Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åbo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gård i staden, Åbo konstförening (grundl. 1891),
med galleri i eget museum (fig. 5; uppf. af G.
Nyström, donation af bröderna Ernst och Magnus
Dahlström), samt Bestyrelsen för Åbo stads
historiska museum, som inrymts i det s. k. "Nya
slottet". Folkbiblioteksbyggnaden (fig. 6) är en
donation åt staden af Fr. von Rettig. Biologiska museet
har grundlagts af G. A. Lindblom. Stadens vapen
(fig. 1): I sköld af blått fält ett gyllene gotiskt A,
beledsagadt af 4 franska liljor af silfver, 1, 2, 1.
Det är troligt, att den plats, där Å. är
beläget, redan under Finlands hedniska tid hade
betydelse som handelsplats, men sina egentliga anor
räknar Å. från tiden för kristendomens införande i
landet. Staden torde urspr. ha varit belägen något
högre upp vid ån i närheten af S:t Marie kyrka,
där på biskopsgården Korois ännu på 1700-talet
ruiner af gamla byggnader funnos, men flyttades
omkr. 1300 till sin nuv. plats, där slottet
samtidigt uppfördes till inbyggarnas skydd. Under de
strider, som åtföljde katolska kyrkans och svenska
väldets befästande i Finland, led staden genom
angrepp och plundring från ryskt håll. Den finska
biskopskrönikan omtalar, att staden 1318
uppbrändes af ryssarna, hvarjämte domkyrkan plundrades.
Efter freden i Nöteborg 1323 följde en tid af
framsteg. Landets uppspirande världsliga och kyrkliga
förvaltning koncentrerades i Å., som äfven i
kommersiellt afseende blef en betydande medelpunkt.
Det heter i en gammal anteckning, att Å. blef
"funderadt" på handeln i Österbotten. Med
hansestäderna, i synnerhet med Reval, Danzig och
Lübeck, var samfärdseln liflig. Stadens förnämsta
handelsmän voro tyskar. Bland medeltida kyrkliga
inrättningar må nämnas: dominikanklostret,
grundlagdt 1249, katedralskolan, S:t Görans hospital för
spetälska samt Helgeandshuset för fattiga och sjuka.
Under tiden 1412–1503 präglades tidtals mynt i
Å., likaså 1523–24 samt 1556–57, då svenska
kronans hela myntning försiggick där. 1509 träffades
Å. af olycka, i det att staden natten mellan 2 och
3 aug. öfverfölls af den danske sjöhjälten Otto
Rud, som lät plundra den, brandskattade
befolkningen samt bortförde en stor del af domkyrkans
prydnader och dyrbarheter. Under Gustaf Vasas
befrielsekrig slets Å. mellan de stridande, tills
slottet på hösten 1523 föll i hans händer. En
lysande punkt i stadens historia är hertig Johans
och Katarina Jagellonicas hofhållning på Åbo slott
1562–63. Mot slutet af 1500-talet var Å. en af
hufvudskådeplatserna för striden mellan konung
Sigismund och hertig Karl. Stadens utsträckning
var ännu under början af 1600-talet ganska
inskränkt. Hufvudkvarteren lågo kring domkyrkan,
medan området v. om Aura å var nästan
fullkomligt obebyggdt. Men under Gustaf II Adolfs och
Kristinas tid skedde stora framsteg. Genom
stapelstadsförordningarna utvidgades de från medeltiden
härstammande handelsprivilegierna.
Yrkesverksamheten reglerades genom skråordningar, af hvilka
den äldsta är skräddarämbetets skråordning af
1625. Hofrätten grundlades 1623 och universitetet
1640. Per Brahe d. y. arbetade som
generalguvernör (1637–40 och 1648–54) verksamt för
Å:s utvidgning och reglering. Han påbjöd, att
staden till stor del skulle "förändras och rifvas"; nya
gator och kvarter anlades, i synnerhet på västra
sidan om ån. Svenska språket började från denna
tid vinna större spridning bland befolkningen,
hvars numerär steg till omkr. 6,000 personer.
