kultiverade och
genom avloppsvatten
förorenade vatten.
En av N:s viktigaste
och för framtiden
bestående forskningsin
satser var grundandet av den regionala
limno-logien. Bland hans skrifter märkes ”Sötvattnets
plankton” (1924).
Nåu’mann, Joseph Friedrich, tysk
politiker, protestantisk präst (1860—1919). Han var
1886—94 verksam som präst, från 1890 i inre
missionens tjänst i Frankfurt a. M., lämnade 1894
prästämbetet för att ägna sig åt politisk
verksamhet, närmast i syfte att vinna arbetarna för
den moderna statstanken. 1896—1903 ledde han
ett litet ”nationalsocialt” parti samt var 1907—12
och 1913—18 led. av tyska riksdagen. 1919 var
han en av Tyskdemokratiska partiets ledare i
tyska nationalförsamlingen. Han utgav sedan
1895 den socialpolitiska tidskriften Die Hilfe och
ivrade för sociala reformer. Stort uppseende
väckte hans programskrift ”Mitteleuropa” (1915;
sv. övers. 1917), vari han av ekonomiska skäl
förordade intim gemenskap mellan Tyskland och
Österrike-Ungern. Bland N:s övriga skrifter må
nämnas ”Briefe über die Religion” (1903; sv.
övers. 1907). — Litt.: Biogr. av T. Heuss (1937).
Nåu’mann. 1) Johann Gottlieb N., tysk
tonsättare (1741—1801). Han utbildades i Italien
under Tartini och padre Martini, blev 1776
hovkapellmästare i Dresden och kallades därifrån
1777 till Stockholm, där han skrev och uppförde
operor: ”Amphion” (1778), ”Cora och Alonzo”
(1782). ”Gustaf Vasa” (1786), som hade en
exempellös framgång i Stockholm, leddes ej av N.
själv. 1778 återvände han till Dresden och var
blott en tid 1782—83 ånyo i Sverige. För
Köpenhamn skrev N. ”Orpheus og Eurydice” (1786). I
sitt hemland blev N. mest känd genom sina
oratorier och kyrkliga kompositioner. N. följer täm-
Domkyrkan i Naumburg.
ligen noga den italienska stilen. Där han visar
nya uppslag och idéer, ss. i ”Gustaf Vasa”, där
körstilen är bredare än eljest, är det huvudsaki.
genom Kellgren han kommit till denna vidare
syn. Hans melodier äro folkliga och här och där
även högstämda (ss. i ”Ädla skuggor”) men
sakna den pregnanta stil, som utmärker hans
samtida i Stockholm J. Kraus. — Biogr. av R.
Eng-länder (2:a uppl. 1922). Om N. i Sverige se A.
Lindgren, biogr. i ”Svenska hofkapellmästare
1782—1882” (1882).
2) Carl Friedrich N., den föreg:s son,
mineralog och geolog (1797—1873). Han blev
1826 prof, i kristallografi vid bergsakad. i
Frei-berg och 1835 även i geologi samt var 1842—71
prof, i geologi och mineralogi vid univ. i
Leipzig. 1821—22 gjorde han en längre resa i Norge.
1835—45 utgav N. tills, m. B. v. Cotta en
geologisk karta över Sachsen i skala 1:120,000.
Bland hans arbeten märkas ”Elemente der
Mineralogie” (1846, 9:e uppl. 1874; senare uppl. utg.
av hans efterträdare i Leipzig, Fr. Zirkel) och
”Lehrbuch der Geognosie” (2 bd, 1849—52, 2:a
uppl., 3 bd, 1857—72, ej avslutad), vilka på sin
tid representerade höjdpunkten av den geologiska
och mineralogiska vetenskapen.
Naumburg [nau’mbork], stad i Sachsen i
Tyskland, vid Saale 40 km s. v. om Leipzig;
41,400 inv. (1946). Domkyrkan med 1242 fullb.
långhus i övergångsstil har två gotiska kor med
statyer av kyrkans stiftare. 30 okt. 1632 besattes
N. av Gustav II Adolf, som kvarlåg i befäst
läger vid N. till 5 nov.
Nåu’nyn, Bernhard, tysk kliniker (1839—
1925). Han blev 1869 prof, i Dorpat, sedermera
i Bern och Königsberg samt var 1888—1904
prof, i Strassburg. N. grundade tidskrifterna
Archiv für Experimentelle Patholögie und Phar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
