Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haïti, 2. (republik) - Historia - Hajar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705
Hajar
706
och 13,415 ton melass. Bomull odlas i stor
skala inom konstbevattningsområdena i
Artibonite-flodens dalgång. En annan fiberväxt, som har
börjat odlas i stor skala, är sisal. United Fruits
stora bananplantager på v. H. äro av ganska
sent datum och ha först under de senaste åren
blivit av betydelse för landets ekonomi. 1947/48
exporterades 3,5 mill. stockar. Kakao odlas i
anslutning till kaffet i H:s n. delar. Exporten
var 1948/49 1,560 ton. Ris odlas i
tillräcklig mängd för att täcka den inhemska
konsumtionen. Under 2:a världskriget började
amerikaner anlägga kautschukplantager. Andra
produkter av betydelse äro indigo, maniok,
syd-frukter och tobak. Boskapsskötseln
uppmuntras på allt sätt av regeringen och
be-drives extensivt på centralslättens
chaparralom-råden. Skogsbruket lämnar en hel del
värdefulla produkter, t. ex. mahogny, extrakt från
kampeschträdet, teak och balsaträ. Relativt
betydande mineraltillgångar av guld,
silver, bly, koppar, tenn, antimon, zink och järn
finnas men utnyttjas föga. Industrien
inskränker sig till ett fåtal anläggningar för
bearbetning av jordbrukets produkter, ss.
socker-och tobaksfabriker samt dessutom tvål- och
tändsticksfabriker. De ha anlagts med hjälp av
amerikanskt kapital. H:s handel är till mycket
stor del inriktad på U.S.A. (c:a 60% av
exporten, 8o°/o av importen). Detta beror på
att en stor del av landets näringsliv byggts
upp med hjälp av amerikanskt kapital. H:s
främsta exportprodukter voro 1949 kaffe,
bananer, sisal, råsocker, melass, bomull och
trävaror. Importen utgjordes främst av
bomullsvaror, livsmedel, maskiner, mineraloljor samt
järn- och stålvaror. Kommunikationer.
Landsvägsförbindelser finnas mellan Port au
Prince och Cap Haitien samt mellan
huvudstaden och centra i s. och vid dominikanska
gränsen. Lands vägsnätets längd är 1,560 km. Två
järnvägslinjer, båda ägda av amerikanskt
kapital, föra norr- och söderut från huvudstaden;
den sammanlagda längden är 253 km. Pan
American Airways upprätthåller regelbundna
flygförbindelser mellan Port au Prince och
befolkningscentra i Nord-, Mellan- och Sydamerika. De
viktigaste hamnarna äro Port au Prince och Cap
Haitien.
Historia. Republiken H. utropades 1/i 1804.
Dess förste president blev Toussaints
förutvarande adjutant, J. Dessalines. Dennes
tyranniska regemente blev ej långvarigt; 1806
utbröt ett uppror under ledning av A. P é t i o n
och H. Christophe, varunder Dessalines
mördades; Christophe utropades till president,
1811 till konung som Henrik I. S. delen av ön
blev 1807 en särskild republik med Pétion och
efter dennes död J. P. Boyer som presidenter.
Tudelningen sammanhängde med att i n.
negrerna helt dominerade, medan mulattema voro
talrika i s. Dessas ledare Boyer lyckades efter
Henrik I:s död bli herre även över n. H. och
förenade så under sig 1820 hela den fransktalande
delen av ön. 1822 ockuperade han även dess ö.,
NF IX — 23
spansktalande område, men detta gick som
Dominikanska republiken egna vägar vid Boyers
fall 1843. I republiken H. efterföljdes Boyer av
F. Soulouque, som 1849 lät utropa sig till
kejsare som Faustin I. Hans mulattfientliga
regering ändades genom ett uppror 1859. Över huvud
blev H:s historia föga uppbygglig, utmärkt av
ständiga revolutioner, banditväsen, allmän
korruption och finansiell oreda. 1915 ingrep U.S.A.,
landsatte trupper och tvang H. 1916 att ratificera
ett fördrag med U.S.A., varigenom hela
statsförvaltningen för en period av 20 år framåt
ställdes under unionens överinseende. 1918 förklarade
H. Tyskland krig, inträdde 1919 i N. F.,
förklarade 1941 Japan krig och avbröt existerande
förbindelser med axelmakterna. Efter en
militärkupp 1950 antogs en ny författning, enl. vilken
presidenten, som utses för 6 år, skall väljas
direkt av folket. En av militär juntans medl.,
överste P. E. Magloire, valdes samtidigt till H:s
president.
Hajar, Sela’chii, broskfiskar (se d. o.) med
långsträckt kropp, gälöppningarna sittande på
kroppens sidor och väl utvecklad stjärtfena. De
flesta äro skickliga och snabba simmare. De
större arterna tillhöra öppna havet, de mindre
uppehålla sig däremot nära kusterna. H. äro
allmännast i de varma haven. Huden innehåller
med en emalj klädd tagg försedda plakoidfjäll (se
Fiskar, sp. 534). Hos de flesta h. genomgå
äggen sin utveckling i äggledaren, varför h. sägas
föda ungar. De flesta fam. äga högst 5
gälbågar. Till fam. med 6—7 bågar hör
Chlamy-doselache, en egendomlig, ål liknande haj från
Stilla havets och Atlantens djupare delar. Denna
form skiljer sig från andra h. också genom att
munnen ej sitter på huvudets undersida utan på
nosspetsen. Bland viktigare fam. av de med högst
fem gälbågar utrustade h. må nämnas r ö d h
a-jarna (S cylliidae), som äro äggläggande. Hit
höra hågälen (Pristiurus melastomus), en
knappt meterlång form, som är allmän utanför
Norges kust, och rödhaj släktet,
Scyllior-hinus, varav en art, småfläckiga
rödhajen (S. canicula), liksom den föreg., kan fångas
vid Sveriges västkust. Den blir högst 1 m lång.
Till fam. Lamnidae höra några stora och glupska
fiskätande hajar, som förekomma i de flesta hav.
Håbranden (Lamna cornubica), som
anträffas vid västkusten och kan förirra sig ända in
i Öresund, når en längd av 4 m. Hit hör också
den jättelika, intill 12 m långa Carcharodon
ron-deleti från de varma haven. Om r ä v h a j e n
se d. o. Till en annan fam., vars enda
representant den är, hör brugden el. brygden
(Cetorhinus maximus). Den når en längd av
15 m och en högst ansenlig vikt. Brugden, som
förekommer i både Medelhavet, Atlanten och
Stilla havet, har stor mun, väpnad med små,
koniska tänder, och mycket långa gälspringor,
som omfatta en stor del av halsen. Den är en
trög fisk, som lever av smådjur, vilka den silar
ur vattnet med en silapparat, som sitter på
gälbågarnas insida. Förr fångades den med harpun
utmed norska kusten, där den är rätt allmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
