Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Molekyl - Molekylarföreningar - Molekylarkrafter - Molekylarpump - Molekylarrefraktion, molrefraktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171 Molekylarföreningar—Molekylarrefraktion 172
sänkning av fryspunkten med t°, är m.-vikten för
ämnet M = —— , där c är en för varje
lösningsmedel karakteristisk konstant (för vatten = 18,4).
Genom kvantitativ kemisk analys kan man
bestämma viktsförhållandet mellan olika atomslag
i m. För att beräkna antalet atomer i m., måste
man bestämma m.-vikten enl. någon av de
angivna metoderna. Den bruttoformel man då
får är dock inte alltid tillräcklig, då olika ämnen
kunna ha samma såväl kvalitativa som
kvantitativa sammansättning. Skillnaden beror på det sätt,
varpå atomerna binda varandra i m.
En mera ingående kännedom om m:s byggnad
har under senare år börjat vinnas. Ända sedan
uppkomsten av den rutherford-bohrska
atomteorien var det naturligt att söka orsaken till de
krafter, som ge upphov till el. förhindra
bildningen av en m., i växelverkan mellan
elektronerna i atomernas elektronhölje. Ett stöd för
denna uppfattning gav upptäckten av ett samband
mellan den kemiska valensen och
elektronkonfigurationen. Inom kemin brukar man skilja
mellan heteropolära och homopolära
föreningar, ehuru det ej är möjligt att
inrangera alla m. under dessa båda typer.
Homopolära föreningar kallas inom kemien ofta
atomföreningar, medan heteropolära
föreningar i de flesta fall kallas j o n f ö
reningar. De heteropolära föreningarna
bildas genom sammanslutning av positiva och
negativa joner, t. ex. NaCl av en positiv
natriumjon Na+ och en negativ kloridjon Cl— Vid dyl.
föreningar är den kemiska bindningen från den
klassiska elektrostatikens ståndpunkt lätt
förståelig. Då jonerna befinna sig på stort avstånd
från varandra, äger en coulombsk attraktion
mellan dem rum. Närmas jonerna varandra intill
mycket kort inbördes avstånd, sammansmälta
elektronhöljena, deras verkan på atomkärnorna
minskas, och mellan de senare uppträder
coulombsk repulsion. Mellan dessa båda fall måste
då ett stabilt jämviktstillstånd ligga, varvid
attraktionen är lika stor som repulsionen. Vid
uppkomsten av de heteropolära föreningarna visa
atomerna stark benägenhet att bilda fullständiga
elektronskal. På grundval härav har W. Kossel
utvecklat en valensteori. Homopolära föreningar
uppkomma genom sammanslutning av neutrala
atomer. Dyl. m. ha många organiska ämnen, t. ex.
metan, CH4, samt element-m. H2, N2, CI2 o. s. v.
Existensen av dessa m. syntes till en början
svårförklarlig. Till en förståelse av deras byggnad
har en teori av G. N. Lewis bidragit. Lewis
antog, att bindningen mellan atomerna uppstår
därigenom, att ett el. flera elektronpar gemensamt
tillhöra de till en m. sammanslutna atomerna,
varvid atomerna liksom vid de heteropolära
föreningarna sträva att såvitt möjligt bilda slutna
elektronskal. De elektroner, som icke äro
gemensamma, spela en underordnad roll vid bindningen.
Frågan, varför just elektronpar besitta den
märkliga bindningsförmågan, blev i Lewis’ teori
obesvarad. Först genom kvantummekaniken har en
fullständig förståelse av denna bindningsart
erhållits.
M:s storlek har tidigare bestämts enl. flera
olika metoder, genom studium av inre
friktionen i gaser, ur van der Waals tillståndslag
o. s. v. Samma storleksordning fås enl. alla
metoderna. M:s diam, uppgå till några få
Å. Bandspektra, vilkas uppkomst tillskrivas
m., utgöra ett synnerligen värdefullt
forskningsmaterial för att erhålla närmare inblick i m:s
byggnad. I likhet med förhållandena vid
atomerna kunna m. förutom i det normala tillståndet,
grundtillståndet, även existera i högre
energitillstånd, till vilka de genom energitillförsel kunna
exciteras el. aktiveras. Detta kan t. ex. äga rum
genom absorption av strålning. Vid övergång till
lägre energitillstånd emitteras strålning. På
sådant sätt kunna absorptions- el. emissionsspektra
erhållas. Ur dessa spektra beräknas
svängnings-och rotationsförhållandena samt möjliga
elektrontillstånd i m., varur för m.-forskningen viktiga
storheter, ss. kärnavstånd, tröghetsmoment,
disso-ciationsarbete o. dyl., kunna erhållas. I många
fall, då bandspektra ej kunna användas, ha
undersökningar av ramaneffekten givit goda
resultat. Avstånden mellan atomkärnorna i m. kunna
även bestämmas genom studium av de
interferens-bilder, som erhållas genom interferens av
röntgen-el. elektronstrålar vid m. i gastillståndet.
Inter-ferensmetoderna ge även upplysningar om m:s
form.
Ett annat viktigt forskningsmedel för studium
av m:s byggnad har Debye skapat genom
undersökningar av m:s dipolmoment, d. v. s. av det
permanenta elektriska moment, som uppkommer
därigenom, att positiva och negativa laddningar
delvis äro skilda åt i m. Mätningar av
dipolmoment ha visat, att vid 2-atomiga m. alla m.
med lika atomer, ss. H2, O2 och J2, icke ha något
permanent moment, medan däremot sådana m. som
CO, NO, HC1, HBr 0. s. v. besitta ett dyl.
moment. I allm. tyder frånvaron av dipolmoment
på en symmetrisk m. Av mätningar har framgått,
att varje bindning mellan olika atomer, t. ex.
C—H el. O—H, kan tillskrivas ett bestämt
moment. Med denna metod har man bl. a. kunnat
visa, att m. CO2, CS2, HgCh, HgBr2 och Hgj2,
som alla sakna dipolmoment, måste ha rak,
symmetrisk form. Med andra metoder har man
fastslagit, att m. H2O, H2S och SO2 måste vara
vinkelböjda. Man har även kunnat beräkna den
vinkel, kärnornas sammanbindningslinjer bilda
med varandra, den s. k. valensvinkeln.
Denna utgör för t. ex. vatten-m. 1040. — Litt.:
H. A. Stuart, ”Molekülstruktur” (1934); H.
Spo-ner, ”Molekülspektren” (1936); G. Herzberg,
”Molekülspektren und Molekülstruktur” (1939).
Molekylärföreningar, molekylföreningar (se
d. o.).
Molekylärkrafter, se Molekyl.
Molekylärpump, se Luftpump, sp. 77.
Molekylärrefraktiön, molrefraktion,
produkten av ett ämnes molekylvikt och dess
specifika refraktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
