Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Younghusband ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att mot årets slut öfvergå i artilleridueller till juni
1917, då striderna återuppblossade och blefvo
synnerligen förbittrade under engelska offensiven i
juli och aug. s. å. samt fortsattes därefter till fram
i april 1918. (Se Världskriget, sp. 171,
184, 220, 221 och 236.) I Y. dog 1638
Jansenius (se d. o.), hvars graf befinner sig i
kyrkan S:t Martin. – Den bästa monografien
öfver Y. är van den Peereboom, "Ypriana" (7 bd,
1878–81).
A. N-d. L. W:son M.
Ypperligt frälse och Yppersta frälse. Se
Frälse, sp. 28.
Ypres [ipr], fr. Se Yperen.
Ypsilantis (I p si la n di), en bland de gre-
kiska adelsfamiljer i Konstantinopel, som kallades
fanarioter (se d. o.) och som ansåg sig härstamma
från Komnenerna (se K o m n e n o s). De rykt-
baraste bland familjens medlemmar äro: 1.
Alexandros Y. d. ä., hospodar (furste) af
Valakiet, f. 1725 (enligt andra 1726). Han in-
trädde, såsom ofta de förnämste fanarioter na, i stor-
herrns tjänst som dragoman (tolk och diplomat) och
fick den för de grekiske dragomanerna, hvilka hade
hög rang, ej ovanliga befordran till hospodar i
Valakiet 1774; detta ämbete förvaltade han till
1782 och återfick det 1790. I det då pågående kri-
get mellan Ryssland och Österrike å ena sidan och
Turkiet å den andra tillfångatogs Y. med eller
mot sin vilja. Freden i Jassy 1792 befriade honom.
Efter åtskilliga öden lefde Y. i Konstantinopel,
sysselsatt med planer, som väckte Portens miss-
tankar. Invecklad i sin sons (se nedan) företag,
blef han 1805 marterad och af rättad. - 2. K o n-
stantinos Y., den föregåendes son, hospodar,
f. omkr. 1760, d. 1816, hade samtidigt med faderns
tillfångatagande uppgjort en plan att med 8,000
man befria Grekland. Hans afsikt förråddes, och
Y. gick i landsflykt, till Wien. Fadern, som då
stod högt i gunst, utverkade hans benådning. Y.
utnämndes till dragoman samt till hospodar 1799
i Moldau, 1802 i Valakiet. Han knöt hemliga
förbindelser med Ryssland och blef 1805 afsatt.
Väl mottagen i Petersburg, återvände han 1806
till Bukarest i spetsen för 20,000 man ryska trup-
per, bildade en grekisk frikår och förehade planer
för Hellas’ befrielse. Freden i Tilsit (1807) omöj-
liggjorde företaget, och Y. begaf sig till Ryssland,
där han dog. - 3. Alexandros Y. d. y.,
den föregåendes äldste son, filhellen, frihetshjälte,
f. 1792, d. 1828, gick jämte fadern 1805 i lands-
flykt till Petersburg, inträdde 1809 i det kejserliga
hästgardet och utmärkte sig i fälttågen 1812 och
1813. Vid Dresden förlorade han högra armen.
Redan 1814 utnämndes Y. till öfverste och kejser-
lig adjutant. Han stod högt i gunst hos Alexan-
der I samt blef 1817 generalmajor och chef för
en husarbrigad. Hetairian (se d. o.), som vid
denna tid ansåg sina planer till grekernas befrielse
mogna, erbjöd ledningen först åt Kapodistrias,
men sedermera, då han vägrade, åt Y. (febr. 1820).
