Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grevillifonden - Grevillius, Nils - Grévin, Alfred - Grevskap - Grevskapsråd - Grevy, Jules - Grey, ätt - Grey, 1. Jane - Grey, 2. Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Grevillius—Grey
300
1941. Ordf, i styrelsen för fonden är
landshövdingen i Skaraborgs län.
Grevi’llius, Nils, dirigent (f. 1893 7/s). Elev
av konservatoriema i Stockholm och
Sonders-hausen, var G. 1911—14 1 :e violinist i
Hovkapellet, 1914—20 2 :e dirigent vid Stockholms
kon-sertförening, 1921
kapellmästare vid
Théåt-re des
Champs-Ély-sées i Paris och ledde
1922—23
Tonkünstler-orkesterns symfonikonserter i Wien. Han
är sedan 1924 ord.
kapellmästare vid Kungl.
teatern, från 1931 med
titeln
hovkapellmästare, och var
radioorkesterns chef från dess
tillkomst till 1939. G.
har även med
framgång gästdirigerat i
Paris, Berlin, Wien och Prag och är ansedd
som en av samtidens främsta svenska
orkesterledare.
Grévin [greva’], Alfred, fransk tecknare
(1827—92). Han var under andra kejsardömet
en av de mest populära framställarna av
Parislivets glada sidor och särskilt av pikanta
damtyper. Han medverkade vid tillkomsten av
vaxkabinettet Musée Grévin i Paris 1882.
Grevskap, åt en greve på vissa villkor given
förläning. I Sverige utdelades de första
grevskapen 1562 (se Greve). De viktigaste villkor, under
vilka dessa län gåvos, voro lika med
privilegierna för friherrar; grevarna uppburo emellertid
även kronotionden mer el. mindre fullständigt
inom g. samt hade rätt att anlägga städer, när
sådana ej funnos inom g. Privilegiebrevet 7 dec.
1644 gällde både grevar och friherrar. Genom
förklaringen över grevarnas privilegier 26 jan.
1651 ordnades närmare deras rättskipning och
dess förhållande till hovrätterna; nyanlagda
städer fingo tio års skattefrihet, varefter hälften av
lilla tullen och Vs av accisen skulle tillfalla
greven. Från Gustav II Adolfs tid tillkom
grevetiteln ättens både manliga och kvinnliga
medlemmar. 1644 funnos blott 4 g.: Visingsborg,
Raseborg, Läckö och Pernau. Kristina utdelade
18 g., och under Karl X Gustav tillkommo två
nya. G. drabbades liksom friherreskapen av
reduktionen.
Grevskapsråd, eng. county council, se County.
Grevy [grevi’], J u 1 e s, fransk president
(1807—91). Han blev 1837 advokat i Paris och
invaldes 1848 i nationalförsamlingen. G.
motarbetade prins Napoleon och ägnade sig efter
statskuppen 1851 åt en inbringande
advokatverksamhet. 1868 invaldes han i lagstiftande kåren, var en
av republikanernas främsta män, uppträdde med
skärpa mot folkomröstningens återupplivande och
röstade 1870 mot kriget. 1871—73 var G.
president i nationalförsamlingen, 1876—77 i
deputeradekammaren och vann på dessa poster så stort
anseende, att han efter Mac Mahons avgång
1879 valdes till
republikens president. Som
sådan sökte han
upprätthålla en sträng
parlamentarism men
övade dock stort
inflytande, bidrog till
republikens
konsolidering och motarbetade
misstänksamt
Gambet-tas ”äventyrspolitik”.
G. omvaldes 1885 men
tvangs 1887 att avgå,
enär hans i
elyséepa-latset bosatte rnåg,
David Wilson, befanns ha drivit handel med
ordnar.
Grey [grei], engelsk adelsätt, känd sedan
1200-talet. G.i) tillhörde en med Tudorerna nära
befryndad ättegren, till vilken knöts värdigheten
markis av D o r s e t 1475 och hertig av S u
f-f olk 1551. Från en farbror till G.i) härstammar
ättegrenen G. of G r o b y, till vilken G.3) hörde.
General Charles G. (1729—1807), som med
utmärkelse deltagit bl. a. i sjuårskriget och
nordamerikanska frihetskriget, blev 1801 Baron G. de
H 0 w i c k och 1806 Earl G. Han var far till
G.2), vars son Henry Georg G., 3:e earl
G. (1802—94), var kolonialminister 1846—52 och
vars sonson Albert Henry George G., 4 :e earl
G. (1851—1917), 1904—n var generalguvernör
över Canada. Från en brorson till G.2), politikern
Sir George G. (1799—1882), härstammar G.4).
1) Jane G., engelsk drottning (1537—54),
dotter till Henry G., hertig av Suffolk. Edvard
VI :s förmyndare, hertigen av Northumberland,
förmälde henne 1553 med sin fjärde son, Lord
Guildford Dudley, samt förmådde konungen att
utnämna henne till tronarvinge. Efter Edvards
död, 6 juli 1553, blev hon mot sin vilja utropad
till drottning (10 juli), men rådet, adeln och
folket hyllade Edvards äldsta halvsyster, Maria, och
Jane G. måste efter nio dagars styrelse nedlägga
kronan. Hon och hennes make dömdes till döden
för högförräderi; efter Wyatts upprorsförsök
avrättades de 12 febr. 1554.
2) Charles, 2:e earl G., statsman (1764—
1845). G. invaldes 1786 i underhuset och slöt sig
där till Fox’ parti. G. ogillade liksom Fox
kriget mot det revolutionära Frankrike och framlade
1797 en parlamentsreform, som emellertid
förkastades. Han ingick 1806 i den då bildade
whig-ministären som förste amiralitetslord, blev efter
Fox’ död utrikesminister och avgick med sina
kolleger 1807. S. å. efterträdde G. sin far som
earl och tog säte i överhuset. Av Vilhelm IV
fick han 1830 i uppdrag att bilda ett kabinett.
Som premiärminister (från nov. 1830) lyckades
han 1832 bringa den första stora
parlamentsrefor-men till stånd. Juli 1834 nedlade G. sitt ämbete
och drog sig tillbaka till privatlivet. Han var
alltigenom en aristokratisk gammaldags whig,
ärlig och redbar men varken uthållig el.
handlingskraftig. — Litt.: Biogr. av G. M. Trevelyan
(1920).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
