Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångturbin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följden däraf blef, att backeffekten blef ganska
dålig, särskildt om ångpannorna ej voro rikligt
tilltagna. En svårighet vid krigsfartyg var den
att, om ock ångekonomien vid maximifart blef god,
den högst väsentligt försämrades vid reducerad
fart. Vanligen låg den s. k. kryssfarten under
halfva maximifarten, och fartyget förbrukade därför
vid denna endast 1/10 och mindre af maximieffekten.
Samtidigt sjönk propellerns hvarfantal under halfva
hvarfantalet vid forcering. Ä andra sidan voro
fördelarna vid ångturbindrift stora; man uppnådde
frihet från vibrationer, enklare och tryggare
skötsel, inga varmgångar i lager m. m. Småningom
lyckades Parsons höja ekonomien, särskildt vid
kryssfart, genom att före den normala ångturbinen
koppla en s. k. kryssturbin, hvilken konstruerades
för den ångmängd, som erfordrades vid kryssfart
och därför var försedd med ganska trånga
ledskene- och skofvelkanaler. Sedan ångan expanderat till en
viss grad i denna kryssturbin, fortsatte den sin
vidare expansion genom de vanliga turbinerna fram
till kondensorn. För handelsmarinen låg frågan
afsevärdt svårare. Hög ångekonomi var där en
oafvislig fordran, och propellerns hvarfantal kunde
ej uppdrifvas närmelsevis så högt som vid
krigsfartyg. På grund däraf kunde ångturbinen till en
början komma in på endast några kanalångare,
som hade hög fart och därför kunde tillåta ett
tämligen högt propellerhvarfantal utan alltför stora
olägenheter. Äfven några snabbgående
Atlantångare (t. ex. "Mauretania" och "Lusitania")
utrustades med Parsonsturbiner. Man sökte genom
kombination af ångmaskin och ångturbin uppnå
bättre resultat. Emedan ångturbinens styrka i
allmänhet ligger på lågtrycksområdet, där inga
läckningar m. m. ha inflytande, och ångmaskinens
på högtrycksområdet, borde en kombination af en
högtrycksångmaskin med en eller flera
lågtrycksturbiner visa sig gynnsam. Flera dylika
installationer ha gjorts och med godt ekonomiskt resultat.
Emellertid led denna anordning af vissa
olägenheter, hvarför utvecklingen åt det hållet
afstannade. För att en verkligt god lösning af detta
ovanligt svåra problem skulle vinnas, måste något
nytt komma till, och detta nya blef förnämligast
kuggväxeln. A.-b. De Lavals ångturbin planerade
redan 1904 marina ångturbiner med kuggväxel,
men planerna kommo ej till utförande på grund
af motstånd från marina sakkunniga. 1910 byggde
Parsons det första ångturbinmaskineriet med
kuggväxel i lastångaren "Vespasian" om 4,350 ton
och omkr. 1,100 axelhkr. Parsons använde äfven
där sin seriekoppling, d. v. s. i detta fall en
högtrycks- och en lågtrycksturbin, hvilka medelst
kuggdref arbetade på ett gemensamt långsammare
roterande kugghjul, direkt koppladt med
propelleraxeln. Propellerhvarfantalet kunde nu hållas nere
i det vid lastångare normala, under det att
ångturbinerna arbetade med ett många gånger högre
hvarfantal. Genom kuggväxelns införande började
en storartad utveckling på det maritima
ångturbinområdet. I den mån kraftbeloppen ökades, måste
allt större fordringar ställas på kuggväxlarna. På
grund af det vridningsmoment, som vid belastning
åverkar det jämförelsevis klena kuggdrefvet,
utsattes detta för en viss, om ock ringa, förvridning,
hvilken orsakar, att ingreppen i kugghjulen ej bli
lika exakta, som när växeln arbetar utan
belastning. För att möta dessa svårigheter ha
amerikanerna McAlpine och Melville konstruerat
en kuggväxel med en viss eftergiflighet i lagren,
hvarigenom ofvannämnda olägenhet i viss grad
skulle kompenseras. Denna växel har införts på ett
flertal fartyg, men omdömena om dess arbete äro
mycket växlande, och den senaste erfarenheten
synes peka på, att konstruktionen ej kan sägas ha
slagit igenom. Bästa resultatet torde vinnas genom
kraftigast möjliga dref, fasta lager och noggrann
tillverkning. Småningom visade det sig lämpligt
att använda dubbel kuggväxel, hvarigenom en
mycket stor utväxling kunde uppnås, utan att
dimensionerna blefvo synnerligen stora. Fig. 9
visar ett dylikt maskineri i en lastångare. Man
sökte äfven på andra vägar än kuggväxeln
nedväxla ångturbinens höga hvarfantal till
propelleraxelns låga. En sådan väg är den elektriska
utväxlingen. Ångturbinen kopplas vid denna till
en växelströmsgenerator, och propelleraxeln drifves
af en elektromotor, som erhåller sin ström från
ångturbingeneratorn. Genom omkastning af polerna
erhålles backning, utan att ångturbinens
rotationsriktning behöfver ändras. Fördelarna hos den
elektriska utväxlingen ligga framför allt i ångturbinens
oberoende af propelleraxeln. Olägenheterna äro å
andra sidan stora. Anläggningen blir tung och dyr,
och verkningsgraden nedsättes genom
generator- och elektromotorförlusterna. Dylik elektrisk
utväxling har användts särskildt af General electric i
Amerika med Curtisturbiner och Svenska
turbinfabriks-a.-b. Ljungström med Stalturbiner. Under
senaste år ha emellertid Stalturbinerna vid
fartygsinstallationer utrustats med en
kuggutväxling af speciell konstruktion (se fig. 10). Ännu
en utväxling visar den s. k. transformatorn,
uppfunnen af tyske ingenjören Föttinger.
Denna utväxling utgöres af en kombination af
centrifugalpump och vattenturbin, den förra
direktkopplad med ångturbinen, den senare med
propelleraxeln. Ehuru denna utväxling visade sig kunna
uppnå förvånande hög verkningsgrad, synes den ej
komma att få varaktig framgång.
Sträfvanden att konstruera en ekonomisk gasturbin
(se d. o. Suppl.) ha ännu ej krönts med framgång.
T. L-k.
Ångtäthet, fys., detsamma som gastäthet
(se Gas, sp. 772).
Ånguppvärmning, uppvärmning med ånga som
medium. Se Uppvärmning, sp. 1288, samt
Änganläggning.
Ångvagn, fordon, som drifves med ånga. Se Automobil, sp. 490,
Lokomotiv, sp. 1020, och Motorvagnar, sp. 1232.
Ångvakuumpump, mek. Se Pump, sp. 591–592.
Ångvinsch. Se Vinsch samt Lossnings-
och lastningsanordningar (med fig.).
Ångvält. Se Vält 2.
Ångvärmesystem. Se Uppvärmning, sp. 1288.
Ånimmen, en 20 kvkm. stor, 47 m. ö. h. belägen sjö på gränsen mellan Tössbo och Nordals härad i Dalsland. I n. mottar sjön sitt hufvudtillflöde från Ärrsjön och afflyter nära södra ändan tilll Östebosjön och vidare genom Svanfjärden till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