Under "Stora ofreden" ödelades Å. genom vådeld,
fientlig ockupation, invånarnas bortflyttning till
Sverige och det fullkomliga afstannandet af all
affärsverksamhet, men efter freden i Nystad 1721
återvann staden småningom sina krafter, och kriget
1741–43 fördröjde endast i ringa mån dess
fortgående uppblomstring. I Åbo undertecknades 16
juni 1743 preliminärerna och 7 aug. s. å. den
definitivfred, som afslutade nyssnämnda bedröfliga
krig. För riksdagsmannavalen, som under
frihetstiden icke sällan åtföljdes af skarpa partistrider,
delades borgerskapet 1734 i tre klasser l.
"societeter": svenska handlande borgerskapet,
handtverkarna och finska borgerskapet, en indelning, som
länge blef bestående och karakteriserar de rådande
sociala förhållandena. Bland de tre "societeterna"
var det svenska borgerskapet genom större
förmögenhet inflytelserikast. 1791 steg folkmängden till
8,504 och 1805 till 11,300 personer. Handeln
bestod hufvudsakligen af import från utlandet och
inrikes handel på Stockholm. Åtskilliga industriella
inrättningar funnos. Efter kriget 1808–09
förlades det nybildade högsta styrelseverket,
regeringskonseljen, sedermera senaten, till en början till
Å., men flyttades 1819 till Helsingfors. I Åbo
sammanträffade i aug. 1812 kejsar Alexander I och
kronprins Karl Johan, hvilken senare 30 aug. mot
löfte att uppträda i striden mot Napoleon fick
formlig försäkran om Rysslands hjälp till Norges
eröfring, hvarjämte i en hemlig artikel ett
familjefördrag afslöts till skydd för Karl Johans dynasti.
Den trångt byggda staden, som ofta förut härjats af
vådeld, blef 4–5 sept. 1827 nästan h. o. h.
lågornas rof. Omkr. 800 gårdar lades i aska. Därpå
följde universitetets flyttning (1828) till Helsingfors,
hvarigenom Å. förlorade sin ställning som det finska
bildningsarbetets centrum. Staden återuppbyggdes
efter ny plan och har sedermera småningom arbetat
sig upp, så att den nu värdigt intar sin plats som
Finlands andra stad. I nov. och dec. 1917
hemsöktes A. af "de röde". Butiker plundrades, och
den personliga säkerheten kränktes. Under det
följande upproret voro de röde "herrar" i Åbo
från slutet af jan. till 12 april 1918, då staden,
samtidigt med den tyska undsättningens ankomst,
befriades. Under de sist förflutna åren har Å.
återvunnit sin ställning som universitetsstad. Åbo
svenska akademi (se Åbo akademi) grundlades
genom privata donationer och invigdes 11 okt. 1919.
Ett finskt universitet, likaledes uppkommet genom
enskilda bidrag, öppnas hösten 1922. – En
upplysande skildring af Å., sådant det var mot
slutet af 1600-talet, finner man i Daniel Juslenius’
disputation "Aboa vetus et nova" (1700; öfv. med
titeln "Åbo förr och nu" i "Suomi", 1841). Ett
sällskap (se därom Åbo stads historiska
museum) utger "Bidrag till Åbo stads historia",
i hvilken publikation bl. a. ingå C. von Bonsdorffs
"Åbo stads historia under sjuttonde seklet"
(1889–92), J. W. Ruuths "Åbo stads historia under
medeltiden och 1500-talet" (hftna 1–3, 1909–16),
J. Hastigs "Katedralskolan i Åbo 1722–1806"
(1908), R. Tigerstedt, "Åbo gymnasium
1828–1872" (i "Skr. utg. af Sv. litt. sällsk. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
