Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Graafska folliklarna - Graal - Graasten - Grabau, Amadeus - Grabbe, Christian Dietrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Graal—Grabbe
166
Benozzo Gozzoli: Heliga tre konungars tåg. Fresk. Palazzo Medici, Florens.
delscfulla gulkroppshormonet (progesteron). —
Många folliklar avlägsnas genom a t r e s i, d. v. s.
hemfalla till degeneration och resorberas.
Graal [gräl], ett ord av osäker härledning
(enl. en förklaring av senlat. cratalis,
dryckeskärl), uppdyker i skönlitteraturen först i
Chres-tien de Troyes’ ”Conte del Graal” (före 1180),
som berättar om en dyrbar och hemlighetsfull
skål, G., vilken tillskrives många underbara
egenskaper. Robert de Boron (som levde i början av
1200-talet) gav en tolkning av G., vilken blev
bestämmande för alla senare skalder. Han ansåg,
att G. var den skål, vari Kristus med sina
lärjungar tagit nattvarden och vari Josef av
Arima-tia uppsamlade Frälsarens blod. Den fördes av
Josefs svåger Bron till England. Ur Brons stam
framgick hjälten Perceval, som var utsedd till
bevarare av G. och i vissa dikter slutade som
Graalkonung. G. sades vara förvarad på berget
Montsalvat och där som en undergörande relik
omges av en riddarvakt. Graalromanema fingo
småningom en alldeles ny karaktär. Den
ridderliga andan hos Chrestien lämnade rum för en
strängt asketisk riktning. Kärleken uppfattades
som en frestelse, och riddarna strövade nu
omkring för att söka G., som endast den kyskaste
och strängaste var värdig att ha under sitt hägn.
Under medeltiden uppstod härom en hel serie
dikter. Sagan vann stor utbredning bl. a. i
Eng
land. En ryktbar behandling av den i
musikdramatisk form är Richard Wagners ”Parsifal”
(1882); den spelar in även i hans ”Lohengrin”.
I Sverige märkes Frödings dikt ”Sagan om
Gral”. Jfr art. Bretonska romaner. — Litt.:
L.-I. Ringbom, ”Graltempel und Paradies” (1951);
J. Marx, ”La légende arthurienne et le Graal”
(1952).
Graasten [grå’-], se Gråsten.
Gräbåu, A m a d e u s William, amerikansk
geolog (1870—1946), 1901 lektor i paleontologi
vid Columbia Univ. i New York, 1905—19 prof,
där, 1920 prof, i paleontologi i Peking och
chefs-paleontolog vid Kinas geologiska undersökning,
där hans verksamhet medfört en rik blomstring
för paleontologisk forskning. Jämte talrika
monografier och mindre publikationer har han bl. a.
utg. den stora handboken ”Principles of
stra-tigraphy” (1913, 2:a uppl. 1924). I det ej
avslutade arbetet ”Palaeozoic formations in the light
of the pulsation theory” (4 bd, 1934—38) söker
G. på bred basis dokumentera sin
”pulsationsteo-ri”, vilken förutsätter en rytmisk ”pulsation”, ett
hela jordklotet berörande periodiskt stigande och
efterföljande fallande av havsytan. En
sammanfattande framställning föreligger i ”The rhythm
of the ages; earth history in the light of the
pulsation and polar control theories” (1940).
Gra’bbe, Christian Dietrich, tysk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
