- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 4. Bruneau - Colón /
295-296

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bönsläktet - Bönsyrsa - Bönsöndag - Bönvecka - Börd - Börde - Bördeman - Bördköpt jord, Bördlöst jord - Bördsrätt - Börgefjell - Börgesen, Frederik Christian - Börglum kloster - Börje (socken) - Börje, Gideon - Börjeson, John

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

295 Bönsyrsa-

mogna frön spela stor roll som födoämne. Den
uppträder i flera raser, t. ex. störbönor
(Ph. vulgaris, var. communis), med högt
slingrande stjälk, och krypbönor (Ph. vulgaris,
var. nanus), med låg, rikt förgrenad, ej
slingrande stjälk. De omogna baljorna äro i vissa
fall gröna (haricots verts), i andra gula
(vax bönor). Fröna växla starkt till färgen:
bruna (”bruna bönor”), vita, svarta etc. Bland
övriga odlade arter märkas Ph. lunatus, med
stora, platta frön, och mungobönor (Ph.
mungo), med små, ärtstora frön. — Som
prydnadsväxt (spaljéväxt) odlas hos oss Ph.
multi-florus, särskilt var. coccineus (med
scharlakansröda blommor), vars omogna frukter också ätas,
och i varmare länder Ph. caracalla.

Namnet b. ges stundom åt en även som
särskilt släkte, Faba, betraktad grupp av v i c k
ersläktet, vilken skiljer sig från sina
sam-släktingar genom att stjälken är grov och
upprätt samt att klängen saknas. Hit hör den
sedan förhistorisk tid odlade bondbönan (Vida
faba el. Faba vulgaris), vars stora, vanligen vita
frön särskilt i Sydeuropa spela stor roll som
födoämne. En ras, hästbönor (var. equina),
med smärre, vanl. mörkbruna frön, lämnar
foder åt hästar och svin.

Bönsyrsa, se Mantidae.

Bönsöndag, femte söndagen efter påsk, så
kallad, emedan dagens predikotexter behandla
bönen. Samma namn på söndagen förekommer
i Finland. Det gamla latinska namnet, som
bibehållits i Tysklands protestantiska delar, är
R o g a t e.

Bönvecka, i) Se Gångdagar. — 2) Den av
Evangeliska alliansen till bön inom alla kristna
kyrkosamfund avsedda vecka, som börjar med
årets första söndag.

Börd (av bära, i bet. föda), barnsbörd,
födelse; härstamning, härkomst, t. ex.
äktenskaplig b., adlig b., låg b., särsk. om förnäm
härstamning: ”en man av b.”; bördsrätt; förr även
bl. a. i bet. ”släkt, ätt” och ”bördejord, gammal
arvejord”.

Börde, ty., benämning på lössjordsbygder i
Tyskland, t. ex. Magdeburger Börde.

Bördeman, person, framför andra berättigad
att till sig lösa fast egendom, som tillhört
medlem av hans släkt. Jfr Bördsrätt.

Bördköpt jord, Bördlöst jord, se Bördsrätt.

Bördsrätt, befogenhet, som i svensk
rättsordning av ålder tillerkänts jordägares släktingar
(”bördemännen”) att, mot erläggande av
värdet, förvärva den jord, som han avhänt sig
el. borttestamenterat, bortförpantat el. mist
genom utmätning. 1720 begränsades b. till de
närmaste släktingarna (förmenades
sidosläkting-ar bortom fjärde led) samt förbehölls
fäderne-släktingar för vad angår fäderneärvd jord
liksom mödernesläktingarna för den möderneärvda.
I fråga om stadsfastigheter avskaffades b. 1857,
beträffande jord på landet 1863; dock hade
rätten där blott gällt arvejord, varmed
likställdes s. k. bördköpt jord (som förvärvats
från släkting inom nyssnämnda krets, ”köpts i

—Börjeson 296

börd” el. ”inom bördsleden”) och b ö r d 1 ö s t
jord (som förvärvats med stöd av b., vare
sig i godo el. efter därom förd rättegång,
benämnd bördstvist och anhängiggjord
genom bördstalan, ”bördaklander”). B.
kvarstår än i dag i viss form som optionsrätt vid
övergång av arrenderätt till kronohemman.

Börgefjell, fjällstråk, som sträcker sig från
Vefsnadalen i Nordland fylke, Norge, till
Nam-sens källor i Nord-Tröndelag fylke. Högsta
topp är Kvigtind, 1,703 m; på själva
riksgrän-sen Jetnamsklumpen, 1,521 m ö. h.

Börgesen [-g-], Frederik Christian,
dansk botanist (f. 1866), fil. dr 1904, assistent vid
bot. muséet i Köpenhamn 1898—1905 och
bibliotekarie vid Botanisk haves bibliotek 1900—35. B.
är främst specialist på arktiska och tropiska
sötvattensalger men har även utgivit
växtanato-miska avh. Han har företagit vidsträckta resor,
bl. a. till Färöarna, Västindien och Östasien
(Indien och Ceylon).

Börglum kloster, dansk herrgård i n.
Jylland (Vendsyssel), Hjörrings amt. B. var först
kungsgård men blev på 11 oo-talet kloster för
premonstratenser (vitbröder), och dess kyrka
blev Börglum stifts domkyrka. Vid
reformationen indrogos klostrets gods till kronan och
bortförlänades. Den gamla domkyrkan, som bildar
en flygel av gården, är sockenkyrka för
Börg-lums församling.

Börje, socken i mellersta Uppland, n. v. om
Uppsala, på Jumkilsåns och Fyrisåns högra
strand; Ulleråkers härad, Uppsala län; 46,94
km2, 612 inv. (1950). I n. ö. öppen slättbygd,
annars småbergig och skogig. Talrika
fornläm-ningar. 1,892 har åker. Egendom: Brunnby,
som jämte många andra gårdar tillhör Uppsala
univ. Kyrkan av gråsten är från förra delen
av 1300-talet. B. bildar med Helga
Trefaldighet ett pastorat i Uppsala ärkestift,
Dompros-teriet och Vaksala kontrakt; tillhör
storkommunen Bälinge.

Börje, Gideon, målare (f. 1891 W2),
studerade 1920—24 i Italien och 1928—30 i
Frankrike. Fram till omkr. 1925 var B. starkt
påverkad av naivismen (”Det döda barnet”, 1919),
har sedan målat stadsutsikter och landskap
(”Utsikt över Långholmen, Stockholm”, 1925, och
”Halländskt landskap”, 1931) i en stil och
färgskala, som alltmera närma sig
expressionismen i fasthet och uttryck. Under senare år
har han lockats av Norrlands motivvärld. På
1940-talet har tendensen i hans måleri varit
storformat och personligt realistisk. — Litt.: Monogr.
av B. Hjorth (1936).

Börjeson, Johan (John) Laurentius Helenus,
skulptör (1835—1910). Han framträdde först i
30-årsåldern som konstnär. Han var bl. a.
verksam i Rom 1867—76 och i Paris till 1879,
bosatte sig sedan i Stockholm, där han 1866—1907
var prof, vid Konsthögsk.

Till hans verk från vistelsen utomlands höra
”Kägelspelaren”, ”Sjöjungfrur”, ”Psyke”,
”Häst-tämjare” (flera av dessa i Göteborgs museum),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffd/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free