Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zolkiew ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
829
Zoogeni-Zoologi
830
Zoogeni 1. ZoogonI (af grek. zoon, djur, och
gernéin, uppkomma), den ena disciplinen af onto-
geni (se d. o.), är läran om djurorganismens ut-
veckling. Den andra disciplinen, f y t o g e n I (af
grek. fytorn, växt), är läran om växtorganismens
utveckling. L-e.
Zoogeografi (af grek. zöon, djur, och geografi),
zool. Se Djurgeografi.
Zoogloamassor. Se Bakteriologi, sp. 710.
Zoogoni. Se Zoogeni.
Zoogonldier (af grek. zöon, lefvande, och go’nos,
alstring), bot., dets. som zoosporer (se C i-
lier, sp. 317, och Spor).
Zoografi (af grek. zöon, djur, och gra’feln,
skrifva), djurbeskrifning. Se Zoologi.
Zookemi (af grek. zöon, djur), djurkemi, fysiolo-
gisk kemi (se d. o.).
Zookör (af grek. zöon, djur), säges om en växt,
hvars frön spridas genom djur. Se Spridning s-
anordning, sp. 802.
Zoolatri (af grek. zöon, djur, och latrél’a, dyr-
kan). Se D j u rk u 11.
Zoolit (af grek. zöon, djur, och Wthos, sten),
förstenad lämning af något forntida djur, djur-
petrifikat. Se Fossil.
Zoolog [-lag; af grek. zöon, djur, och lo’gös,
lära], idkare af vetenskapen om djuren (zoologien).
- Zoologisk, som har afseende på zoologien;
af sedd att belysa djurens naturalhistoria.
Zoologi (af grek. zöon, djur, och lo’gös, lära),
vetenskapen om djurvärlden. I. Zoologiens ’be-
grepp och olika delar. Det vetenskapsområde, som
har den organiska världen till föremål för sin
forskning och som benämnes biologi ("läran
om lifvet"), sönderfaller efter de två organiska
naturrikena, växt- och djurriket, i två stora huf-
vudgrupper: botanik och zoologi. Till sin prin-
cip äro botanik och zoologi en enhetlig vetenskap,
den enas metodik måste i allt väsentligt samman-
falla med den andras, enär företeelserna i växt-
och djurrikena kunna återföras till samma grund-
lagar samt enär växter och djur vid all olikhet
i speciella delar dock måste anses ega ett gemen-
samt ursprung. Uppställandet af botanik och zoo-
logi som två skilda vetenskaper kan sålunda söka
sitt berättigande endast i rent praktiska skäl.
Zoologien har att sysselsätta sig med alla de
företeelser och lifsyttringar, som kunna iakttagas
hos djuren. På grund af de olika synpunkter, ur
hvilka forskningen kan sysselsätta sig med djur-
världen, kunna vi i första rummet särskilja två
hufvuddiscipliner, nämligen fysiologi och morfo-
logi. Af dessa omfattar fysiologien djurkroppens
funktioner, härledningen af dessa funktioner ur
elementära processer samt dessas förklaring ur all-
männa lagar, medan morfologien har till uppgift
att utforska dessa funktioners materiella underlag,
alltså kroppens och dess olika delars beskaffenhet
och dennas förklaring. Då sålunda morfologien är
att uppfatta som den "animaliska formläran" i
dess helhet, har man sökt indela densamma i flera
discipliner, hvilka dock hvarken kunna i alla af-
seenden strängt afgränsas från hvarandra, lika
litet som de på grund af sin historiska utveckling
alltid, såsom vi framdeles skola lära känna, ha
uppfattats i sitt rätta förhållande till hvarandra.
Hålla vi oss till den numera tämligen allmänt an-
tagna indelningen i anatomi och embryoloyi (ut-
vecklingslära i inskränkt bemärkelse eller ontogeni;
Hæckel), så skulle den förra ha att sysselsätta
sig med organismen - här liksom i det följande
menas tydligtvis med organism den djuriska orga-
nismen - och dess sammansättning i fullt ut-
bildadt, könsmoget tillstånd, medan embryologien
skulle ha organismen under dess olika utvecklings-
skeden, fr. o. m. ägget, tills den uppnått sin fulla
mognad, till föremål för sin forskning. Anatomien
åter har man skilt i makroskopisk och mikroskopisk
anatomi. Den senare skulle ha till uppgift att
undersöka förutom kroppens minsta beståndsdelar,
cellerna, samt det sätt, på hvilket dessa äro för-
enade med hvarandra till uppbyggandet af orga-
nen, äfven dem af kroppens öfriga strukturförhål-
landen, som i allmänhet äro tillgängliga för under-
sökning endast med användning af särskilda optiska
hjälpmedel, medan däremot den makroskopiska
anatomien mera uteslutande skulle sysselsätta sig
med kroppens och organens "gröfre" byggnad.
Redan af det sagda framgår, att här ej kunna
föreligga två till sitt innehåll och sin teoretiska
metod strängt skilda vetenskapsgrenar, utan att
denna skillnad fastmera, såsom ock redan benäm-
ningarna makro- och mikroskopisk anatomi antyda,
betingas af något rent yttre, af en i första rummet
teknisk detalj, i det att föremålet för forskningen
i ena fallet är tillgängligt för obeväpnadt öga, i
det andra endast med tillhjälp af förstoringsglas
(mikroskop) och med de på denna undersökningsart
beroende skiljaktiga preparationsmetoderna. Ohåll-
barheten af denna skillnad framträder ock på det
påtagligaste, då vi vända oss till undersöknin-
gen af alla mindre djur - ej blott de encelliga
urdjuren, utan äfven en stor mängd flercelliga
djur, såsom hjuldjur, vissa maskar o. s. v. -,
hvilka öfver hufvud taget kunna studeras endast
med tillhjälp af mikroskop och med afseende på
hvilka det ej kan bli tal om någon skillnad
mellan "gröfre" och "finare" byggnad. Princi-
piellt mera berättigadt är att uppfatta cell-läran,
d. v. s. undersökningen rörande cellernas natur
och deras förhållande till hvarandra vid väf-
nadernas bildning, som en särskild disciplin;
denna betecknas vanligen som histologi (väfnads-
lära 1. cytologi; jfr Botanik, sp. 1302). Att
det ur praktisk synpunkt äfvensom speciellt för
den morfologiska undervisningens behof stundom
kan vara gagneligt att skilja mellan makro- och
mikroskopisk anatomi, är påtagligt. - Efter de
olika synpunkter, som äro ledande vid undersök-
ningen, skiljer man på beskrijvande (deskriptiv)
och jämförande (komparativ) anatomi, och detta
såväl då det gäller den finare (mikroskopiska) som
den gröfre (makroskopiska) anatomien. Är krop-
pens sammansättning som sådan, dess form och
det ömsesidiga förhållandet mellan de skilda orga-
nen undersökningens uppgift och mål, förhåller
sig anatomien beskrifvande: den fastställer och
skildrar fakta, utan att draga några slutsatser ur
dessa fakta. Den beskrifvande anatomien är så-
lunda en uteslutande empirisk disciplin. Är åter
kännedomen af fakta endast medel, däremot de
genom jämförelser ur samma fakta dragna slut-
satserna undersökningens mål, då är anatomien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
