- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 4. Bruneau - Colón /
87-88

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buckhurst - Buckingham, titel - Buckingham, 1. Henry Stafford - Buckingham, 2. George Villiers - Buckingham, 3. George Villiers - Buckingham, 4. John Sheffield, Earl of Mulgrave - Buckingham Palace - Buckinghamshire - Buckle, Henry Thomas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

Buckhurst—Buckle

88

Buckhurst [ba’khäst], lord, engelsk
dramatiker, se Sackville, Thomas.

Buckingham [ba’kiijam], earl-, markis- och
hertigtitel inom engelska adelsätter. Edvard III
gav 1377 titeln earl av B. åt sin yngste son,
Thomas av W.o o d s t o c k, sedan hertig av
Gloucester och mördad 1397. Dennes
dotterson Humphrey Stafford (d. 1460) fick
1444 hertigtitel av B. Den bars därefter av
dennes ättlingar, bl. a. B.i), samt senare av flera
medl. av ätten Villiers, bl. a. B.2) och B.3),
överflyttades 1703 till nedannämnda B.4) av
ätten Sheffield och bars även av dennes son
Edmund (d. 1735). Titeln earl av
Bucking-hamshire tilldelades 1746 en medl. av ätten
Hobart och har sedan burits av dennes alltjämt
fortlevande ättlingar. Markis av B. blev 1784
George Grenville, inom vars ätt titeln förblev
till ättens utslocknande 1889.

1)- Henry Stafford, hertig av B. (d.
1483). Han var 1483 Rikard av Gloucester
behjälplig, då denne bemäktigade sig kronan och lät
hylla sig som konung (Rikard III). Lönad
härför med höga ämbeten och stora förläningar,
vanns han dock s. å. över till Lancasterpartiet av
biskop Morton och försökte från Wales ett
uppror mot Rikard. Det undertrycktes lätt; själv
råkade B. i Rikards våld och avrättades (2
nov. s. å.).

2) George Villiers, hertig av B.,
statsman (1592—1628). Son till en fattig lantjunkare,
uppfostrades han till hovman och blev 1614
munskänk vid Jakob I:s
hov. Den vackre och
belevade unge Villiers
blev snart konungens
favorit. Till en
början utövade han ej
något politiskt
inflytande. Däremot
skaffade han sig själv
nya utmärkelser —
han blev 1616
hovstallmästare, s. å.
upphöjd till pär som
vis-count Villiers och fick
1617 titeln earl av
Buckingham — och

beredde sina släktingar ämbeten och rika giften.
Själv blev han 1618 markis av B. och 1619
storamiral. B. började 1620 driva sin egen politik,
anslöt sig först till det folkliga kravet på hjälp
åt det av spanjorerna ansatta Pfalz men
närmade sig snart det spanskvänliga partiet. Under
påverkan av spanske ambassadören Gondomar
började B. nu ivra för giftermål mellan
tronföljaren Karl och en spansk prinsessa samt
åtföljde våren 1623 Karl på dennes friarfärd till
Madrid. Där stötte B., som s. å. upphöjts till
hertig, de spanska granderna genom sin
högdragenhet, och då inga fördelar för Pfalz stodo
att vinna genom giftermålet, lämnade Karl och
B. i vredesmod Spanien (sept.), beslutna för
öppen brytning med detta land. B. blev därför 1624
i parlamentet ledare för det protestantiska
krigs

partiet och genomdrev, sedan krig mot Spanien
förklarats s. å., planen på franskt giftermål för
Karl och allians med Frankrike. Jakob I:s död
1625 stärkte B:s maktställning, och han var nu
till sin död Englands verklige styresman. Hans
beskickning till Paris för den franska alliansens
befästande slog dock illa ut. Parlamentet nekade
honom sitt förtroende och upplöstes då (aug. s. å.),
en flottexpedition mot Cådiz misslyckades, och
nästa års parlament sökte genom riksrättsåtal få
den farlige konungagunstlingen avlägsnad. Karl I
upplöste då även detta parlament (juni 1626).
Med Frankrike kom det 1627 till öppet krig. B.
ledde själv (juni—okt.) en illa utrustad och
resultatlös expedition till ön Ré för att undsätta
hugenotterna i La Rochelle. 1628 års parlament
upplöstes, sedan underhuset hos konungen
anhållit om B:s avsättning från de ämbeten han
innehade. Ett par månader senare mördades han av
en officer, John Felton, som ansåg sig illa
behandlad av B.

3) George Villiers, hertig av B., den
föreg:s son, politiker (1628—87). Uppfostrad
tillsammans med Karl I:s barn, deltog B. 1643
och 1648 på den kungliga sidan i inbördeskriget,
flydde 1648 till Holland men återvände 1657 till
England och lyckades bli gift med en dotter till
lord Fairfax, som av parlamentet erhållit en del av
hans indragna gods. Han arbetade nu för Karl II :s
restauration, upptogs 1662 i dennes råd och hade
1667 betydande andel i Clarendons störtande. B.
blev en inflytelserik medlem av konungens intima
rådgiyarkrets .(Cabalen). På hemställan av
parlamentets båda hus avskedades han 1674 från
sina ämbeten, blev då en av det oppositionella
lantpartiets ledare, försonades 1684 med Karl II
och höll sig under Jakob II utanför politiken. ■—
B. var rikt begåvad men ytlig och fåfäng och
väckte genom sitt sedeslösa liv skandal t. o. m.
vid Karl II:s frivola hov.

4) John Sheffield, hertig av B. och
Normanby, engelsk politiker och författare (1648—
1721). B., som efter sin fader ärvde titeln Earl
of Mulgrave, stod i gunst hos Jakob II,
blev medl. av Privy Council och stannade hos
konungen ända till hans flykt. Av drottning Anna
gjordes han till hertig 1703. Under whigs’
herravälde avlägsnades B., men han blev 1711
president i Privy Council. Efter Annas död föll han
i onåd. — B. skrev flera dikter, vilka på
1700-talet utkommo i flera uppl.

Buckingham Palace [baTigam pä’lis],
kungligt residens i London (se d. o.).

Buckinghamshire [ba’kiJ3amf(i)a], el. Bucks,
grevskap i s. England med Thames som s. gräns;
1,940 km2, 310,000 inv. I s. ö. förorter till
London. I Aylesburydalen betydande
mejerihantering. Huvudstad: Aylesbury (14,000 inv.).

Buckle [bakl], Henry Thomas, engelsk
historiker (1821—62). Efter självstudier och
vidsträckta utrikesresor beslöt han att helt ägna
sig åt att skriva en den mänskliga civilisationens
historia. 1857 utgav han första delen av sin
”History of civilisation in England” (del 2
utkom 1861; sv övers. 1871—72, ny uppl 1882).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffd/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free