Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zorn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
863
Zottoli-Zschokke
864
några anse, att blommorna äro enkönade. Pollen-
kornen äro trådformiga. Frukten är en enfröig
kapsel. Släktet Zostera hör till fam. Potamoge-
tonaceæ. Z. marina L., som ofta benämnes tång,
hafstång och sjögräs, tillhör Kattegatt och
äfven Östersjön upp till Södermanlands skärgård
samt Gottlands och Ölands kuster. Torkad band-
tång används till stoppning i bolstrar och till pack-
ningsmaterial. O. T. S. (G. L-m.)
Zottoli [tså’ttå-], Angelo, italiensk sinolog, f.
1826, d. 1902 i Schang-hai, jesuit, vistades sedan
1848 i Kina. Han författade det mycket för-
tjänstfulla verket Cursus litteraturo sinicæ (5 bd,
1879-82) och efterlämnade en efter 30 års arbete
nästan fullbordad bearbetning af Kang-his stora
ordbok.
Zouche [sö’tj 1. sö’J], baron af. Se C ur zon.
Zoxtröp, jys. Se Stroboskop med fig.
Zr, kem., tecken för l atom zirkonium.
Zrinyi [sri;nji], kroatisk grefvesläkt, som vun-
nit ett namn i Ungerns historia. 1. Miklos
Z. (Nicolaus), grefve, krigare, f. 1508, d. 1566.
Z. deltog med heder
vid försvaret af Wien
1529. Därefter ut-
märkte han sig i. stri-
den mot turkarna och
räddade en kejserlig
kår från nederlag vid
Pest 1542. Hanvarban
af Kroatien, Dalma-
tien och Slavonien 1542
-56 och sedan 1557
"tavernicus" (skattmä-
stare) i Ungern. I spet-
sen för en garnison
af 3,000 man försva-
rade Z. 1566 med
utomordentlig tapperhet staden Sziget mot en
turkisk här på 100,000 man under sultan Sulej-
man, som från 5 aug. till 8 sept. belägrade
staden. Sedan Z. måst uppge själfva staden, drog
han sig tillbaka till slottet. Han stupade jämte
sin ringa skara vid turkarnas stormning 8 sept.
Sultanen dog under belägringen 5 sept., men
hans bortgång hemlighölls af storvesiren. Z:s
försvar och död ha behandlats dramatiskt af Th.
Körner. - 2. M.iklós Z., grefve, den före-
gåendes sonsons son,
krigare, skald, f. 1620,
d. 1664, stred mot
svenskarna i Mähren
1645. Senare käm-
pade han mot Rå-
kóczi och turkarna.
Han utnämndes till
ban af Kroatien 1647.
Z. besegrade turkarna
vid Essegbron. På
grund af sina segrar
öfver turkarna åtnjöt
han ett utomordentligt
anseende och erhöll
många hedersbetygel-
ser, bl. a. gyllene skinnet. I motsats till Mon-
tecuccolis metodiska krigföring använde Z. ge-
rillakrigets stridssätt. Han besatt en omfattande
bildning, hvarom vittnar bl. a., att han talade
tyska, kroatiska, ungerska, turkiska och latin.
Under titeln Az Adriai tengernek szirenája
(Adriatiska hafvets sirener; 1651) offentliggjordes
hans arbeten, däribland den ungerska litteratu-
rens första epos, Szigeti veszedelene (Szigets be-
lägring), hvari han under inflytande af Vergilius
och Tasso besjöng sina förfäders bedrifter. - 3.
Petar Z., grefve, den föregåendes broder, kri-
gare, f. 1621, d. 1671, efterträdde denne 1665
-70 som ban af Kroatien. Efter freden i
Vasvár 1664 invecklades han jämte svågern F.
K. Frankopan i den s. k. Wesselényiska sam-
mansvärjningen mot kejsar Leopold I och blef
därför halshuggen april 1671. Petar öfversatte
broderns epos till kroatiska. Med hans son
Boldizsár (Balthasar) utslocknade den be-
römda ätten 1703. Petars dotter Helena för-
mälde sig 1666 med Frans I Kákóczi och blef
moder till den berömde Frans II Rákóczi. Som
änka gifte hon sig med grefve Imre Tökölyi.
Hon följde denne i landsflykten och dog 1703 i
Nikomedeia, 1-3. A. B. B. (E. N-nn.)
Zschokke [t J å’-], Johann Heinrich Daniel,
tysk-schweizisk författare, f. 22 mars 1771 i
Magdeburg, d. 27 juni 1848 i Aargau, gaf sig till
teaterdiktare vid en
kringresande trupp, när
han var endast 17 år,
studerade sedermera vid
universitetet i Frank-
furt a. d. 0., hvarest
han 1792 blef privat-
docent, och antogs 1796
till föreståndare för
uppfostringsanstalten i
Reichenau (schweiziska
kantonen Graubunden).
Sedan anstalten 1798
upplösts vid fransmän-
nens ockupation af lan-
det, vardt Z. rege-
ringskommissarie i Unterwalden och återställde
där inom kort ordningen, hvarefter hans fullmakt
utsträcktes till Uri, Schwyz och Zug. I samma
egenskap reorganiserade han 1800 det italienska
Schweiz. Under ett kortare förordnande som rege-
ringskommissarie i Basel afstyrde han behjärtadt
ett hotande uppror. Han insattes 1804 i öfversty-
relsen iör skogs- och bergsväsendet i Aargau, fick
medborgarrätt där och invaldes 1814 i lagstiftande
kantonalrådet. Z. verkade inflytelserikt och i god
anda äfven genom sina utgifna skrifter. Han
öfverhopades med offentliga uppdrag, medan man
från vissa håll alltjämt utmålade honom som
revolutionär och fritänkare. - Z:s ungdomsarbeten
tillhöra skräck- och riddarromantiken, Abällino,
der grosse bandit (1793; sv. öfv. 1854, ny
uppl. 1857), Kuno von Kylurg (1795-99; sv. öfv.
1803) m. fl. Af hans teaterstycken öfversattes till
sv. "Julius von Sassen" (1801), "Hartford och
Sally" (1814) och "Brandvakterna" (1832); sorge-
spelet Graf Monaldeschi (1803) behandlar en
episod ur drottning Kristinas historia. De tids-
händelser, som han på nära håll iakttagit, skil-
drade han intressant i Geschichte vom kamp}
und untergang der schweizerischen berg- und
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