Tidpunkten var illa vald, då världshändelserna
fyllt kejsar Alexander med afsky och farhåga för
allt hvad revolution hette. Utan tsarens medgif-
vande öfverskred Y., som utnämnts till hetairians
"general-efor", 7 mars 1821 floden Pruth, höjde
upprorsfanan i Jassy, kallade hellener och "daker"
(d. v. s. rumäner) till vapen, glömsk af det för-
tryck, som de fanariotiske hospodarerna utöfvat
mot dessa senare, och det hat, som de ådragit sig;
han var nog oförsiktig att i en proklamation påstå
sig kunna lita på en stormakts hjälp. Välmenande,
uppriktig och ren till sin karaktär, var Y. dock
ej mannen att sammanhålla sina trupper, hvilkas
numerär knappt torde ha of verstigit 7,500 man.
Själfständighet, klarhet, lugn och besinning voro
egenskaper, som i hög grad brusto Y. Hans an-
seende sjönk betydligt därigenom, att Rysslands
hjälp, hvarpå han anspelat i sin proklamation,
alldeles uteblef. Han ströks t. o. m. ur ryska
arméns rullor. Genom förräderi af sina egna för-
lorade han slaget vid Dragasani 19 juni 1821,
där hans kärntrupp, "den heliga skaran", föll. Af
sultanen förklarad för högförrädare och lyst i bann
af Konstantinopels patriark, måste han öfverskrida
österrikiska gränsen. Metternich lät behandla
honom som statsförbrytare. Sex år försmäktade
han, ett mål för nästan hela Europas deltagande
och besjungen af stora skalder, i fängelse, till
dess han frigafs 1827. Bruten till själ och kropp,
bragt till ytterlig fattigdom, dog han i Wien. -
4. Demetrios (Dmitri) Y., den föregåendes
broder, krigare, f. 1793, d. 1832, trädde äfven-
ledes i rysk krigstjänst och utmärkte sig 1814.
Liksom brodern tillhörande hetairian, medföljde han
jämte en annan broder, N i k o l a o s, Alexandros
Y. till Jassy och Bukarest 1821 och begaf sig i
juni s. å. till Grekland, såsom "arkistrateg" (öf-
verbefälhafvare) i Alexandros’ namn. Han mottogs
med jubel, bars i triumf och fick en lifvakt af
200 man. Han visade sig som en ganska fram-
stående krigare, som tog Tripolitsa med storm,
försvarade i juli 1822 Argos’ citadell mot de tur-
kiska trupperna och hade väsentlig andel i segern
vid Dervenaki, hvarigenom den turkiska hären
tillintetgjordes. Men oaktadt alla sina goda egen-
skaper, hvaribland redligheten var särdeles fram-
stående, slog han ej an på den tidens hellener.
I de flesta fall stod han för högt öfver sin omgif-
ning för att bli omtyckt. Därtill kom, att Y.,
som h. o. h. slutit sig till militärpartiet, "klef-
terna", ständigt motarbetades af "primaterna"
under den kloke och kraftige Alexandros Mauro-
kordatos. Ett misslyckadt anfall på Palamidi,
Nauplias citadell, förstörde alldeles hans populari-
tet. Första nationalförsamlingen i Argos liksom
den andra i Astros, beredde honom bittra miss-
räkningar, och han drog sig 1823 tillbaka till
privatlifvet, till Tripolitsa. Emellertid förnekade
sig ej heller sedermera hans kärlek till Grekland.
1825 kämpade han tappert mot Ibrahim pascha
vid Lemo, 1826 gjorde han kraftigt motstånd mot
försöket att bringa Hellas under engelskt protek-
torat. Efter Kapodistrias’ val till president 1828 blef
Y. öfverbefälhafvare öfver trupperna i östra Grek-
land, men kom utan egen skuld i oenighet med rege-
ringen samt tog afsked 1830. 1832 inträdde han i
den af sju medlemmar bestående regeringskommis-
sionen. Från Konstantins tredje son, Gregorios
Y. (d. 1835), härstammar den ännu bestående, i
närheten af Brunn bosatta furstliga familjen Y. En
fjärde son till Konstantin, N i k o l a o s Y., skref
Mémoires (utg. 1901), med värdefulla upplysnin-
gar om grekiska frihetskrigets förhistoria och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
