Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamilton, 10. Henning - Hamilton, 11. Anna - Hamilton, 12. Hugo - Hamilton, 13. Raoul - Hamilton, 14. Adolf - Hamilton, 15. Carl (af Hageby) - Hamilton, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
789
Hamilton
790
stort antal offentliga och enskilda uppdrag. —
H. var en glänsande parlamentariker, genom
mångsidig begåvning och stor arbetsförmåga
utmärkt användbar.
1881 avsade sig H. på en gång alla sina
förtroendeuppdrag och ledamotskap i akademier och
vittra samfund samt entledigades (4 april) från
befattningen som universitetskansler.
Anledningen var, att han i sin förtvivlade affärsställning
begått en namnförfalskning och förskingringar
till betydande belopp. Han undgick rättsligt åtal,
lämnade fäderneslandet och bosatte sig i s.
Frankrike, där han avled. H. utvecklade även en
mångsidig litterär, vetenskaplig och dagspolitisk
verksamhet — Litt.: ”Ur Henning H:s brefsamling”,
utg. av G. Carlquist (2 bd, 1914).
11) Anna Charlotta H., g. Geete (1848—1913),
se Geete 1).
12) Hugo Erik Gustaf H., den föreg:s bror,
greve, politiker, ämbetsman (1849—1928). Han
blev jur. kand, i Uppsala 1878, var sekr. i
bevillningsutskottet 1881
—83 samt fick 1884
i uppdrag att efter
studier utomlands
planlägga ett svenskt
ämbetsverk för
patentärenden. Han blev s. å.
chef för den då
upprättade Patentbyrån
samt 1895 överdir.
och chef för
Patent-och registreringsverket. 1900—18 var han
landshövding i
Gävleborgs län och under
denna tid 1907—11
civilminister i ministären Lindman. H. var led.
av Andra kammaren för Stockholms stad 1891
—93 och 1897—1901 samt led. av Första
kammaren från 1908 till sin död. Från 1916 var han
Första kammarens talman. — H. började sin
politiska bana som utpräglat frihandelsvänlig
liberal och tillhörde i Andra kammaren liberalernas
slagfärdigaste talare. Han motarbetade
härord-ningsförslagen 1891 och 1892 men var mycket
verksam för framgången av 1901 års förslag.
Som civilminister var H. initiativrik och
outtröttligt verksam bl. a. för tillkomsten av 1910 års
sjukkasselag, ombyggnad av Trollhätte kanal,
anläggning av elektriska kraftstationer vid Porjus
och Älvkarleby, Inlandsbanans fortsättning m. m.
Betydelsefullt var hans energiska ingripande vid
1909 års storstrejk. Han var ordf, i
socialförsäk-ringsutskottet 1913 och led. av försvarsutskottet
sommarriksdagen 1914. Som talman ledde han
kammarens förhandlingar med kraft och livlighet
samt förvärvade sällspord auktoritet; han ansågs
även ha spelat en inflytelserik roll vid de
ministerkriser, som inträffade under hans talmanstid.
—■ H. utgav 1923 ”Min farfars journal 1809—
1811”. Efter hans död utkom (1928) hans
lysande men knapphändiga ”Hågkomster”.
13) Raoul Gustaf H., greve, godsägare
(Ovesholm m. m. i Skåne), politiker (1855—1931),
invaldes i Kristianstads läns landsting (v. ordf.
1896—1907, ordf. 1908—23) och i styrelsen för
Skånska hypoteksföreningen (sedermera ordf.), i
förvaltningsutskottet för länets
hushållningssällskap (ordf. 1906—30). Led. av F. K. 1892—
1908, företrädde H. en markerat demokratisk
ståndpunkt. Han arbetade för en långt gående
utvidgning av rösträtten men mot proportionella
val. I kommittén ang.
Sveriges fasta försvar
var han ende
reservanten emot den planerade
Bodenfästningen.
Ansluten till Liberala
samlingspartiet,
invaldes han 1908 i A. K.,
som han därefter
tillhörde till sin död.
Inom Liberala
samlingspartiet var han
led. från 1913, v. ordf.,
resp. ordf. 1916—17
och 1917—20 samt
inom Frisinnade lands-
föreningen ordf. 1919—23. 1924 ingick han i det
nybildade Frisinnade folkpartiet. 1918—21 v.
talman i A. K., var H. 1921—23 och 1925—30 1 :e
v. talman där. H:s politiska verksamhet
kännetecknades av en pacifistiskt färgad freds- och
nedrustningspropaganda samt nitälskan för ”de
små” i samhället. Han hade stor andel i
tillkomsten av folkpensioneringen, skatteutj ämningen
mellan land och stad samt utvecklandet av
kommunernas självbestämningsrätt.
14) Henning Adolf H., brorson till H.io),
greve, ämbetsman (f. 1873 19/fl), jur. kand, i
Uppsala 1898, tjänstgjorde därefter i Civildep.
samt i Domänstyrelsen 1901—06, varefter han
anställdes i Telegrafstyrelsen, där han 1907—27 var
byråchef och 1928—38 generaldirektör och chef.
H. är en ofta anlitad expert på lönefrågor, ordf,
i 1928 års lönekommitté.
15) Carl Fredrik Hugo H. (af Hage by),
sonsons son till H.9), frih., ämbetsman (f. 1890
%), jur. kand, i Stockholm 1910, attaché i
Ut-rikesdep. 1911, 2:e sekr. 1914, i:e legationssekr.
1919, legationsråd 1921, envoyé och chef för
politiska och handelspolitiska avd. i Utrikesdep. 1923,
svenskt sändebud i Helsingfors 1925,
kabinettssekr. 1931—34, sändebud i Köpenhamn 1934—41,
landshövding i Östergötlands län sedan 1941.
Hamilton [hä’miltan], berömd skotsk
adels-ätt, som spelat en mycket framträdande roll i
Skottlands och Englands historia samt utgrenats
bl. a. till Sverige (se ovan). Den är känd sedan
1200-talets slut. En bror till H.5) blev 1599 i:e
markis av H. och dennes sonson, H.6), 1643 i:e
hertig av H., i denna värdighet följd av brodern
William H. (1616—51), från 1639 Earl of
La-nark, varefter hertigtiteln via deras brorsdotter
övergick till ätten Douglas, vilken alltjämt
innehar den. En brorson till James Douglas, 4:e
hertig av H. (1658—1712), var H.8). — Yngre
bror till H.5) var Claud H. (omkr. 1543—1622),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
