Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Molander, 1. Harald - Molander, 2. Gustaf - Molander, 3. Olof - Molander, Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Molander
166
och resor 1858—1886. Brev och anteckningar”, utg.
av O. Molander (1950).
2) Gustaf Harald August M., den föreg:s
son, skådespelare, filmregissör (f. 1888 18/n).
Efter att 1907—09 ha genomgått Dramatiska
teaterns elevskola var M. de närmast följ, två
åren knuten till Svenska teatern i Helsingfors.
Hösten 1911 återkom M. till Sverige och tog
anställning vid Intima teatern, vars ensemble han
tillhörde till 1913, och var 1913—26 verksam vid
Dramatiska teatern,
där han även förestod
elevskolan 1921—26.
Sistn. år övergick han
slutgiltigt till filmen.
I den förnäme och
väl avvägde
skådespelarens konst finns ett
starkt lyriskt drag,
som tagit sig uttryck
i en rad rollskapelser
av romantisk
karaktär. — Till filmen
kom M. redan 1916
som scenarioförf. i
samarbete med
Sjö
ström och Stiller, och från 1920 har han
framför allt verkat som regissör; debutfilmen
hette ”Bodakungen”. Sedan 1923 har han varit
knuten till ab. Svensk filmindustri. I hans
produktion märkas under 1920-talet bl. a.
”Mälarpirater” (efter Siwertz) samt
Lagerlöfs-skild-ringarna ”Ingmarsarvet” och ”Till Österland”,
under 1930-talet dominera komedierna, men där
finnas även värdefullare inslag, ss. ”En natt”,
”Swedenhielms”, ”Intermezzo” och ”En kvinnas
ansikte”. 2:a världskriget och åren därefter
medförde en väsentlig fördjupning av M:s konst, ss.
i ”Emilie Högquist”, ”Striden går vidare”, ”Rid
i natt”, ”Det brinner en eld”, ”Ordet”, ”Kejsaren
av Portugallien”, ”Galgmannen”, ”Kärleken
segrar” och ”Kvartetten som sprängdes”. — G. 1)
1910—18 m. skådespelerskan Karin Edwertz (se
Molander, Karin).
3) Olof Johan Harald M., den föreg:s bror,
skådespelare, teaterchef, regissör (f. 1892 18/io),
blev efter studentexamen elev vid Dramatiska
teatern 1914, började 1919 ägna sig åt
regiverksamhet och nådde snart en framskjuten ställning
som iscensättare. 1934—38 var M. chef för
Dramatiska teatern och har sedan varit gästregissör
vid flera olika scener samt ägnat stor
uppmärksamhet åt radion, både som iscensättare och
uppläsare. Han är sedan 1947 regissör vid
Dramatiska teatern; fil. hedersdr vid Lunds univ. s. å.
Som regissör tog M. först starka intryck av
Reinhardt. Redan hans tidigaste regiarbeten visade
en ovanlig konstnärlig kraft i förening med en
intensiv psykologisk genomarbetning av stoffet.
Helt sig själv blev M. i och med sin
iscensättning av ”Othello” (1924). Till 1920-talets
extre-mistiska registil hade M. länge stått ganska
tveksam; men 1927 prövade han dess artistiska
möjligheter med en iscensättning av Racines
”Phèdre”. Småningom återvände dock M. till sin
tidigare utformade, syntetiskt betonade
konstnärliga realism, vilken han i den individuella
instruktionen kombinerade med en personligt
gestaltad djuppsykologi. Han koncentrerade sig
alltmer på ett intensivt studium av Strindberg,
först avspeglat i insceneringen av ”Ett drömspel”
(1935), som gjorde ett starkt intryck och inledde
en renässans för Strindbergs dramer. Som
Strindberg-iscensättare har M. givit uttryck åt
sin uppfattning av diktaren som en stor religiös
personlighet. M. har
dock icke begränsat
sig till Strindberg;
monumental och
imponerande var hans
in-scenering av
Shake-speares ”Julius
Caesar” (1938), festligt
praktfull hans
utformning av Schillers
”Fi-esco” (1934). Hans
inscenering av
Euripides’ ”Medea” (1934)
blev till en demonisk
fantasi i mykensk stil,
hans tolkning av So-
fokles’ ”Antigone” ett djärvt och framgångsrikt
försök att föra dramat tillbaka till dess urspr.
stämning av släkthat, hämnd och död. Också den
moderna repertoaren har många gånger lockat
M. (O’Neills ”Klaga månde Elektra”, 1933, och
”Si, iskarlen kommer”, 1947, T. S. EHots
”Cocktailparty”, 1950). — Den betydelse M. haft för
den moderna svenska scenkonsten, särsk. för
Dramatiska teatern, kan svårligen överskattas. — M.
är också en framstående skådespelare. Som
uppläsare i radio tillhör han våra yppersta. — Även
som filmregissör och -skådespelare har M. gjort
en märklig insats. M. har bl. a. utg. ”Harriet
Bosse” (1920) och ”Harald M., människan och
konstnären”, 1 (1950).
Mola’nder, Karin Margareta Elisabeth, f.
Edwertz, skådespelerska (f. 1890 2%). M.
debuterade 1907 på
Vasateatern som Bice
i ”Lika barn leka bäst”
och fick omedelbart
anställning vid Albert
Ranfts olika
Stock-holms-scener. Efter
två år vid Svenska
teatern i Helsingfors
övergick hon 1911 till
Intima teatern. Under
åren 1920—22 var M.
knuten till
Lorens-bergsteatern i
Göteborg. Sistn. år kom
hon till Dramatiska
teatern och kvarstannade där till 1925, då hon
tills, m. sin make Lars Hanson reste till
Hollywood. Efter sin återkomst till Sverige
gästspelade M. 1930 på Oscarsteatern under
Brunius-Ekmanska regimen och var sedan ånyo anställd
vid nationalscenen 1931—36. Sistn. år drog hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
