Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aurignacien - Aurignacrasen - Aurigny, Ile d’ - Aurikel - Aurillac - Auriner - Auriol, Vincent - Auri sacra fames - Aurivillius, släkt - Aurivillius, 1. Petrus - Aurivillius, 2. Ericus - Aurivillius, 3. Magnus - Aurivillius, 4. Carl - Aurivillius, 5. Samuel - Aurivillius, 6. Per Fabian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Aurignacrasen—Aurivillius
94
”Venus från Willendorf”.
Kvinnostatyett från
aurig-nacien.
Frankrike. Under a.
uppträder en ny, den
nuv. människotypen
närstående ras,
cro-magnon-rasen. Perioden utmärkes av stark
utveckling mot
formrikedom och vidgad
teknisk färdighet.
Arbeten i ben komma
numera allm. i bruk.
Från a. stamma de
äldsta vittnesbörden
om en egentlig
bildkonst, små statyetter i
elfenben, ben el. sten
av kvinnofigurer samt
reliefer å väggarna i
grottboningarna.
Aurignacrasen
[årinja’k-], fossil
människotyp från
yngre paleolitisk tid. A.
står den moderna människotypen betydligt
närmare än neanderthalaren. Kraniet karakteriseras
av välvd panna, framträdande haka och utpräglad
långskallighet. De förnämsta skelettfynden av a.
ha gjorts vid Brünn och vid Pfedmost i
Mähren.
Aurigny, Ile d’ [il dårinji’], se Alderney.
Auri’kel, se Gullviva.
Aurillac [årija’k], huvudstad i dep. Cantal i
s. Frankrike, c:a 625 m ö. h.; 22,000 inv. A.
härstammar från 800-talet och har ålderdomlig
stadsbild. Smärre industrier.
Auriner, en grupp trifenylmetanfärgämnen,
vilka äro byggda som rosaniliner men med den
skillnaden att dessas tre aminogrupper äro ersatta
med hydroxylgrupper.
Auriol [årjå’l], Vincent Jules, franska
republikens president (f. 1884), advokat,
borgmästare i Muret, 1904 red. för socialisttidn. ”Le
Midi”, 1914 deputerad. Han var finansminister
Skalle av Homo aurignacensis Hauseri.
i Blums regering 1936
och justitieminister i
Chautemps ministär
1937- Under 2:a
världskriget deltog han
aktivt i
motståndsrörelsen. 1946 blev han
talman i
konstituerande församl., och i jan.
1947 valdes A. till 4:e
republikens förste
president.
Au’ri sacra fames,
lat., ”den
förbannade hungern efter
guld”, ett uttryck i Vergilius’ ”Aeneid”, III,
v. 57- .
Aurivi’llius, släkt från Uppland, känd sedan
slutet av 1500-talet. Namnet är bildat av lat.
auris, öra, och villa, by, och taget av örbyhus,
där den förste kände stamfadern,
befallnings-mannen Kristofer Olsson, bodde. Namnet antogs
av dennes son, kyrkoherden i Gävle Olaus
Christophori A. (1603—68).
1) Petrus A., språkforskare (1637—77),
prof, i Uppsala, först i logik och metafysik 1668,
sedan i grek. 1674. Han var en skicklig
vers-makare på grekiska. Den av honom utgivna
logiken ”Elementa logicæ” (1672) begagnades
i ett utdrag länge i skolorna.
2) Ericus A., den föreg:s bror,
språkvetenskapsman (1643—1702), prof, i juridik vid
Uppsala univ. sedan 1684. Han efterlämnade i
manuskript en på latin avfattad, 1684 fullbordad men
först 1884 tryckt svensk språklära, ”Grammaticæ
svecanæ specimen”, vår äldsta, åtm. äldsta
bevarade, egentliga grammatik. Jämväl
avhandlingen ”Cogitationes de lingvæ svionicæ ... recta
scriptura & pronunciatione” (1693) vittnar om
A:s språkliga begåvning.
3) Magnus A., son till A.i), präst,
riksdagsman (1673—1740). Han blev 1703 vice
drabantpredikant vid svenska hären i Polen och
åtföljde sedan för det mesta Karl XH:s
högkvarter. Han blev 1709 i Turkiet konungens
överhovpredikant, var bl. a. med vid kalabaliken
i Bender, återkom 1715 till fäderneslandet,
tillträdde då Maria pastorat i Stockholm och blev
1730 superintendent i Karlstad. A. deltog i 6
riksdagar och satt i flera kommissioner.
4) Carl A., den föreg:s son, språkforskare
(1717—86). Han blev 1754 prof, i poesi och
1772 i orientaliska språk i Uppsala och åtnjöt
europeiskt anseende för vittomfattande lärdom.
A. var även led. av bibelkommissionen och
översatte i provöversättningen 1773—94 en stor del
av G. T.
5) Samuel A., den föreg:s bror, läkare
(1721—67). Efter grundliga studier i utlandet
blev A. 1756 sin svärfaders, Rosén v.
Rosen-steins, efterträdare som prof, i anatomi och
praktisk medicin i Uppsala. A. var en nitisk lärare,
upplivade anatomiens studium och gav klinisk
undervisning på Akad. sjukhuset, särsk. i kirurgi.
6) P e r Fabian A., son till A.4), biblio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
