Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Muntra musikanter (M. M.) - Muntrådar - Munvatten - Muonio - Muonionalusta - Muonio älv - Mur, Mura (flod) - Mur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Mun trådar—Mur
378
ström. 1891—96 var
kören upplöst. Den har
givit ett par hundra
konserter och med framgång
uppträtt många gånger i
Skandinavien. M. M. har
uppmuntrat kompositioner
för manskvartett genom
prisbelöningar. En
festskrift utgavs 1948.
Muntrådar, zool., se Skäggtömmar.
Munvatten, se Kosmetiska medel.
Muonio [mo’åniå], kommun i Lapplands län,
Finland, vid gränsen mot Sverige; 1,710 km2;
2,600 inv., finsktalande. Af. är känt som
turistort och centrum för fjällskidåkning.
Muonionalusta [mo’åniånalosta], församling i
Paj ala kommun i Norrbotten.
Muonio älv [mo’åniå], Torne älvs största
biflod, upprinner i Sveriges n. v. hörn, bildar i
nästan hela sin längd gräns mot Finland, där
den ovan sin största biflod Lätäseno kallas K ö
n-gämäälv. Flodområde 14,430 km2;
medeleffekt nedom Lätäseno 175,000 kW (outbyggd).
Mur [mör], Mura, vänsterbiflod till Drava,
Steiermarks huvudflod, upprinner i Niedere
Tauern, följer en av Alpernas längsdalar åt ö.
till Bruck, där den från vänster upptager Mürz
och rinner därpå i en trång tvärdal åt s. och
s. ö. förbi Graz. Längd 440 km, från Graz
segelbar för mindre fartyg.
Mur (av lat. mürus, vägg), byggnad el. sådan
del därav, som består av på varandra lagda,
särsk. utvalda el. tillpassade stenar.
Begrepps-mässigt räknas en monolitisk vägg av betong ej
till m. De i en m. ingående stenarna
sammanbyggas med el. utan murbruk; m. benämnes i
sistn. fall k a 11 m u r. Beroende på stenens
beskaffenhet och form utföres kallmuren som
block stensmur (av sprängsten el. naturlig
blocksten med parallellepipedliknande form),
kryss-, polygonal- el. cyklopmur
(där fasaden visar ett rutverk av oregelbundna
månghörningar), nubbstensmur (fasaden
sammansatt av rektangulära ytor med olika höjd)
samt kvaderstensmur (med genomgående,
helt raka, horisontella fogar). Oavsett murtypen
benämnas stenarnas undre yta 1 i g g y t or, övre
byggytor och utåt synliga ytor
koppytor samt övriga f o g y t o r; koppytorna
kunna vara obehandlade (r å k o p p) el. ha en
planhuggen yta (slag) endast längs fogarna el.
vara helt behuggna, t. ex. plana el. pikmej siade.
Om fogarna (som ofta vid blockstensmurar) ej
äro fullständigt hophuggna, inplaceras mindre
Fig. 1. Hörn med kryssförband, t. v. med “/i-stenar,
t. h. med s. k. pettringar.
Fig. 2. Fr. v.: hörn vid blockförband i Vs-stens, resp, i-stens mur; amerikanskt
förband vid i-stens och 1 Vs stens mur.
stenar (”skol”) i fogen. Samtliga dessa
murtyper kunna utföras även som bruksmurar,
d. v. s. med bruk som bindemedel. Så är oftast
fallet, när m. är av typen beklädnadsmur,
d. v. s. stödes av en bakomliggande, ävenledes
bärande konstruktion. — Det vanligaste
byggnadsmaterialet för bruksmurar är tegel samt block
av betonghålsten el. lättbetong. Normalt 1 ä
g-gas stenarna i horisontella skift. Ett skift,
bestående av på ”låg högkant” ställda stenar,
kallas rull skift. Fogarna mellan skiften
kallas 1 i g g f o g a r, de vertikala fogarna mellan
stenarna stötfogar. Stötfogarna förskjutas
alltid så, att de ingenstädes komma mitt över
varandra; härigenom erhållas förband. Aled
fasadmur förstås en murad långsida till en
byggnad; tvärgående yttermurar kallas
gavelmurar; en genomgående och bärande innermur
parallellt med en fasad benämnes h j ä r t m u r,
murverk mellan fönsteröppningar
fönsterpelare. Murverk över öppningar benämnes valv,
även om den undre begränsningsytan är plan;
anslutningen mellan ett valv och dess sneddade
upplag kallas a n f a n g. Aled bröstvärn
förstås överdelen på ett murverk under en
fönsteröppning. Yttre och inre m u r 1 i v äro
benämningar på en m:s plana begränsningsytor;
murytorna runt öppningar kallas smygar. —
En sten, som inlägges längs med m., kallas 1
ö-pare el. löpsten; är den inlagd på tvären,
benämnes den bindare el. bindste n. I
konsekvens härmed benämnes ett skift, som
består enbart av löpare, 1 ö p s k i f t, och ett av
enbart bindare bestående skift b i n d s k i f t (el.
koppskift). Tjockleken av en tegelmur
benämnes efter antalet ingående hel- och
halvstenar, varvid teglets längd representerar en
helsten, dess bredd en halvsten. — Av förband
användas ett flertal typer, varvid möjligheterna till
variation äro minst vid V2-stensmurar, där det
enkla blockförbandet är sj älvskrivet.
Vid 1-stensmur är kryssförbandet (fig.
1) det i Sverige vanligaste. Det består av
omväxlande löp- och bindskift med sådan
förskjutning, att samma fogindelning återkommer i
vart fjärde skift. Invid hörnen fordras vissa
tegel av specialformat, W-stenar el. på längden
kluvna stenar (‘/Tstenar, ”pettringar”). Även för
1 V2 och 2-stensmur användes kryssförband,
varvid vissa skift bestå av både bindare och löpare.
Amerikanskt förband (fig. 2) är ett
blockförband, vid vilket på varje bindskift följa
4—5 löpskift; det är användbart för såväl
I-som 1 V2- och 2-stensmur. — Aled
bekläd-nad s f ö r band avses sådana förband, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
